Stora företag syns allt mer i media och offentlighet – men deras ägare är samtidigt ofta osynliga och tysta. Varför är det så? Vad betyder en sådan tystnad och osynlighet bland näringslivets största ägare? Ja, vad betyder det egentligen att äga?

Denna studie bygger på unika intervjuer med ett antal av de verkligt stora ägarna i det svenska näringslivet, där de berättar om hur de hanterar sin roll i offentligheten. Genom undersökningen framträder ett mönster: ägarna drar en skarp gräns mellan sina offentliga och icke-offentliga sidor. Och viktigast av allt är att inte tala offentligt om förmögenhet, familj och privatliv. Att stora ägare på så vis vill skydda sitt privatliv från offentligheten är förståeligt, men det är samtidigt problematiskt mot bakgrund av att företag ärvs från generation till generation. Några av de viktigaste momenten i att utöva ägande återfinns utanför företaget: i familjen och i det privata livet. Men de stora ägarnas tystnad om sina egna liv och ägarfamiljernas generationsskiften medför att ägarutövningen i de största företagen förblir höljd i dunkel. Här, i det privata ägandet av de största företagen, formas dynastier som lever utan insyn från omvärlden.

Är ägarnas tystnad ett legitimitetsmässigt problem? Eller är deras tystnad i stället en framgångsrik iscensättning av ägandet i offentligheten, så att det framstår som något avskilt, tyst och hemlighetsfullt? I denna doktorsavhandling analyseras och diskuteras dessa frågor. Genom sin undersökning utmanar författaren också den populära uppfattningen att tystnad skulle vara förknippad med maktlöshet. Den yttersta ekonomiska makten i vårt samhälle utövas nämligen genom offentlig tystnad.

Stora företag syns allt mer i media och offentlighet – men deras ägare är samtidigt ofta osynliga och tysta. Varför är det så? Vad betyder en sådan tystnad och osynlighet bland näringslivets största ägare? Ja, vad betyder det egentligen att äga?

Denna studie bygger på unika intervjuer med ett antal av de verkligt stora ägarna i det svenska näringslivet, där de berättar om hur de hanterar sin roll i offentligheten. Genom undersökningen framträder ett mönster: ägarna drar en skarp gräns mellan sina offentliga och icke-offentliga sidor. Och viktigast av allt är att inte tala offentligt om förmögenhet, familj och privatliv. Att stora ägare på så vis vill skydda sitt privatliv från offentligheten är förståeligt, men det är samtidigt problematiskt mot bakgrund av att företag ärvs från generation till generation. Några av de viktigaste momenten i att utöva ägande återfinns utanför företaget: i familjen och i det privata livet. Men de stora ägarnas tystnad om sina egna liv och ägarfamiljernas generationsskiften medför att ägarutövningen i de största företagen förblir höljd i dunkel. Här, i det privata ägandet av de största företagen, formas dynastier som lever utan insyn från omvärlden.

Är ägarnas tystnad ett legitimitetsmässigt problem? Eller är deras tystnad i stället en framgångsrik iscensättning av ägandet i offentligheten, så att det framstår som något avskilt, tyst och hemlighetsfullt? I denna doktorsavhandling analyseras och diskuteras dessa frågor. Genom sin undersökning utmanar författaren också den populära uppfattningen att tystnad skulle vara förknippad med maktlöshet. Den yttersta ekonomiska makten i vårt samhälle utövas nämligen genom offentlig tystnad.