Lars Melin – författare

En enda dikt i femtielva versmått. Varför?

Vad är vitsen med vers? Finns det någon poäng med poesi? Blir man lycklig av lyrik?

I alla tider och på alla platser har människor skapat vers. Vi har diktat för att berätta, minnas, förmedla känslor, roa, dansa, supa, hålla takten i arbetet ... Och valet av versmått har haft stor betydelse. Jamber och daktyler har inte staplats på måfå.

Men varför ska en modern människa skriva bunden vers? Ja, varför inte? De traditionella versmåtten känns kanske omoderna, men de står sig än. De har prövats ut under hundratals, till och med tusentals år, och grundelementen rytm och rim är garanterat tidlösa. Och numera kan man med hjälp av magnetröntgen visa att dikter, ja själva diktens form, påverkar våra hjärnors belöningscentra.

Lars Melin visar oss versmåttens oändliga möjligheter genom att stöpa om samma dikt i olika versformer. Han låter oss möta Sten Selanders välkända dikt "Spela kula" i en mängd varianter, i allt från haiku och hexameter till snapsvisa och sonett.

Läs och låt dig inspireras - det är dags att dikta!

Lars Melin är docent i svenska med lång erfarenhet av experimentell språkforskning. Han är dessutom populärvetenskaplig skribent och författare till en rad läroböcker och fackböcker om språk, till exempel Stil, Laddade ord och Corporate bullshit.

Det är många som tror på språkets makt över tanken och gärna vill försöka förändra verkligheten genom valet av ord. Vi hittar gott om exempel på detta i byråkratin, i tankesmedjorna, bland aktivisterna, bland marknadsförarna och till och med i vetenskapens värld.

Ordval och språkbruk leder ofta till bråk och gräl, inte minst i sociala medier. I den här boken har två lingvister undersökt vilka ord det bråkas mest om, studerat debatten om dessa ord och de språkliga grundlagar som styr spelet om orden.

Det råder förstås ingen tvekan om att språket utvecklas, precis som våra tankar om språket. Ord som var neutrala och gångbara i går kan vara helt omöjliga i dag. Allt går dock inte i samma riktning, varken mot ökad tolerans eller mot rigidare regler. Utvecklingen går snarare kors och tvärs. Och till skillnad från positionerna i många moderna ordstrider är språket varken höger eller vänster. Men forskningen ger klent stöd åt uppfattningen att språket skulle ha makt över tanken.

Lars Melin är docent i svenska med lång erfarenhet av experimentell språkforskning. Han är dessutom populärvetenskaplig skribent, senast aktuell med En enda dikt - i femtielva varianter. 

Mikael Parkvall är lingvist vid Stockholms universitet och författare till flera språkvetenskapliga verk, till exempel Sveriges språk i siffror och Lagom finns bara i Sverige.

Metaforer är ord och uttryck som används bildligt, till exempel idéspruta, folkhem, kioskvältare, curlingföräldrar, navelskådare, datormus. Så kallade bleknade metaforer är så vanliga i språket att vi inte längre ser själva bilden, som stolsben, takskägg, hårdhjärtad, avslöja, släcka lampan eller surfa på nätet.Metaforer finns i slang, tekniska beskrivningar, lyrik, rapporter, vardagsskvaller, sportreferat - överallt. De skapas av alla slags människor av alla möjliga skäl, och mest för att de bara trillar ner på tungan. Språket skulle fungera avsevärt sämre utan metaforer; vissa saker skulle vi faktiskt få svårt att tala om.Det finns metaforgrupper som är mycket vanliga i de flesta språk och som funnits i språket länge, till exempel vägar, växter, uppe/nere, tyngd, spel och liknande. Det finns andra som är mer västerländska eller kanske typiskt svenska - vädermetaforer, till exempel. I många språk är livet en resa, med vägval, hinder på vägen och återvändsgränder. Kärlek är krig där man tar någon med storm och erövrar någons hjärta. Affärslivet verkar befinna sig på en idrottsplats där man ligger i startgroparna, kommer ut på banan och tar rygg på konkurrenterna.Somliga menar att bildspråket styr våra tankar. Vi blir alltså mer lekfulla om vi säger att vi vill bolla en idé med någon. Andra menar att bildspråket avslöjar våra tankar och personligheter. Det är alltså vårt glada barnasinne som tittar fram när vi börjar bolla idéer. Det är kanske en fråga om hönan och ägget, men vad som än gäller säger våra val av metaforer mycket om vårt språk, vårt tänkande och våra personligheter.Följ med Lars Melin på en svindlande resa genom metaforvärldarna och lär dig mer om språket, världen och dig själv.

En text står sällan ensam. Den får stöd av illustrationer av olika slag, och den utformas med hjälp av grafiska uttrycksmedel: spalter, typsnitt, marginaler etcetera. Och texten består av ”texter i texten”: rubriker, ingresser, faktarutor med mera. Texten har blivit en text med extra allt – ett exempel på det utvidgade textperspektivet. Eller en multimodal text.

Det finns en rik flora av teori kring fenomenet, men boken Texten med extra allt för teorierna vidare mot praktisk hantering av den multimodala texten. Detta är en skrivhandbok för den som själv måste hantera hela den moderna arsenalen av visuella hjälpmedel och alltså måste ställa in alla reglage för text, grafisk form och bild för sin målgrupp.

Texten med extra allt är också en handbok för den som vill analysera moderna texter för att förstå dem bättre, för att bedöma dem eller för att redigera dem. Texten med extra allt är slutligen en bok som lägger fokus på resultatet. Här sammanfattas vad experimentella undersökningar visar om hur läsare reagerar på texter med olika utformning.

Om författarnaLars Melin är docent i nordiska språk och har byggt upp kurserna i Information i text och bild vid Stockholms universitet. Han har forskat om modern text och framför allt drivit experimentell språkforskning.

Sagt om boken"Läsaren får många konkreta råd om skrivprocessen och hur en text kan byggas samt om hur viktigt samspelet mellan form och innehåll är. Boken avslutas med ett avsnitt om texthistoria. Boken bidrar till området genom att diskutera textskapande ur olika perspektiv och täcker därmed aspekter som de flesta skribenter kanske inte reflekterar över." BTJ-häfte 2012:03, Lektör Marie Leijon.

Är stil mest en fråga om yta? Eller är det kanske det riktigt viktiga?

Stil är något man kan se och känna, men det är svårt att förklara exakt vad det är. Det kan vara orden, meningsbyggnaden, innehållet, formen, typsnittet allt detta i olika kombinationer. Och samtidigt något annat. Stilen verkar ofta bo i ett svårfångat läge mellan raderna.

Lars Melin benar ut begreppet stil och vad det står för. Han hämtar inspiration från klassisk stilistik och retorik, modern psykolingvistik, korpuslingvistik, grafisk design och marknadsföring. Och vi får möta allsköns olika texter: barnvisor och Bellmanhistorier samsas med Esaias Tegnér och Sara Stridsberg. Det blir en oväntad kombination av handfasta experiment och lustfylld lek med språkets möjligheter.

Lekarna visar språkets flexibilitet: allt kan sägas på alla sätt och det får skiftande effekter. Experimenten visar att stil kan undersökas och att det lönar sig att göra det. Som man kunde ana är det inte bara vad som sägs som är avgörande, utan också hur. Men nu har vi dessutom siffror på saken.

Stil språkets svårfångade signalsystem väcker nyfikenhet och språkliga experimentlusta och lär oss hur vi kan bli effektivare skribenter och mer lyhörda läsare.