Leif Schönbeck – författare

Året var 1958 och det var sommar.Jag hade precis slutat folkskolan efter åtta långa år och var nu på väg till mitt första jobb. Jag skulle mönstra mässkalle ombord på s/s Singoalla, ett gammalt ångfartyg som var byggt 1913. Det var en spännande tid att se fram emot för en yngling på femton år.Denna bok utgör första delen av ett ganska långt sjömansliv under både svensk och utländsk flagg.

Efter en lång sjömansbana har jag nu lyckats skriva ner en hel del av mina upplevelser direkt ur minnet. Resultatet har blivit en trilogi, Djupt Vatten, Djupa Hav och nu Djupa Oceaner.

Jag har haft förmånen att segla till sjöss under den tid då svensk sjöfartsnäring hade sin glansperiod, och vill därför genom mina böcker försöka bidra till att bevara denna stolta sjöfartskultur som snart kanske är ett minne blott.

Sjölivet var inte bara arbete, utan också en livsstil som kunde vara mycket dramatisk när vädrets makter satte oss på svåra prov. Samtidigt gav det mig många oförglömliga minnen som nu resulterat i dessa tre böcker.

Författaren

Leif Schönbeck har med sin sista bok i trilogin om sitt sjöliv återigen lyckats levandegöra sitt yrke som främst Båsen ombord i olika lastfartyg. Under sina många år som arbetsledare på däck delade han också frikostigt ut sina kunskaper i knopars ädla konst genom att hålla kurser ombord som var så uppskattat att alla som inte kunde ville vara med och lära sig!

Som styrman fortsatte han sedan sin långa yrkesbana för att slutligen gå iland för gott men ändå behålla närheten till sjön genom att under många år arbeta som Hamnbefäl i Helsingborgs hamn.

Eva Lundquist f.d. Telegrafist i Handelsflottan

Efter att ha vänt blad många gånger och noga läst föregångaren Djupt Vatten som gav mig omedelbar mersmak, är det en ny överraskning att läsa uppföljaren Djupa Hav. 

Här fortsätter resan tidsmässigt år efter år med arbetet och beskrivningen av strapatserna där författaren träder fram färgstark och dynamisk. 

I denna andra bok får man utökad inlevelse i det klassiska och intressanta hamnlivet och livet ombord samt tiden och livet till sjöss över de djupa haven som många gånger ter sig både arbetsammare och personligt krävande än vad folk i allmänhet kan föreställa sig. 

Ser fram emot nästa bok i den marina sjöfararserien. 

Alla vi som varit till sjöss har varit havets tjänare. I stormigt väder har vi kämpat mot havet, i bra väder har vi slitit på fartyget med målning, rostknackning, surrat last och förtöjt i olika hamnar, underhållit maskinen med allt vad där tillhör, navigerat i all världens farvatten, skött pappersarbete och hållit kontakt med omvärlden, lagat mat i alla väder, städat hytter och svabbat durk och däck. Alla vi ombord med olika sysslor har alla varit havets tjänare. På gott och ont. En del kom aldrig hem igen, andra lever på minnen och kan skriva ner dem som hågkomster, vilket Leif Schönbeck lyckats alldeles förträffligt med. Har man varit till sjöss i många år så glömmer man det aldrig. Det formar en som människa.Eva Lundquist f.d. telegrafist i handelsflottan

Det var en kall, regnig och blåsig tisdagsmorgon den 5 januari 1943 som jag för första gången såg dagens ljus och det gjorde jag på barnbördshuset i Helsingborg.Redan två veckor efter att jag hade gått ut den obligatoriska åttaåriga folkskolan sommaren 1958 mönstrade jag ombord på det fyrtiofem år gamla koleldade ångfartyget ”Singoalla” av Helsingborg som mässkalle. Jag fortsatte sedan min sjömansbana i olika befattningar under både svensk och utländsk flagg fram till 1983, då jag gick iland för gott. Fortsatte med att arbeta inom sjöfarten och fick anställning som hamnbefäl i Helsingborgs hamn, där jag blev kvar till jag avslutade mitt aktiva yrkesliv år 2011 och istället började prova på författarskapet, vilket hittills har resulterat i fem böcker om sjömanslivet från den tid när vi fortfarande hade en stolt och blomstrande handelsflotta i Skandinavien.