Karl-Gustaf Junhall – författare

Boken beskriver Karl-Henrik Amadeussons väg från den dag då han för första gången blir medveten om den skrämmande upplevelsen att bli kallad vid öknamn till den dag då han vid 22 års ålder lyckas med bedriften att mot alla odds ta först realexamen och sedan också studentexamen utan att gå en enda dag i stadens läroverk. Därmed tar han revansch inte bara på sin omgivning utan vinner också en stor seger över sig själv. Vägen har varit kantad av motgångar, trakasserier och illvilliga försök att få honom på fall. (Bokens avslutningsrad:) Vägen till framtiden står nu öppen för Karl-Henrik Amadeusson. Tidsinramningen är från början av 1920-talet till de första åren av andra världskriget (1943). Miljön är en mellansvensk bondesocken med omkring ett tusental invånare, några herrgårdar men övervägande småbrukare och torpare med 1 till 2 hästar och 2 till 10 kor. Folkskolan är fortfarande av C-form med läsning varannan dag och 15 timmar per vecka. Skolhuset är byggt på 1880-talet med dess stora barnkullar. Allt i skolsalen är med eller mindre nedslitet, socknens resurser är små. Tiderna är svåra med på 1930-talet djup depression. Bönderna fick bara några ören för mjölken när den levererades till det privata mejeriet. Slaktaren bestämde själv priset när han hämtade slaktgrisen. Allt detta noterar Karl-Henrik med sina vakna ögon. Han upplever också den livaktiga ungdomsföreningens betydelse för bygden, och den vid trettiotalets slut framväxande bondekooperationen. Tiden mellan krigen är också vandringsfolkens tid luffarnas och zigenarnas period, sviterna efter kreugerkraschen sätter sin prägel på både handel och vandel. Hitlerskräcken breder ut sig och Nordström skriver om Lortsverige. Sant tycker Karl-Henrik, som upplever både välskötta och slitna köksmattor, både smutsiga och rena golv i bondstugorna. Några månader efter att Karl-Henrik påbörjat sina korrespondensstudier tar kriget sin början och Karl-Henrik följer samlingsregeringens svåra manövrering med de tyska transiteringstågen. Ransoneringskorten skapar bekymmer både för kunderna och för Amadeus i affären, omsättningsskatten likaså. Invasionen i Norge den 9 april och den följande flyktingförläggningen i grannsocknen finns med liksom lotakåren och fältposten. Boken vill vara så ärlig som möjligt i sin beskrivning av det problemfyllda tretiotalet. En läsare kommenterar: För den yngre generationen ger den inlevelse i en annorlunda livsmiljö, för den äldre en återupplevelse av den egna ungdomstiden. En annan läsare skriver: Bra gjort av en 92-åring. Lycka till! En tredje skriver: Jag är tio år yngre men minns mina föräldrars berättelser om framförallt krigsåren.

Boken om Karl-Henriks cancer bygger på verkliga upplevelser under 20 års tid. Hej Karl-Henrik! Hur känner du dig? Mår du bra? Vi har träffats förut, men då sov du så sött. Nu stod hon alltså vid sängkanten, doktor Jessica, ung, vacker och vänligt leende. För tre dagar sedan hade hon gjort sitt livs bragd. Karl-Henriks canceroperation hade inte lyckats helt, blödningarna hade inte avstannat som förväntat. En åder på blåsans insida hade skadats Den ena blodpåsen efter den andra tömdes, blodet gick raka vägen genom blåsan och ut genom katetern. Efter fyra timmars väntan på att blödningarna skall minska finns ingen återvändo. Läckaget måste stoppas manuellt. Urologerna hade lämnat sjukhuset. Kirurgläkaren Jessica som tillfälligt tjänstgjorde på urologavdelningen, var den enda som fanns tillgänglig. Hon gjorde det som borde vara omöjligt, att via katetern och med rätt verktyg bränna och täta såret. Efter kontroll fem år senare Karl-Henrik, du kommer inte mer att få cancer, varken i prostatakörteln eller blåsan Berättelsen vill vara till hjälp för alla familjer med anknytning till i första hand blåscancer men också till alla som känner ett behov att öka sin kunskap om cancer i alla former. Den vill skapa insikt om att det går att leva med cancer, att med rätt behandling kunna invänta ett tillfälle när ny kunskap skapar förutsättning för att slutigt läka den. Berättelsen vill tillika vara en levande skildring av en person, nu 93 år, som även under de svåraste perioderna haft en positiv inställning till livet. Välkommen in!