Kerstin Nyberg – författare

I din hand har du en bok som ger dig en inblick i det liv vi levt sedan Daniel föddes och fram till idag. Vi har skrivit om samma saker, vilket du kan se i rubrikerna. Genom att skriva våra namn vid respektive rubrik ger vi dig möjligheten att läsa boken lite hur du vill. Du kan antingen läsa den rakt igenom, eller genom att läsa vad den ene av oss har skrivit om något specifikt, som kanske intresserar just dig lite extra, och sedan jämföra det med vad den andre har skrivit om samma sak. Sista kapitlet är en guide, där vi har skrivit om de människor som har haft störst inverkan på Daniels liv. Det är allt ifrån familjen, till kontaktpersoner och lärare. Vi har först beskrivit vad de gjort och vad det resulterat i för Daniels vidkommande, men också skrivit vad man kan tänkas dra för lärdom av det. Daniel och jag lever båda med Asperger syndrom, Daniel genom att han har diagnosen och jag som anhörig. Vi har båda, p.g.a. detta, gått igenom jobbiga perioder. När Daniel var liten drev jag på trots att han motsatte sig det mesta. Han accepterade dock oftast till sist de förändringar jag ville tvinga honom igenom. Ordet "tvinga" är hårt, men det är just det jag gjorde. Jag hade ett mål i livet - att få Daniel att bli en fungerande vuxen. Det är han idag, och denna bok berättar hur vi gått tillväga för att komma hit. Boken berättar vilken hjälp han fått längs vägen och hur han hittade sitt eget driv - ett driv som idag ger honom möjligheten att kunna komma precis hur långt som helst. Resultatet har med andra ord blivit väldigt bra, men emellanåt på bekostnad av Daniels välmående. Så känns det i alla fall nu, efter att vi har skrivit boken och jag till fullo inser hur jobbigt Daniels liv har varit. Det är ofta vi har sett saker på olika sätt, och ofta det har uppstått missförstånd. Samtidigt som jag inser att hans liv emellanåt varit jobbigare än jag skulle önska att det varit, så skulle jag inte vilja att han nu var någonting mindre än det han blivit. Hade det gått att göra det på något annat sätt? Ja, kanske - med det här är vår historia. - Kerstin