Lars Jakobson – författare

1990. John och Denise träffas under några timmar på ett tåg till New York. Hon skall börja på ett nytt jobb, han har tagt värvning i marinkåren. Det här är en berättelse om dem och deras brevväxling under ett års tid.

Lars Jakobson har senast givit ut romanen Vännerna, 2010 och essäsamlingen Effekter, 2011.

En liten andraklassare med en eländigt stor ryggsäck står ensam mitt på skolgården. Vad är det som gör just honom så farlig?     Socialarbetaren Gunilla blir plötsligt en människa som alla tycker sig känna igen. Är det hon eller världen runtomkring som har förvandlats?     Klassfest 25 år efteråt. Anders gick inte dit, men nu verkar det som om festen söker upp honom. Vem är han, vem vill han vara, och vad har egentligen hänt hans skolkamrater? Lars Jakobsons Berättelser om djur och andra utspelar sig i en vardag vi känner igen, men realismen har falluckor ut i något främmande. Gränserna som ger vår tillvaro stabilitet är upplösta. Mellan du och jag, mellan människa och djur, mellan nu och framtid. Suggestionskraften är stark i dessa intrikata berättelser, som spelar på vårt förhållande till identitet och förändring.

David öppnar ett brev som innehåller en enda mening och en nyckel. Han inser att det är det sista budskapet från den kvinna han tidigare varit gift med. Johanna är ett barnhemsbarn, uppvuxen i ett Ronald McDonald-hus i Bonn. Nu harbetar hon hängivet åt McDonald’s i flera världsdelar. Men vart bär hängivenheten iväg med henne? Anna kommer hem alltför sent en kväll och får sin tillvaro slagen i spillror. ”En windigo är en varelse som lever av människokött och människors rädsla”, säger Martin Två Fjädrar, kriminalpolis från det sydskånska indianreservatet. Lars Jakobssons berättelser handlar om människor som hemsöks av sitt förflutna och kastas ut i det oväntade. Men de visar också på nödvändigheten av att finna någon sorts hem i världen, även när den ter sig som mest främmande och hotfull.

"Det var en tidig morgon på Mars", hade Doug skrivit i en uppsats när han gick i tredje klass och som han av någon anledning fått för sig att skicka till mig. "Man hade just släppt på vattnet i kanalerna." Hans far har dött, en gång för alla försvunnit, lika plötsligt och oväntat som alla de gånger han gett sig av under hans uppväxt. Han tömmer deras hus, röjer ut och kastar bort. Han letar inte medvetet efter sin barndom, men minnena finns ju där: av faderns konstiga affärer, den stora Chevrolet Impalan, Martin i grannhuset och hans mor med alla sina blåmärken, Doug som aldrig dök upp men envist skrev de där breven. Och samtidigt som han röjer i huset så arbetar han vidare på sin bok om Mars och den utdöda kulturen där. I den Röda Damens slott är en suveränt sammanhållen berättelse om söner och fäder, och om djup ensamhet.

1904. Karin och hennes make Erik flyttar in i en stor villa på landet som länge stått obebodd - Erik har fått arbete på det närbelägna godset. De är barnlösa. Karin som länge varit sjuklig finner sig först väl tillrätta, men efter ett par veckor i huset börjar makarnas nätter störas av häftiga knackningar, vars upphov de inte kan förstå eller förklara. Erik, som påverkas starkast av hemsökelserna, söker desperat finna orsaken till fenomenet och tillkallar slutligen en läkare med intresse för parapsykologi. När denne försätter Karin i hypnos mottar hon en sorts apokalyptiska syner som förefaller komma från en annan värld - Lars Jakobsons nya roman öppnar som en realistisk berättelse från seklets början, men vartefter dyker scener och texter av ett annat slag upp som både vidgar och förtätar berättelsen. Lars Jakobson skriver med en ovanlig suggestionskraft och auktoritet, och Kanalbyggarnas barn formar sig till en både mörk och gripande berättelse, som innerst kanske handlar om kvinnors och mäns längtan att föra livet vidare.Lars Jakobson debuterade 1985 med romanen Vinterkvarteret. Han skriver med en ovanlig suggestionskraft och auktoritet, och måste sägas vara en av de främsta prosaisterna i sin generation.

I Menageri skildras inlevelsefullt och med analytisk skärpa en samling män, som på olika vis är låsta i sina liv och känslor. Likt instängda djur reagerar de med orolighet, glömska, tvångsbeteenden. Här finns historiskt igenkännliga personer, som Lee Harvey Oswald och Rudolf Hess, och namnlösa gestalter i svensk vardag.

Lars Jakobson, född 1959 och bosatt i Stockholm, debuterade 1985 med romanen Vinterkvarteret och har sedan dess publicerat ett flertal prosaböcker och berättelsesamlingar. Sommaren 2006 tilldelades han Stiftelsen Selma Lagerlöfs Litteraturpris "för ett författarskap som med mörk suggestionskraft utforskar det mänskliga och vidgar fiktionens giltighet".

“Mr Hiss, jag säger detsamma till er som jag sade till mr Chambers: Antingen ni eller mr Chambers ljuger.” “Det är otvivelaktigt så.” “Ja. Och den av er som ljuger är den störste skådespelare Amerika någonsin frambringat.” 1948 anklagade Whittaker Chambers, redaktör på Time, den framgångsrike statstjänstemannen Alger Hiss för att vara kommunistisk infiltratör. Hiss tillbakavisade anklagelsen och hävdade att han var offer för en konspiration. Den följande rättegången utvecklade sig till en uppgörelse mellan olika krafter i det amerikanska samhället och kom att få betydelse för hela efterkrigstidens politiska klimat. En av nyckelfigurerna var den unge, äregirige Richard Nixon.

Lars Jakobson debuterade 1985 med samtidsromanen Vinterkvarteret och gav även ut novellsamlingen Menageri. I Pumpan utgår han från ett klassiskt rättsfall, men vidgar sig till att bli en berättelse om sin egen tid. Här finns en närvarokänsla som rena fakta aldrig kunnat förmedla.

I skuggan av omgivande hot lever en man och en kvinna sina invanda, inrutade vardagsliv. En främling dyker en dag upp i deras affär och tvingar deras oro till ytan. Främlingen väcker också deras minne av sonen, hans urspårade forskarkarriär och outredda dödsfall. Vetten gavs ut första gången 1986 och utspelar sig ett antal år in i vad som då var framtiden. Genom sin täthet och mångtydighet blir den till en bild som har mycket att säga både om tiden då den skrevs och vår egen nutid. Lars Jakobson debuterade 1985 med romanen Vinterkvarteret.

I en sommarstuga utanför den lilla orten Brogeryd tar Set vinterkvarter. Bakom sig har han en härva av krav och misslyckanden. Nu överlämnar han sig åt sig själv för att söka en riktning in i framtiden. Samtidigt fångas hans intresse av några ungdomar som lever i ett strängt disciplinerat kollektiv. De tycks metodiskt förbereda sig för en djup kris i samhället. I Brogeryd finns också Mona, som kommit åter till orten efter sin skilsmässa. Men i motsats till Set bejakar hon sina minnen och motgångar. Och hennes väg tillbaka till gemenskap blir en annan. Lars Jakobson, född 1959, är uppvuxen i Lund. Hans debut Vinterkvarteret är en samtidsskildring som med ovanlig skärpa ställer viktiga frågor om flykt och ansvar.

"Walk tog upp en pennkniv. Det är mycket enkelt, sade han. Han skar ett snitt i underarmen och höll fram såret mot Mark. Det gör ont, sade Walk, och det är obehagligt när bladet skär. Jag kan läka det på en timme och då ser du varken ärr eller skorpa. Men, sade han, jag har också lärt mig att göra såhär. Han höll såret över lågan på sin zippotändare. Det knastrade och luktade fränt när håret brändes av. Såret slutade blöda och framför Marks ögon slöts det, krympte samman tills att huden var slät och blek och utan märken."

"Bokfört" består av två delar.

"Ars moriendi" är en essä om litterära skildringar av livet efter katastrofen. Den utgår från två romaner ur besläktade genrer, science fiction och västern, av Joanna Russ och Cormac McCarthy.

"Tomhetens barn" är en samling småprosa av Raymond Kimber, i original "The Children of the Void", från vars olika utgåvor Lars Jakobson har valt ut och översatt ett hundratal texter.

Efteråt är det aldrig för sent. Det är alltid i efteråt vi lever.

Fejk och autenticitet. Svartjobb. Flyktingar, bostadsrätter och övervakningskameror. Det är här och nu, men inte riktigt. Folkhemmet blev ett företag redan på 50-talet. Den tekniska utvecklingen har kanske gått lite fortare fram. Är det människor eller maskiner vi möter på gatorna? Fast om vi måste fråga - gör det då någon skillnad?

Som Anncha, en levande reklampelare. Åsa, som arbetar med äldrevård i dess mer brutala former. David, en hologrammakare på dekis. Tränarn. Rosalynn. Murciano. Och så Janis Rokka, industrimagnaten som lät omforma sig till en artificiell intelligens redan 2004.

Lars Jakobsons nya roman är en mångbottnad vision av vart konsumtion och kontroll i symbios med informationsteknologin kan leda oss.

På gott och ont.

Ämnesord: narkotika, kroppsmodifiering, Mount Everest, Per Olof Sundman, bildkonst, V-2, glödlampor, Samuel R Delany, 11 september, hemslöjd, Jorge Luis Borges, Joseph McCarthy, kentaurer, artificiell intelligens, William Faulkner, Dora, Selma Lagerlöf, prostetik, Sven Christer Swahn, robotar, Katerina Mistal, kriminologi, Judy Chicago, Fred Saberhagen, Claes Oldenburg, apatiska barn, Maurice de Guérin, dendrologi, dataspel, ”ryska gummor”, kontrafaktisk historieskrivning

Lars Jakobsons essäer och artiklar har ursprungligen varit publicerade i tidningar och tidskrifter mellan 1987 och 2010. Som alla klippböcker av det här slaget fungerar Effekter som en indirekt presentation av det egna skönlitterära författarskapet. Effekterna på, effekterna av: hans tro på fiktionen. Science fiction, givetvis. Leken med, och misstänksamheten mot, den kontrafaktiska berättelsen. Det amerikanska arvet och samtidshistorien. Funderingar kring medvetandet. Men också förtjusningen i det taktila, i konst och slöjd, något som han i romanen Vännerna (2010) menade, tillsammans med språket, utgör stommen i den mänskliga intelligensen.I artikeln om Per Olof Sundman gör Jakobson en grundlig genomgång av 70-talets debatt om Sundmans nazistbakgrund, en analys som kastar välbehövligt ljus såväl över Sundmans författarskap som över mytbildningars förenklande logik.