Kent Adelmann – författare

Författarens dagboksdikter beskriver hur den vardagliga kampen mot prostatacancer och dess biverkningar kan se ut. De personliga och till synes anspråkslösa prosadikterna uttrycker ilska och otålighet likväl som alla funderingar och förhoppningar.

Men vi får inte bara uppleva författarens oro och kämparglöd, utan vi får också ta del av hans strategier och råd till sig själv när han hanterar sin sjukdom. Vi får även följa författarens växande rädsla för att dö och hans början på ett avsked till omgivningen. Efter 135 dagar kommer så äntligen läkarsamtalet, det som han har väntat på i åtta månader.

Vinterresa på Ignatorp är något av ett poetiskt vittnesmål som kan ge läsaren ett annorlunda perspektiv på, en större förståelse för, och delvis nya insikter i, den vanligaste cancersjukdomen i Sverige. Boken riktar sig till såväl anhöriga och olika cancerorganisationer som cancerläkare och all vårdpersonal.

Författaren fortsätter här sin dokumenterade cancerresa, som började i Vinterresa på Ignatorp (2023). Det har bara förflutit ett halvår sedan vårens goda röntgenbesked när han efter drygt åtta års hormonbehandling får veta att nu väntar en cellgiftsbehandling.

Precis som tidigare beskriver författaren den vardagliga kampen mot medicinernas biverkningar och den ständigt närvarande rädslan för hur det ska gå när sjukdomen accelererar: Kommer hans manualer att fungera? Är det dags att lära frun köra trädgårdstraktorn? Hur länge kommer de att kunna bo kvar på sitt älskade Ignatorp? Vad händer sen?

När hösten faller på tecknar en mörkare bild av författarens sjukdomsutveckling, men precis som tidigare finns det både humor och kämparglöd. Det är också intressant att se hur han försöker att ligga steget före och bäddar in sina cancerupplevelser i en helhet som inte låter sjukdomen ta över.

Även själva sjukdomsförloppet bjuder på en del överraskningar och tvära kast. Det kan handla om exempelvis mediciner som plötsligt inte finns tillgängliga, e-labremisser som saknas, oväntade biverkningar, motstridiga besked eller överraskande vändningar i behandlingen. Här framgår tydligt patientens dubbelhet i att vara både tacksam och missnöjd.

När hösten faller på ger ett personligt och poetiskt vittnesmål om prostatacancer, den vanligaste cancersjukdomen i Sverige. Boken riktar sig främst till såväl andra cancerdrabbade och anhöriga som all vårdpersonal och alla (politiska) beslutsfattare inom cancervården.

Författaren Kent Adelmann fortsätter här sin boksvit om prostatcancer, som började med Vinterresa på Ignatorp (2023). Trots till synes goda resultat vill läkarteamet efter fyra månader inte ta risken att avvakta. Så efter tolv år med prostatacancer, och två uppskjutna behandlingar, väntar nu oundvikligen en åtta månader lång cellgiftsbehandling.

Jag minns min sommar varvar nogranna journalanteckningar och återkommande tillbakablickar med inblickar i det pågående vardagslivet, det som han kallar för “mellanrummen”. Såväl dessa mellanrum som hans “hållplatser” av behandling uttrycks flitigt och vardagligt, och med passion, i en variationsrik tillfällesdiktning. Den här delen ramas dessutom in av fyra tonsatta sånger.

Precis som tidigare får vi följa några tvära kast i en prostata­patients tillvaro. Är detta kanske min sista jul? Och vad måste jag göra medan jag ännu orkar? Det leder till bl.a. några svåra samtal med barnen, en fortsatt döstädning, samt ett ömt farväl av såväl bokhyllan som några gamla vänner. Här och var kan vi också ta del av en både uttryckt och underliggande irritation från en cancerpatient i det moderna vård-Sverige.

Jag minns min sommar ger ett både dokumentärt och poetiskt vittnesmål om prostatacancer, den vanligaste cancersjukdomen i Sverige. Boken riktar sig främst till såväl andra cancer­drabbade och deras anhöriga som all vårdpersonal och alla (politiska) beslutsfattare inom cancervården.