Om författaren

Lars Ekeman är född 1951, överstelöjtnant och Fil. Kand. i statsvetenskap och historia. Han har varit verksam inom Försvarsmakten, Försvarsdepartementet och som generalsekreterare för Folk och Försvar. Under sin ungdom på 1960-talet tillbringade han flera somrar på Borkhults herrgård. Minnen från dessa har varit en av bokens flera inspirationskällor.

Om boken

Burenskiöldska fideikommisset var en av Sveriges största egendomar. När det var som störst på 1700 talet, uppskattas arealen till över 17 000 hektar. Det fanns i östra Östergötland i triangeln Ringarum – Söderköping och Borkhult. Det instiftades1726 av generalen Jacob Burenskiöld och hans maka Elsa Appelgren. Det upphörde 1978, då den siste fideikommissarien, Sven Theorell gick ur tiden. Huvudgården var i början Fyllingarum. Från slutet av 1700-talet var det ståtliga slottet i Husby centrum och från mitten av 1800 talet blev Borkhult huvudgård. Då uppgick arealen till ca16 400 hektar.

I början av 1930 talet förlorade fideikommissarien under några dramatiska år huvuddelen av egendomen. Ett skeende som väcker frågor vilka diskuteras i boken. Kvar blev lite över 2 000 hektar. Den ursprungliga idén var att skildra dessa händelser. Men nyfikenheten förde författaren vidare, bakåt i historien.

Det slutade med en bok som tecknar hela fideikommissets historia med nedslag i de olika fideikommissariernas personer. Deras liv, deras framgångar och motgångar. Hur fideikommisset växer på 1700 talet och drabbas av ökande svårigheter på 1800-talet, inramade av händelser i Sveriges historia som påverkade både de själva och fideikommisset, såväl i ekonomiska som politiska perspektiv.

Det är också en berättelse om hur fideikommissen fungerade och var reglerade i lag och förordning samt deras betydelse för människors utkomst och livsvillkor men även hur många var ekonomiskt viktiga för Sveriges lönsamma export av stångjärn – den tidens stål.

Författaren

Om författaren

Lars Ekeman är född 1951, överstelöjtnant och Fil. Kand. i statsvetenskap och historia. Han har varit verksam inom Försvarsmakten, Försvarsdepartementet och som generalsekreterare för Folk och Försvar. Under sin ungdom på 1960-talet tillbringade han flera somrar på Borkhults herrgård. Minnen från dessa har varit en av bokens flera inspirationskällor.

Om boken

Burenskiöldska fideikommisset var en av Sveriges största egendomar. När det var som störst på 1700 talet, uppskattas arealen till över 17 000 hektar. Det fanns i östra Östergötland i triangeln Ringarum – Söderköping och Borkhult. Det instiftades1726 av generalen Jacob Burenskiöld och hans maka Elsa Appelgren. Det upphörde 1978, då den siste fideikommissarien, Sven Theorell gick ur tiden. Huvudgården var i början Fyllingarum. Från slutet av 1700-talet var det ståtliga slottet i Husby centrum och från mitten av 1800 talet blev Borkhult huvudgård. Då uppgick arealen till ca16 400 hektar.

I början av 1930 talet förlorade fideikommissarien under några dramatiska år huvuddelen av egendomen. Ett skeende som väcker frågor vilka diskuteras i boken. Kvar blev lite över 2 000 hektar. Den ursprungliga idén var att skildra dessa händelser. Men nyfikenheten förde författaren vidare, bakåt i historien.

Det slutade med en bok som tecknar hela fideikommissets historia med nedslag i de olika fideikommissariernas personer. Deras liv, deras framgångar och motgångar. Hur fideikommisset växer på 1700 talet och drabbas av ökande svårigheter på 1800-talet, inramade av händelser i Sveriges historia som påverkade både de själva och fideikommisset, såväl i ekonomiska som politiska perspektiv.

Det är också en berättelse om hur fideikommissen fungerade och var reglerade i lag och förordning samt deras betydelse för människors utkomst och livsvillkor men även hur många var ekonomiskt viktiga för Sveriges lönsamma export av stångjärn – den tidens stål.

Författaren