Kerstin Bergström – författare

Denna utgåva samlar trilogin Ett halvt liv, som består av den hyllade debuten Parkeringsplatsen (1976) och böckerna Rollen (1977) och Resan (1978).

"Paradoxalt nog finns kring hennes tre böcker inte bara en smak av utsatthet och ensamhet, av isig klarsyn - utan också en enorm klarsynthetens värme och trygghet."- Urban Andersson i Svenska Dagbladet

"När man har möjlighet att bedöma hennes tre böcker tillsammans blir slutintrycket att Kerstin Bergström åstadkommit en ganska ovanlig och märklig sak: hon har lyckats ge ett porträtt i helfigur av ett människoöde ..."- Barbro Gummerus i Arbetet

En resa i minnet tillbaka till barndomen och ungdomen.

Där Huset en gång låg breder nu en parkeringsplats ut sig.

En bit av ett liv.

En färd i ett privat landskap.

En färd vars syfte kan ifrågasättas. En bikt? En väg ut? En frigörelse?

En privat egocentrisk färd.

Men kanske liknar landskapet någon annans landskap.

Hur många privata helveten är inte allmängiltiga ...

I Parkeringsplatsen visar Kerstin Bergström en ovanlig förmåga att hålla barndomsintrycken levande. Tonen är lågmäld, men där under finns intensiteten.

"Detta är en oerhört stark debut, en av de finaste barndomsskildringar jag någonsin läst.”

Barbro Gummerus, Arbetaren

Resan

i tiden.

Resan i minnet

och i drömmen.

Resan

till sorgen.

Resan till kärleken.

Resan

till slut ...

Resan är den sista och avslutande delen av Kerstin Bergströms självbiografiska prosaberättelser. De två första var Parkeringsplatsen (1976) och Rollen (1977).

Verkligheten har ingen tillspetsning.

De flesta bitarna i ett liv är grå.

Grått är ingen färg, men det finns många grå nyanser.

Och allt det grå har kanske en mening - som bakgrund åt de röda stänken av liv...

En kvinna växer långsamt in i sin roll. Kvinnorollen - hustrurollen - yrkesrollen - modersrollen...

Alla varianter som till sist kanske bara är en

- människorollen.

En direkt fortsättning på Kerstin Bergströms debutbok Parkeringsplatsen.

"Det är svårt att inte gripas av och tycka mycket om Kerstin Bergströms bok!”

- Urban Andersson, Svenska Dagbladet

"Doktorn ser på Maria men hon möter inte doktorns blick utan tittar envist på den runda blanka skivan med ett hål i mitten som doktorn har i ett band om pannan.– Jaha, fru Lind. Det är nog inte mycket jag kan göra. Jag förstår att det kan vara besvärligt, men eftersom vi inte kan komma på någon direkt orsak varför hon gör så här, det är ju inget organiskt fel, så vet jag inte.Nu är det ”hon” igen.Nu talar doktorn och mamma om ”hon” igen. Precis som om Maria inte fanns. Fastän hon sitter där."

Kerstin Bergström (1934-2014) debuterade med Parkeringsplatsen 1976. Fler av hennes tidigare böcker var självbiografiska, men hon skrev även bland annat lyrik. Svek kom ut för första gången 1983 och behandlar precis som i de självbiografiska berättelserna utsatthet och ångest.

"I fyra böcker har jag smädat Livethetsad av mitt HatI fyra böcker har jag provocerat Livetförvissad om ett StraffMen Livet gav mig Staden tillbakaoch lät mig återvända hitför tredje och sista gången i mitt livLivet gav mig Staden - Kiruna - tillbakaoch det har inneburiten Förändringen Vändpunkten Början"

Så skrev Kerstin Bergström om sin femte bok Staden när den gavs ut första gången 1981.

Nordkalotten eller Norgevägen, som de flesta kallar den nya mellanriksvägen Kiruna-Narvik, var sedan länge planerad. Men de som hade sina stugor i det natursköna området runt Riksgränsen och Björnfjell ville ändå inte tro att den någonsin skulle byggas.

När arbetet väl kommer igång går det inte att hejda. Protestaktioner kan inte påverka ekonomiska och politiska beslut.

Tord och Inger som är lärare i Kiruna har lyckats komma över en hytte vid Riksgränsen. Den är ganska primitiv och ligger utsatt för alla fjällets vindar, men familjen älskar den. Varje skollov vill de dit upp med sina två söner och njuta av den orörda naturen. Deras granne är en ensam norrman, en tystlåten man, som bor högt uppe på en klippa. Och alla drabbas nu av det storstilade vägbygget.

Vägen är en skildring fylld av uppbyggd spänning. Även om man hela tiden tror sig ana upplösningen kommer katastrofen som en smärtsam överraskning.

Vägen från 1984 behandlar brännbart stoff med en intensitet som bär det självupplevdas prägel. Här möter vi ännu en gång Kerstin Bergströms starka känsla för den säregna skönheten i det landskap som är hennes eget.