Kerstin Thorvall – författare

Höstens fyra böcker i serien Albert Bonniers Klassiker är av helt olika karaktär och skrevs under olika epoker, men de har alla det gemensamt att det är kvinnors villkor som står i fokus. När vi på redaktionen letar i våra arkiv efter titlar att lyfta fram i serien är det ofta de manliga författarna som dominerar – i höstens släpp har vi velat lyfta fram fyra riktigt starka texter som har bäring än idag om kvinnor som går sin egen väg. En dotter och en mamma och en pappa som dör när flickan är elva. En stark rigid martyrmor med en rädd och lydig dotter, snäll och snäll och snäll, tills hon sent i livet exploderar i ett tonårstrots som hon skjutit upp i tjugofem år. Effekten blir våldsam. I en blandning av ångest och triumf kastar sig den vuxna dottern handlöst i famnen på det mest förbjudna. Galen av kättja och revolt gör hon det, medan modern ser på och nästan dör av förfäran. Vilket också är meningen. För den sjuttiotalsinspirerade formen står den finska designern och illustratören Maija Louekari som för många är mest känd för sina färgsprakande och uttrycksfulla mönster för finska Marimekko. .

I det vitlysande midsommarljuset i norr möter den blyga nyutexaminerade småskollärarinnan och skogshuggardottern sitt öde i en charmig skönsjungande läroverksadjunkt söderifrån. Han är svärmiskt intresserad av arbetarnas sak och ser i den unga Hilma den vackraste av blommor, sprungen ur de djupa skogarna och deras genuina folk. Strax efter bröllopet visar det sig att Sigfrid är sinnessjuk, något som hans familj valt att tiga om. Enligt lagen är det en sjukdom belagd med äktenskapsförbud för avkommans skull. Men hon var ju bara en enkel flicka. Hon kunde offras för allt detta hände på den tid då det ännu var tillåtet att skjuta arbetare...

Kerstin Thorvalls vuxenböcker kännetecknas av oräddhet och frispråkighet, klassmedvetenhet och relationsproblematik, hennes prosa är associationsrik och drastisk, pregnant och målerisk. Bland hennes sista böcker finns den kritikerrosade trilogin: När man skjuter arbetare, för vilken hon belönades med Moa Martinson-priset. Nu ges första delen i trilogin ut som en "Läsarfavorit" älskade titlar som är framröstade av läsarna.

En snäll och lydig dotter med en rigid martyrmor exploderar sent i livet i ett tonårstrots som hon skjutit upp i tjugofem år. Effekten blir våldsam. I en blandning av ångest och triumf kastar sig den vuxna dottern ut i Det förbjudna och handlöst i famnen på den mest förbjudne. En bok om ångest och besatthet, lycka och förnedring och en ordentlig uppgörelse med den heliga modern.

Kerstin Thorvall (1925-2010) skrev barn-, ungdoms- och vuxenböcker, och hon var också verksam som illustratör. Genom sina öppenhjärtiga skildringar av kvinnlig sexualitet, bland annat i den självbiografiskt baserade Det mest förbjudna väckte hon moralpanik under 1970-talet och blev en av Sveriges mest utskällda, men också mest lästa, författare.

I det vitlysande midsommarljuset i norr möter den blyga nyutexaminerade småskollärarinnan och skogshuggardottern sitt öde i en charmig skönsjungande läroverksadjunkt söderifrån. Han är svärmiskt intresserad av arbetarnas sak och ser i den unga Hilma den vackraste av blommor, sprungen ur de djupa skogarna och deras genuina folk.Strax efter bröllopet visar det sig att Sigfrid är sinnessjuk, något som hans familj valt att tiga om. Enligt lagen är det en sjukdom belagd med äktenskapsförbud för avkommans skull.Men hon var ju bara en enkel flicka. Hon kunde offras för allt detta hände på den tid då det ännu var tillåtet att skjuta arbetare...

Redan när det ringer förstår hon med en opassande känsla av befrielse vad som har hänt. Hennes färgstarke men sinnessjuke make, läroverksadjunkten Sigfrid Tornvall, är död. Han ska aldrig mer kräva något av henne. Och framför allt: inget mer ofredande av dottern Signe. Hennes allt. En förtjusande tös - det säger alla - som dessvärre har så lätt för att bli till sig och är så rädd för allting. Har hon ärvt faderns oroliga sinne? Ansvaret är tungt, men nu kan Hilma äntligen forma flickan helt efter egna tankar. Ta bort pappan ur henne. En ljusare vardag väntar i beredskapsårens Sverige. Stolt återgår Hilma till lärarinnekallet. En dramatisk fristående fortsättning på den uppmärksammade romanen När man skjuter arbetare från 1993.

I sin bok Upptäckten från 2003 berättar Kerstin Thorvall (1925-2010) på sitt uppriktiga och drastiska vis om sin dåvarande livssituation. Om att vara hänvisad till hemtjänstens pressade scheman, att vara ett 'ärende' som man tar itu med så snart det hinns med, att sitta i oändliga telefonköer när man känner att nu går det inte längre. Att alltid vara den besvärliga Kerstin.     Upptäckten är en närgången skildring av en livssituation som delas av många men som skildras av få, en fas i livet som inneburit bistra erfarenheter och en mängd upptäckter, och som fört med sig en förtvivlad ensamhet. Samtidigt ger Kerstin Thorvall en smärtsam återblick på ett turbulent 70-tal, då hon modigt rannsakar sig själv i sin roll som mor och yrkeskvinna. Upptäckten är en viktig och nödvändig bok präglad av den skarpa blick och bitska tunga som är Kerstin Thorvalls signum. ”Jag ser döden vart jag ser. Och vore jag nu en helig jungfru av medeltiden eller en terrorist som med självmordet åker raka vägen in i paradiset borde jag intet frukta ty jag är nära salighetens mål. Men istället är jag ju en vettskrämd sjuttiosexårig tant.”

Under ett långt liv med återkommande perioder av panikångest och utdragna depressioner och samtidigt rädd för både alkohol och receptbelagda dopingpreparat, har Kerstin Thorvall (1925-2010) hittat sina egna droger. En av dem är dansen. Vid dryga fyrtio upptäckte hon den då i Sverige nyintroducerade jazzbaletten och gjorde raskt slut med den psykolog hon vid tiden besökte tre gånger i veckan och ersatte honom med jazz tre gånger i veckan istället. Hela tiden äldst och sämst, men det fungerade ändå. Sedan dess har hon ensam rest jorden runt och överlevt genom att dansa.   I sin bok, Nödvändigheten i att dansa, beskriver Kerstin Thorvall öppenhjärtigt hur det kunde gestalta sig: "Panik mitt i natten i Alassio. Upp ur sängen. Snabbdusch. Tunna klänningen och platta skor. Taxi till ett diskotek. Efter en timma frisk, glad och odödlig. Det tar exakt trettiofem minuter av oavbruten dans i snabb rytm innan endorfinet slår till. Och sen är man i Lyckan." Hon skildrar också hur hon i kulturer där en ensam vit kvinna inte kan gå ut efter mörkrets inbrott har hyrt en taxi med pålitlig chaufför som kört henne till en danslokal och sen hämtat henne vid uppgjord tid: "Det minst besvärliga är att vara dubbelt så gammal som de andra. Jag är nykter. Jag raggar inte. Jag dansar utan yviga rörelser. Inne i rytmen på en mycket liten yta. Den frihet som detta ger mig går inte att mäta i vare sig volym eller tid."   Nödvändigheten i att dansa är en kavalkad av dansupplevelser i Latinamerika, Paris, Afrika, Västindien, Sverige… Kerstin Thorvall själv betecknar det som en riktig lyckobok. Boken avslutas med ett praktiskt kapitel där hon diskuterar möjligheterna att ersätta mediciner med rytm och dans. Den som läste Kerstin Thorvalls krönikor i t ex tidningen Metro eller tidigare i Dagens Nyheter vet att hon hade mycket bestämda uppfattningar om det som kallas "Lyckopiller". Som alltid är Kerstin Thorvall befriande rak och osentimental och hennes temperament ger allt hon skriver en säregen lyster. Sin vana trogen kan man också utgå ifrån att hon skildrar dans på sitt högst personliga vis.

Hilmas dotter Signe på egen kurs mot frigörelse och eget liv. Alberte som tror att hon redan har den. Friheten. För ingen av dem blir det som de tänkt sig. Signe har i rask takt uppfyllt sina barndomsdrömmar. Blivit modetecknerska. Gift sig med Prinsen och fött honom tre söner. Medan allt går åt helvete.   Det vill säga. Med jobbet flyter det på bra. Där kan man inte klaga. Men Livet, det enkla basala livet som kvinna, maka och mor, där är hon ett fiasko. Inte heller Alberte duger i det avseendet. De är båda inmålade i ett hörn. På olika vis slåss de mot övermakten: mamma, mannen, Gud och den allmänna meningen. Men de har varandra. Åtminstone har Signe Alberte. Utan henne skulle hon alldeles gått under.    Från Signe till Alberte – kärleksfullt och förtvivlat anknyter till Kerstin Thorvalls två tidigare romaner När man skjuter arbetare... och I skuggan av oron. I Från Signe till Alberte har hon givit Signe en samtalspartner: Cora Sandels Alberte, med vars levnadsöde Signe identifierar sig. Från Signe till Alberte – kärleksfullt och förtvivlat är en lidelsefull och ursinnig roman om två kvinnors kamp att få vara sig själva.

”Det viktiga, det verkligt angelägna med hennes bok är att den river bort våra skygglappar. Hon behövs mer än någonsin i detta pryda nittiotal.” Åke Leijonhufvud, Sydsvenska Dagbladet

”Den kraft hon förmedlar möter man alltför sällan i litteraturen ... Jag är glad att Kerstin Thorvall aldrig blev en snäll dotter, trogen hustru eller präktig moder.” Gabriella Håkansson, Göteborgs-PostenKerstin Thorvall (1925-2010) skrev barn-, ungdoms- och vuxenböcker, och hon var också verksam som illustratör. Genom sina öppenhjärtiga skildringar av kvinnlig sexualitet, bland annat i den självbiografiskt baserade Det mest förbjudna väckte hon moralpanik under 1970-talet och blev en av Sveriges mest utskällda, men också mest lästa, författare.

"Trotsig", "stridbar", "nödvändig motkraft", "upprorisk". Omdömena om Kerstin Thorvall har varit många och vitt skilda. I över fyrtio år fanns hon med i offentligheten, som författare, tecknare, kåsör och krönikör. Hennes vassa och ifrågasättande penna har provocerat och intresserat; väckt beundran och irritation. Och hon har skrivit om allt: mode och resor; män och kvinnor; liv och ångest - allt med den personliga särprägel som är Kerstin Thorvalls (1925-2010) signum.   Provokationer, Passioner, Personer och en eller annan hyacint består av ett rikt urval kåserier, krönikor, resereportage och intervjuer med bland annat Ingmar Bergman, filmaren Mike Leigh och Cornelis Vreeswijk, samt Kerstin Thorvalls egna teckningar. Det är en samling texter som väl understryker den viktiga och betydelsefulla röst som Kerstin Thorvall är i svensk offentlighet. De tidigaste texterna är från 60-talet och de senaste från sent 90-tal. Samlingen avslutas med en längre science fiction-novell, ett ganska ovanligt inslag i Kerstin Thorvalls rika författarskap. Kerstin Thorvall (1925-2010) skrev barn-, ungdoms- och vuxenböcker, och hon var också verksam som illustratör. Genom sina öppenhjärtiga skildringar av kvinnlig sexualitet, bland annat i den självbiografiskt baserade Det mest förbjudna väckte hon moralpanik under 1970-talet och blev en av Sveriges mest utskällda, men också mest lästa, författare.

Den lilla pojken kom ut i världen och var lycklig. Från första stund full av lust och glädje och nyfikenhet. I alla hans fingrar och tår kvillrade skrattet. Det var också en lycka som smittade. Ingen som träffade honom kunde undgå att påverkas. Trötthet och missmod kom av sig inför hans silkesvarma, oförklarliga glädje. Han kom som en gåva till en mamma, som på intet vis kände sig vara värd den utmärkelsen. Och som därför måste berätta om honom. Som man alltid vill, när man är riktigt glad över någonting.

Nu är det fyrtio år sedan det lilla barnet kom som föddes av kärlek och lust. Fortfarande bär han glädjen och tryggheten inom sig. Nu är han också en ömsint och vital pappa som engagerar sig i sina två döttrar och överför glädjen som han själv alltid bär med sig. Människor känner sig alltid trygga i hans närvaro.

Porträtt av ett mycket litet barn utkom första gången 1964.

Istället för kärlekssånger små prosastycken och noveller om hudens längtan och den underbara rysningen när du rör vid den. Saknadens terror, svartsjukans andnöd och den fruktansvärda svindeln av lycka när du då äntligen kommer.  Sånt.  I samlingen Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig från 2000 växlar berättaren mellan dur och moll, klassisk musik och hårdrock, akvarell och kolteckning. Med ett romantiskt skimmer och en erotisk ton skildrar Kerstin Thorvall (1925-2010) möten där tiden skapat den nödvändiga distansen. Det har blivit en lekfull och öppenhjärtig bok med den omisskännliga Thorvallska udden."Det är så på pricken hela tiden, som det är, så ärligt och inte förställt eller friserat. Bridget Jones kan dra åt helvete."Jane Magnusson, Dagens Nyheter

Boken till dig utkom första gången 1959 och blev genast en bibel för en hel generation flickor. Här fann man svar på en uppsjö frågor: allt från klädvård och bantning till kärlek och vuxenblivande. Boken var fylld av praktiska tips i stora som små ämnen, och läsaren hade lätt att känna igen sig i de frågeställningar som togs upp. En del av framgången låg i att den uppfattades vara från en femtonåring till en annan - Kerstin Thorvall (1925-2010) gav intryck av att ännu vara tonåring. Hon ville skriva en bok där något av det som man som tonåring undrade över diskuterades, den tonåriga flickan skulle få svar på frågor utan att behöva fråga, och det skulle även röra sig om sånt som man inte kunde tala med sina föräldrar. För att boken också skulle bli vederhäftig intervjuade Kerstin Thorvall fackfolk inom olika professioner som gav råd om hur man till exempel skulle klara av läxläsningen när man har huvudet fullt av annat, hur man skulle få sina pengar att räcka längre och hur man skulle förhålla sig till de "främlingar av nära släkt" som är ens föräldrar.

Idag över fyrtio år senare är boken en ofta efterfrågad nostalgisk höjdpunkt. Boken till dig är ett tidsdokument över 1950-talets Sverige och dess kvinnoideal, men den innehåller även allmängiltiga och tidlösa frågeställningar som är evigt aktuella.

Trilogin om Lena handlar om den lantliga flickan Lena som drömmer om att bli modetecknerska. Hon kommer också till den berömda skolan i Stockholm, där alla andra flickor redan ser ut som modeteckningar. Själv ser Lena ut som en pappersdocka Gud klippt itu och sen satt ihop fel. Liten upptill och tjock nertill, och vem vill se ut så? Inte Lena i varje fall. Men hon är lycklig över att hon nu får rita så mycket hon vill. På skolan finns också den farlig-snygga Mikael. Att han till slut väljer Lena och kysser henne vid Jenny Linds staty på Djurgården är ett mirakel, tycker Lena. Men hennes mamma och pappa tycker inte att Mikael är den man de vill se sin dotter gift med. Så de skickar henne till Paris för att glömma. Om hur Lena i Paris kommer in i den riktiga modevärlden, men inte alls glömmer Mikael och hur hon kommer hem och gifter sig med honom och hur det då gick – om det handlar resten av historien om Lena. Kerstin Thorvall debuterade som ungdomsboksförfattare 1961 med Flicka i april, som fick ett hedersomnämnande i Bonniers pristävling om den bästa romanen för ungdomar. Den följdes av ytterligare två böcker om Lena, Flicka i Paris och Flickan i verkligheten.Kerstin Thorvall är mycket välkänd och uppskattad som författare, illustratör och kåsör. Hon har skrivit en rad böcker för barn, ungdomar och vuxna och har, bland många andra utmärkelser, fått Astrid Lindgren-priset.

Trilogin om Lena handlar om en lantlig flicka som drömmer om att bli modetecknerska. Hon kommer också till den berömda skolan i Stockholm, där alla andra flickor redan ser ut som modeteckningar. Själv ser Lena ut som en pappersdocka Gud klippt itu och sen satt ihop fel. Liten upptill och tjock nertill, och vem vill se ut så? Inte Lena i varje fall. Men hon är lycklig över att hon nu får rita så mycket hon vill. Om hur Lena i Paris kommer in i den riktiga modevärlden, men inte alls glömmer Mikael och hur hon kommer hem och gifter sig med honom och hur det då gick – om det handlar Flicka i Paris och den avslutande delen Flickan i verkligheten. Första delen heter Flicka i april och var Kerstin Thorvalls debut som ungdomsboksförfattare. Kerstin Thorvall debuterade som ungdomsboksförfattare 1961 med Flicka i april, som fick ett hedersomnämnande i Bonniers pristävling om den bästa romanen för ungdomar. Den följdes av ytterligare två böcker om Lena: Flicka i Paris, och Flickan i verkligheten. Kerstin Thorvall är mycket välkänd och uppskattad som författare, illustratör och kåsör. Hon har skrivit en rad böcker för barn, ungdomar och vuxna och har, bland många andra utmärkelser, fått Astrid Lindgren-priset.

”Hej då, då sticker jag.”    Pojken som hette Mikael stod framför henne i det grå novemberljuset. Han såg energiskt beslutsam ut och under armen hade han en stor mapp för teckningar. En tjock halsduk i halsen men ingenting på huvudet.    ”Jaha, hej då”, sa flickan lamt och såg ut som om hon var någon som blev lämnad kvar och inte ville det. Det var precis efter morgonkaffet och hon satt fortfarande i nattlinnet. Uppkrupen på den breda sängen med en filt över benen.    ”När kommer du tillbaka tror du?” Hennes röst var liten och bedjande. ”Hör du”, svarade pojken hurtigt och osentimentalt, ”det vet jag faktiskt inte. Men det blir väl någon gång framåt eftermiddagen.” Kerstin Thorvall, 1925-2010, var en svensk författare, illustratör och journalist. Med sin självbiografiskt baserade roman Det mest förbjudna skapade hon en helt ny genre, den så kallade bekännelselitteraturen.

"– Förresten så har jag en unge, sa hon trotsigt. Vad säger du då? – Ingenting, svarade han. Vad skulle jag säga? – Å, sa hon lätt. Det finns massor. Och du behöver inte vara rädd. Jag är van. – Ska jag fråga vem som är fadern? Eller hur gammal han är? Om det nu är en han? – Det är det, sa hon. Och han är fyra år. Då tappade han sin fina behärskning. – Fyra år? Är han så gammal?"Kerstin Thorvall, 1925–2010, var en svensk författare, illustratör och journalist.

Kjelle känner sig omöjlig. Han är fjorton år, nästan femton, "en svår ålder" säger de vuxna. Kjelle vet att morsan och farsan och lärarna tycker att han är omöjlig. Och så oroar de sig jämt för vad han gör och var han är och för att han verkar så trött. Sover han inte tillräckligt undrar hans mamma. Eller - knarkar han?

Kjelles farsa snackar om framtiden. Om utbildning och karriär. Vilken framtid?

Innan Kjelle fyllde femton trodde han att lyckan var en blå moped. Sen märkte han att det inte hjälpte. Livet blev inte särskilt mycket enklare och underbarare därför att man fyllt femton och fått moped. Nu är han arton och vet inte. Farsan snackar om framtiden. Om utbildning och karriär. Vilken framtid? Finns det nån framtid? Har dom inte ”sabbat” allt, kanske? Kjelle och polarna vägrar att ta del av den värld som dom vuxna lyckats få ner på katastrofplanet. Psykologerna skulle säga att Kjelle och dom andra var dåligt motiverade. Men vad finns det för motiv då?Dom drar sig fram på olika korttidsjobb. Träffas som vanligt på fredagskvällen, röker brass och flummar till musik.Bara Gittan vet att hon vill nånting. Gittan som är ihop med Svenne och litet med allihop, förresten. Tills en dag …

Magnus har inte träffat sin pappa sen han var tre år. Det enda han ser av honom är en postanvisning på 200 kronor som kommer varje månad.    Magnus och hans mamma Maria bor tillsammans i en tvåa på Söder i Stockholm. Maria är bra, tycker Magnus, hon är mera som en storasyster, liten och med ljust långt hår. Men så är hon ju bara tjugofem år också.

En dag kommer Leffe och flyttar in hos dem för Maria och Leffe älskar varandra. Leffe är stor och bred och har svart skägg och kan laga mat och baka bullar. Han pratar med Magnus som om Magnus vore hans kompis.    Det vore skönt att kunna bräcka av de andra pojkarna med Leffe. Att kunna säja till exempel till Kenneth: ”Leffe hemma hos oss, han har gjort ett bankrån och har två skottsår på vänstra benet.”I stället för en pappa vann första pris i Raben & Sjögrens pristävlan om bästa barn- eller ungdomsbok 1971.

Ur juryns motivering:”… en unik skildring av ett barn i en svår social situation. Det är en spännande och gripande bok med starkt realistiska inslag och präglad av äkthet och ärlighet.”

Ensam dam reser ensam. Hon är en dam som reser ensam, därför att hon rymmer. Hon reser ifrån, inte till. Hon använder resandet på samma sätt som andra nyttjar alkohol. För att slippa verkligheten. För att känna sig fri. Och friheten blir att kunna resa till Florens och Trollhättan, Rio och Valparaiso och vara ensam kvinna bland många män. I berusningen kan man få för sig, att detta är detsamma som att vara fri. Men precis som med andra droger kommer den dagen, då resandet inte längre tar och ångesten tar vid. Då kommer hennes enda vän ...

Jag är en grön bänk i Paris rymmer poesi Kerstin Thorvall i olika sammanhang publicerat under åren 1965-1991. Här finns hennes fyra diktsamlingar. Fula ord är så sköna (1967), Följetång i skärt och svart (1971), Men akta dig så att du inte blir kär (1973) och Nedstigen ängel (1991). Men också dikter ur t ex prosaboken Tänk om det är klimakteriet (1982) och dikter ur antologin Debut 65. Efterord av Göran Greider, som också är bokens huvudredaktör.Kerstin Thorvall (1925-2010) skrev barn-, ungdoms- och vuxenböcker, och hon var också verksam som illustratör. Genom sina öppenhjärtiga skildringar av kvinnlig sexualitet, bland annat i den självbiografiskt baserade Det mest förbjudna väckte hon moralpanik under 1970-talet och blev en av Sveriges mest utskällda, men också mest lästa, författare.

Jag sitter i Paris och äter melon.    Det är en gul, söt melon. Saftig och mjuk och tillmötesgående. En gång för trettio år sen bjöd jag dig på en sån söt, fransk melon, minns du det? Inga är en flicka som tror att livet är som i sagorna. Den rätte ska komma med den eviga kärleken och troheten. Att få ett litet barn är underbart. Och så levde de lyckliga i alla sina dagar. Så ska det bli när hon får den hon älskar. Det får hon och framtiden är en ljus, solig väg där de ska gå hand i hand och aldrig släppa varandra.. Men verkligheten är taktlös som en naturkatastrof och ger fan i hur den borde vara. Den tar inga hänsyn till Ingas drömmar och att hon lyckas bra i sitt jobb - vad hjälper det när man inte klarar LIVET? "Oskuldens död" handlar om hur det är att se sig själv som en flickbokshjältinna och hamna i en hårdkokt roman. (Något handlar den kanske också om hur tröttsamt det är att vara gift med en oskuld.)

Ja, hjälp. Hon är ju inte riktigt klok, ju.Att hon törs!!!

Så sa dom om Sussy i klassen, somliga med beundran andra med kritik i rösten. Sussy var den svåraste i en svår klass. Alla visste att henne rådde ingen på. Varken lärare eller någon annan.Det särskilda med henne var nog inte den häftiga ögonmakeupen eller det vilda håret utan att det verkade som om hon inte behövde nån.Man kunde nästan säga detsamma om Leif. Tysta, duktiga, trevliga Leif. Det var bara det att Leif älskade Sussy.Problemet är att Leifs mamma inte gillar henne. Ska mamma kunna förstå att för att få behålla den fina kontakten med Leif måste hon också ställa upp för Sussy?

Anders är tre år och ska fylla fyra. Han har en mamma och en pappa och en stor bror som heter Svante. Svante har en massa fina saker som Anders inte får röra. Fast det gör han ibland ändå.   Elisabeth är fyra år och bor i samma hus som Anders. Nästan varje dag leker Anders och Elisabeth. Också den dagen då Anders är prickig för han har vattkoppor.   De här berättelserna om Anders kallas Godnattsagor, för det är lagom att läsa en på kvällen innan man ska sova. Man måste ju ändå gå och lägga sig och då kan det vara skönt att höra en saga. Det tycker i alla fall Anders.

Kerstin Thorvall har skrivit berättelserna och Ilon Wikland har ritat alla bilderna.

Tidigt bestämde sig Signe för sitt framtida yrke: modetecknerska. Många år senare har hon förverkligat sina drömmar, men verkligheten blir en helt annan än den hon tänkt sig. I omvärldens ögon är hon en mycket framgångsrik yrkeskvinna samtidigt som hon framstår som omöjlig i kvinnans basala roller: att vara god hustru och mor.

I Berättelsen om Signe ingår de tre romanerna: När man skjuter arbetare, I skuggan av oron och Från Signe till Alberte – kärleksfullt och förtvivlat.

När han försvann var han den ende som visste något. Han såg henne samma morgon.

Hon stod vid spisen och stekte ägg och på mormors kökssoffa, den som gammelmorfar låg på när han lyssnade på väderleksrapporten, satt en vacker man och petade tänderna.

Kerstin Thorvall (1925-2010) debuterade som skönlitterär författare med tonårsboken Boken till dig 1959 och skrev därefter barn-, ungdoms- och vuxenböcker. Genom hela sitt författarskap var hon verksam som illustratör både av barnböcker, egna och andras, och i veckopress. Den försvunna mamman utkom första gången 1985.

Den här titeln är en del av vår satsning för att lyfta fram kvinnliga författarskap ur Bonnierförlagens arkiv – från Fredrika Bremer till Sara Stridsberg. Läs mer om projektet och hitta nya feministiska favoritböcker på vår Facebook-sida ”Utmärkt urval, kvinnliga författarskap”.

Hon är en kvinna som tror sig född med större talang för olycka än för lycka. Fyra månader innan hon ska fylla femtio möter hon absolut, oväntat och förbluffande, den lyckliga kärleken. I en stund då man inte väntar sig mycket mer än tröttsamma upprepningar får hon uppleva sällsamma överraskningar. Och hon upptäcker att det alls inte är som hon sagt och trott. Hon är inte obegåvad för lycka. Utan att vara rädd kan hon leva i nästan oavbruten glädje, trygghet och innerlighet.

”Jag lägger av nu. Nu ska jag bli min mans lilla kvinna istället. Liten kvinnoblomma. Och baka kakor och sätta blommor i vas. Så att andra slipper …”

Kerstin Thorvall (1925–2010) debuterade som skönlitterär författare med tonårsboken Boken till dig 1959 och skrev därefter barn-, ungdoms- och vuxenböcker. Genom hela sitt författarskap var hon verksam som illustratör både av barnböcker, egna och andras, och i veckopress. Tv-pjäsen Den nya kvinnan sändes mars 1965 med Christina Schollin, Ove Tjernberg och Öllegård Wellton i huvudrollerna.

Den här titeln är en del av vår satsning för att lyfta fram kvinnliga författarskap ur Bonnierförlagens arkiv – från Fredrika Bremer till Sara Stridsberg. Läs mer om projektet och hitta nya feministiska favoritböcker på vår Facebook-sida ”Utmärkt urval, kvinnliga författarskap”.

”Jag är lycklig om du är lycklig”

Aron är en man som inte vill göra någon kvinna ledsen. Han är 32 år, plikttrogen förlagsredaktör. Gift med Anja, 30, som är skygg och intensiv, uppvuxen i frikyrklig miljö i Tranås. Efter åtta års äktenskap är det mer Anjas olycka än hennes lycka som är Arons. Men han har också ett förhållande med Asta, 49, skådespelerska och före detta sexsymbol som inte längre får några roller. Hon gråter av glädje när han kommer. Hennes glädje är så stor att den räcker också till Anja (som givetvis inte vet om dess källa).

Ett tag går allt så bra att Aron lugnt skulle kunna stå inför Gud den allsmäktige och säga: – Men jag gör ju ingen illa. Tvärtom. Vi är tre som mår bra. Förut var det ingen.

Din lycka är min är en roman om vart rädslan att göra ledsen och viljan att göra glad kan driva oss. Det är en berättelse om moral och omoral i förhållandet kvinna – man.