Lasse Ekstrand – författare

Du har säkert hört de illavarslande signalerna? Forskare och IT-experter varnar för att något håller på att gå riktigt, riktigt snett i och med den snabba digitala utvecklingen. Digitaliseringen av allas våra liv har ovälkomna konsekvenser som börjar bli uppenbara. • Din hjärna är stark men stressas sönder. • Smartphonegenerationens sociala kapacitet reduceras kraftfullt. • Pensionärsföreningar larmar om att en miljon äldre svenskar lever i ett digitalt utanförskap. • Specialpedagoger i skolan pekar på det pris digitaliseringen har och menar att det är våra barn som får betala. Hur ofta hör du berättelserna från människorna mitt i den pågående digitala transformationen; de som lever i förändringens skeende? I denna bok möter vi en medelålders person mitt i arbetslivet som har råkat ut för transformationens baksidor men vars öde knappast är unikt. Snarare utgör han ett talande exempel – för allt fler i den samtida ekonomin. Ytterligare sju individer med skiftande bakgrunder reflekterar öppet omkring sina analoga jag i denna digitala värld. Antologins kärna består av deras starkt personliga vittnesbörder om hur de upplever skillnaden mellan då och nu – samt vad av det analoga arvet som de anser bör bevaras in i framtiden. Fredrik B Nilsson har halva sitt arbetsliv kvar. Han har redan upplevt en arbetsmarknad som har stöpts om flera gånger och som lär komma att förändras minst lika mycket de närmaste åren; inte minst till följd av ytterligare digitalisering. Här samlar han ett gäng vanliga människor för att skapa en inblick i nutiden ur dåtidens perspektiv.

Brevväxling mellan två 68-vänstergubbar, en från arbetarklassen och en från borgarklassen.

Brevväxling mellan två 68-vänstergubbar, en från arbetarklassen och en från borgarklassen.

Arbete är en institution. Partierna är överens om att jobben är den viktigaste politiska frågan. Samtidigt blir arbetstillfällena allt färre. De som har jobb arbetar för mycket, de som inte har det straffas och kontrolleras. Att hålla hjulen snurrande tär också på miljön. Men det finns alternativ till arbetslinjen. Författarna diskuterar idéer som arbetstidsförkortning, medborgarlön och lokala valutor. De beskriver hur synen på arbete har vuxit fram historiskt och teoretiserar begrepp som arbete och fritid på ett nyfiket och kritiskt prövande sätt. Vill vi ha jobb till varje pris? Är fler jobb enda vägen till jämlikhet och ökat välbefinnande? Är alla jobb nödvändiga? Att kritisera lönearbetet är att rucka på det moderna samhällets grundval. Det väcker frågor om kapitalismen, men också om vår existens. Vilket värde har människan i ekonomin och hur ser människans villkor efter arbetet ut? Den första svenska antologin om arbetskritik spänner över fält som idéhistoria, ekonomi, sociologi, politisk filosofi och filmvetenskap. Författarna är akademiker, aktivister och journalister som delar insikten att arbetslinjen har nått vägs ände. Boken är en lättillgänglig introduktion till arbetskritik i dag och en plattform för vidare debatt. Redaktören Kristian Borg är journalist, tidigare kulturredaktör på Fria Tidningen och förläggare på Verbal förlag.

Livets känsla är ingen bestående sådan. Det är känslan i det flyende ögonblicket. Det boken vill förmedla i trettioen korta deviser är just detta: det innevarande ögonblicket är ditt ögonblick. Nu och inte någon annan gång. Att leva är att tillvarata ögonblickets inneboende möjligheter. Ögonblicket erbjuds dig. Det är att leva. Lasse Ekstrands har tidigare skrivit om konstnärer såsom Joseph Beuys, Søren och Marie Krøyer, Jimi Hendrix, Karl-Erik Welin och Pier Paolo Pasolini. Konstnärer med olika uttrycksmedel men enligt författaren förenade i den kompromisslösa uppmaningen: lev medan du lever! Som även en tidigare bok av Lasse Ekstrand hette. De uppräknade utgör författarens valfrändskaper. Och han har lämnat inträngande, mycket personliga porträtt av dem. Sökt efter sig själv med hjälp av dem, letat identifikation och existentiell vägledning. I Livets känsla sammanstrålar Lasse Ekstrands ord med konstnären Erling Öhrnells bilder. Efter att Erling lyssnat sig in i orden och låtit bilderna födas ur dem. Döden 31 sortier föregick denna bok. Nu sker ett perspektivbyte. Döden är avslutning, livet fortsättning. Varje ögonblick utgör en möjlig entré till livskänslan.

Till utseendet var fadern en kopia av Humphrey Bogart. Nu har han varit död i många år. Sonen, ett sladdbarn, söker sin far. Sonens minnesbilder är få, men minnet av faderns lukt får bilderna att klarna. En självutlämnande och hudlös text. Men också en tragikomisk bok, om en far och en son och en mor, som alla söker nå varandra. I den långsamt framåtlunkande deformerande vardagligheten. Lasse Ekstrand är författare och samhällsvetare. Han har skrivit ett flertal böcker, bl a om arbete och medborgarlön, Joseph Beuys och livskonsten.

Under decennier verkade Lasse Ekstrand inom högskolevärlden. Handledde och bedömde uppsatser. På litteraturlistorna låg för det mesta metodböcker om hur man gör. Den ena kokboken tristare än den andra. Ekstrand, doktor i sociologi och docent i företagsekonomi vid Uppsala universitet, bestämde sig för att skriva en rolig anti-metodbok. Titeln inspirerades av stråtrövaren Huckleberry Finn. Ut på flotten, upptäckandets äventyr väntar runt hörnet! Huckleberry Finn, denna tillvarons fribytare och vardagshjälte, denna solskensbestrålade, av Mark Twain påhittade figur som ideal och ledstjärna. Vad skulle det kunna innebära att använda Huck som metodologisk förebild för vårt sätt att närma oss, vara i verkligheten? Hur kan en klassisk pojkbokshjälte, skolkande från skolan, brunbränd, majspipan nonchalant på plats i mungipan, stråhatten likaså inspirera? Vad kan denna oförvägne, i livets skola examinerade, lära oss om vetenskaplig metod?

Pier Paolo Pasolini (1922-1975). Poet, dramatiker, regissör och samtidskommentator. Katolik, kommunist och homosexuell. Hatad och fruktad. Kompromisslös och gränsöverskridande. Dödsdriven och destruktiv. Funnen mördad och bestialiskt tilltygad på stranden till Roms hamnstad Ostia. Vad i Pasolinis liv och öde identifierar sig den i ett svenskt brukssamhälle uppvuxne Lasse Ekstrand med? Vad drog honom till Pasolini, varför hans mångåriga besatthet? Vad möter författaren av sig själv? I den undanglidande frågan om det gåtfulla, sammansatta jaget? I undran om hur man som illojal intellektuell kan förhålla sig till Makten? I outsiderrollen? I sökandet och längtan efter att bli sedd och älskad? I sorgen över alla omöjliga relationer, försoningens omöjlighet? Orkanens öga är en naken och hudlös bok på ett vackert och sina ställen brutalt språk. Samtidigt ständigt självkritiskt, med stänk av hån mot sig självt. Om den Pasolini som vi kanske alla innerst inne känner igen, om vi bara vågar skåda in i oss själva. En självutlämnande och modig bok. Författaren fick impulsen att skriva den redan 1986. Från och till har han återvänt till manuset under årens lopp. Och nu färdigställt det. Lasse Ekstrand har en rik och mångsidig utgivning bakom sig. Med publikationer såsom Kairo Blues, Speedway eller lev medan du lever, Durban rapsodi samt Tio Guds bud reinvented (tillsammans med konstnären Erling Öhrnell). Även böcker om medborgarlön och social konst, personligt färgade konstnärsporträtt av Joseph Beuys, Søren Krøyer och Jimi Hendrix. Samt av Ulrike Meinhof.

Arbete är en institution. Partierna är överens om att jobben är den viktigaste politiska frågan. Samtidigt blir arbetstillfällena allt färre. De som har jobb arbetar för mycket, de som inte har det straffas och kontrolleras. Att hålla hjulen snurrande tär också på miljön. Men det finns alternativ till arbetslinjen. Författarna diskuterar idéer som arbetstidsförkortning, medborgarlön och lokala valutor. De beskriver hur synen på arbete har vuxit fram historiskt och teoretiserar begrepp som arbete och fritid på ett nyfiket och kritiskt prövande sätt. Vill vi ha jobb till varje pris? Är fler jobb enda vägen till jämlikhet och ökat välbefinnande? Är alla jobb nödvändiga? Att kritisera lönearbetet är att rucka på det moderna samhällets grundval. Det väcker frågor om kapitalismen, men också om vår existens. Vilket värde har människan i ekonomin och hur ser människans villkor efter arbetet ut? Den första svenska antologin om arbetskritik spänner över fält som idéhistoria, ekonomi, sociologi, politisk filosofi och filmvetenskap. Författarna är akademiker, aktivister och journalister som delar insikten att arbetslinjen har nått vägs ände. Boken är en lättillgänglig introduktion till arbetskritik i dag och en plattform för vidare debatt. Redaktören Kristian Borg är kulturjournalist på Fria Tidningen och driver Verbal förlag.

1986 avled Joseph Beuys allkonstnären, samhällsvisionären och förre stridsflygaren. Idag är han mer aktuell än någonsin. Hans idéer om samhället som ett konstverk, att livet och konsten är oskiljaktiga, passar en uppbruten samtid som kräver gestaltning och därmed skapande människor. Denna bok om Beuys tecknar hans centrala idéer, hans konst- och samhällsteori, hans okuvliga tro på den skapande människan. Ett engagerat porträtt av en fascinerande konstnär som knappast lämnar någon oberörd. Lasse Ekstrand är författare, fil. dr och universitetslektor i sociologi. Han har tidigare bl a publicerat Nätternas Natt, Den befriade tiden och Arbetets död och medborgarlön.

"Våren 1999 kommer den stora tröttheten. Jag intalar mig att det är utbrändhet. Det visar sig vara en allvarlig sjukdom. Den kan sluta i döden. Behandling påbörjas. Utgången är oviss. Behandlingen är krävande och omskakande. Men jag överlever ... Och livet går vidare. Det har blivit annorlunda. Jag har lärt mig konsten att göra ingenting. Och jag har valt ännu en plats på jorden att leva på. I ett skimrande nordjylländskt landskap.Om denna pågående del av mitt liv handlar denna bok. Jag har kallat den för Livbok." Lasse Ekstrand är författare och samhällsvetare. Han är en flitigt anlitad föreläsare runt om i landet. Han har tidigare givit ut böcker om bland annat medborgarlön och om livskonstnären Joseph Beuys.

Eolus, vindens gud, och Herakleitos, vattnets filosof, har gett namn åt denna bok som innehåller kortare, sammanlänkade texter, paragrafer. Första delen heter "Herakleitos avsikt" och har underrubriken: Om sanningen som flyter bort, de icke-rumsrena, postmodern pilsnerfilm, kanalismen samt symbiosens frihet. I den andra delen, "Eolus", behandlas den exemplariska vinden, gravens diskurs, sorg och filosofi, det rena tänkandet, postmodern intellektualitet, Nacka Skoglund och ögonblickets evighet samt evangeliernas antipedagogik. Bland de författare som Ekstrand hänvisar till och ofta finner värdefulla tankar hos märks Bataille, Baudrillard, Derrida, Ekelöf, Heidegger, Husserl, Kristeva, Majakovskij, Rilke, Saarikoski, Sartre. Alltså en övervägande fransk och poetisk linje. Men här ryms också så skilda författare som Dagerman, Hegel, Hemingway och Marx. Ekstrands texter är i god mening oavslutade: "Försöket är ? längre än så går jag icke ? min estetiska och existentiella uttrycksform. Stilen och livet kan sammanföras under försökets rubrik." Lasse Ekstrand är fil. dr och lektor i sociologi. På senare år har han mest ägnat sig åt organisationspsykologi, postmodernism, olydnadsteori och paragrafskriveri.

Under decennier verkade Lasse Ekstrand inom högskolevärlden. Handledde och bedömde uppsatser. På litteraturlistorna låg för det mesta metodböcker om hur man gör. Den ena kokboken tristare än den andra. Ekstrand, doktor i sociologi och docent i företagsekonomi vid Uppsala universitet, bestämde sig för att skriva en rolig anti-metodbok. Titeln inspirerades av stråtrövaren Huckleberry Finn. Ut på flotten, upptäckandets äventyr väntar runt hörnet!Huckleberry Finn, denna tillvarons fribytare och vardagshjälte, denna solskensbestrålade, av Mark Twain påhittade figur – som ideal och ledstjärna. Vad skulle det kunna innebära att använda Huck som metodologisk förebild för vårt sätt att närma oss, vara i verkligheten?Hur kan en klassisk pojkbokshjälte, skolkande från skolan, brunbränd, majspipan nonchalant på plats i mungipan, stråhatten likaså inspirera? Vad kan denna oförvägne, i livets skola examinerade, lära oss om vetenskaplig metod?

Efter en livshotande sjukdom, och mycket krävande behandling på Akademiska Sjukhuset, förstärktes en idé hos Lasse Ekstrand om att närma sig Jesu ansikte och hur det på olika sätt har framställts. Utmynnande i en bön om att få se det ansikte ingen annan sett. Bortom alla de bilder som format vår uppfattning om Jesus. Idén föddes hos Lasse Ekstrand redan sommaren 1990, under en bilresa i Tyskland. Ett stort antal städer och i dem belägna kyrkor besöktes. Både protestantiska och katolska helgedomar, i dem kunde man försjunka i skiftande bilder på Jesus och hans ansikte. I Jesu ansikte utgår Lasse Ekstrand och konstnären Erling Öhrnell från olika belägenheter och hur ansiktet skiftar på grund av dessa, får sitt speciella uttryck. Från den lidande och övergivne Jesus, till den rasande men även helande. Under årens lopp har Lasse Ekstrand talat om detta i Svenska kyrkan vid flera framträdanden. Men han började skriva texten först sommaren 2016, som vanligt på plats i Tversted, invid Vesterhavet i Nordjylland. Därefter har Erling Öhrnell lyssnat till texten, känt in och skapat bilderna. Lasse Ekstrand och Erling Öhrnell har tidigare tillsammans utgivit Gravspegel (2005), Måste bara kyssa himlen (2008) samt Tio Guds bud reinvented (2012). Lasse Ekstrand har ett mångskiftande författarskap bakom sig, med böcker om medborgarlön, social konst, Joseph Beuys, Ulrike Meinhof, Søren Krøyer och Pier Paolo Pasolini. Hans senaste bok är Orkanens öga: Pier Paolo Pasolini (2016).

Allt börjar egentligen med döden, den utgör den yttersta premissen för livet. Och den sätter punkt för livet. Vi föds för att dö, livet är ett pågående uppror mot döden som det heter i en sorti. Och vi måste dö ensamma, ingen kan dö tillsammans med oss. Hur leva med det existensens grundvillkor som döden innebär? Kan livskänslan förstärkas av dödsinsikten? Modet att inse döden som modet att leva?

Välkommen till verkstan!Med dessa samlade, korta texter bjuds läsaren in till författarens vardag, som är en det ständigt pågående skrivandets sådan. Inspiration inhämtas både på hemmaplan, på holmen i Gävle, och på resor. Tv-serier, filmer, ögonblickssituationer och minnen. Allt tjänar det skrivande livet.Lasse Ekstrands skrivande är alltid oplanerat. Det föregås av en undermedveten väntan på det spontana uppslag som även ofta överraskar författaren själv.Lasse Ekstrand har tidigare fördjupat sig i konstnärer där liv och skapande går hand i hand, det ena kan inte tänkas utan det andra. Konstnärer såsom Joseph Beuys, Søren Krøyer, Jimi Hendrix, Karl-Erik Welin och Pier Paolo Pasolini.Martin Heideggers begrepp dasein, strävan att vara aktivt och subjektivt närvarande i det egna livet, har genom åren varit ett vägledande begrepp för en infallens infångare som Lasse Ekstrand.

1986 avled Joseph Beuys allkonstnären, samhällsvisionären och förre stridsflygaren. Idag är han mer aktuell än någonsin. Hans idéer om samhället som ett konstverk, att livet och konsten är oskiljaktiga, passar en uppbruten samtid som kräver gestaltning och därmed skapande människor. Denna bok om Beuys tecknar hans centrala idéer, hans konst- och samhällsteori, hans okuvliga tro på den skapande människan. Ett engagerat porträtt av en fascinerande konstnär som knappast lämnar någon oberörd. Lasse Ekstrand är författare, fil. dr och universitetslektor i sociologi. Han har tidigare bl a publicerat Nätternas Natt, Den befriade tiden och Arbetets död och medborgarlön.