Lennart Leopold – författare

Som bekant bryter första världskriget ut i augusti 1914. Bara några mil norr om Paris ligger den idylliska lilla staden Senlis, känd för sin katedral och sin medeltida stadskärna. Här är journalisten och författaren Gustaf Hellström bosatt sedan 1912. Men hans vistelse får ett abrupt slut. Under kaotiska omständigheter tvingas Hellström – en utlänning från Sverige (Var ligger det?) – att lämna Senlis.   Från Paris skickar han reportage till sin tidning Dagens Nyheter om krigets Frankrike. Han skriver om mobiliseringen, om folkstämningen, om fransmännens vardag i huvudstaden. Plötsligt står de tyska arméerna tre-fyra mil bort – hur gick det till? Vad ska nu hända? Bräckliga tyska flygplan släpper bomber över staden. Nu börjar man också se skadade som kommit tillbaka från fronten. Hellströms älskade Senlis ockuperas i början av september, plundras och bränns delvis ner. Beklämd besöker han staden en tid senare. Han finner sitt stamlokus Hôtel du Nord nedbränt och värdfolket borta. Borg-mästaren är skjuten.   I mars 1915 kommer de första zeppelinarna över Paris och släpper bomber. Samma vår får Hellström ett vid den tidpunkten unikt erbjudande från det franska utrikesministeriet att besöka fronten, och han skildrar den resan i ett antal färg-starka och informativa artiklar om soldaternas vardag vid fronten och i skyttegravarna.I Gustaf Hellström-sällskapets bok återges ett urval artiklar från krigets första år. Därtill kommer kommentarer och för-klaringar samt ett par avslutande essäer, skrivna av Lennart Leopold och Sigurd Rothstein, som bägge är disputerade litteraturvetare.

Författaren Gustaf Hellström var verksam som journalist under hela sitt yrkesaktiva liv. Som utrikeskorrespondent för Dagens Nyheter rapporterade han hem från London, Paris och New York, och han sågs rentav som en världsreporter. Skildringarna från första världskrigets Paris tillhör svensk journalisthistoria, liksom de beundransvärt klarsynta artiklarna från Tyskland i maj 1933 – han såg vad som komma skulle!    Det är en omfattande journalistisk gärning som Hellström lämnat efter sig. Bedömningen av den har skiftat genom åren, men tiden har hunnit ikapp honom och idag känns hans skrivsätt ofta förbluffande modernt. I föreliggande bok låter Gustaf Hellström-sällskapet journalistkollegor och forskare belysa hans insats och värdet av denna. I en serie professionella och personliga bedömningar skrivna av Jolo, Per Rydén, Sverker Oredsson, Lena Svanberg, Rolf Gustafsson, Staffan Söderberg, Jane Mattisson, Lennart Leopold och Lars Linder presenteras bredden, mångsidigheten och styrkan i Hellströms journalistik – Sveriges pressombudsman Ola Sigvardsson låter honom till och med utmana en nutida kollega, i en lekfull match om åtta ronder! Boken inleds och avslutas av Gustaf Hellström själv som bl.a. berättar om hur han hamnade i journalistiken.    En spännande fråga, som återkommer i flera av artiklarna, är hur Hellströms skönlitterära författarskap påverkade hans journalistik, alltså hur det kreativa samspelet såg ut mellan författaren och journalisten. Och vad skall vi kalla resultatet? Kulturjournalistik? Litterär journalistik? Här finns en intressant infallsvinkel med stor relevans för vår tids diskussion kring media och journalistroll.    Gustaf Hellström-sällskapet presenterar härmed sin tredje volym texter av och kring Hellströms journalistik. De två första behandlade Hitlers nya Tyskland och Paris under första världskriget. Sällskapet avser att fortsätta skriftserien med Hellströmtexter från London 1907–10, med dess arbetardemonstrationer och suffragetter, från Stalins Sovjetvälde 1937 och från USA under Woodrow Wilson åren 1918–20.

Gustaf Hellström (1882–1953) är en av de klassiska svenska författarna från 1900-talets första hälft, men han kan med fog också räknas som en av de stora svenska journalisterna. Han var verksam som utrikes-korrespondent i dåtidens tre världsstäder, London (i två omgångar), Paris och New York, och därtill upphovsman till uppmärksammade reportage från Hitlers tredje rike (1933) och från Stalins Sovjetvälde (1937).Hellströms första uppdrag för Dagens Nyheter var i London 1907–1910. Han hade ingen erfarenhet alls av journalistiskt skrivande. Och ändå stiger han redan i sina första artiklar fram som en fullfjädrad journalist och reporter med skarp blick både för det som sker på ytan och för detta skeendes underliggande orsaker. Dessutom har han den stilistiska förmågan att levandegöra det han ser och upplever – ofta med medkänsla och humor och på ett sätt som skapar en stark närvarokänsla också hos läsaren.Det är med stor glädje och stolthet som Gustaf Hellström-sällskapet nu presenterar sin fjärde bok kring Hellströms journalistik. I årets bok har vi gjort ett generöst urval av Hellströms många artiklar från den första London-sejouren, samtidigt som vi medvetet lyfter fram vissa teman. Det är ett brett spektrum av ämnen han skriver om: den sociala nöden med hungerkravaller och polisbrutalitet, spektakulära rättsfall, politiska val, debatter i parlamentet, suffragetternas ibland våldsamma manifestationer, Olympiska spelen 1908 – ja, det är detta och mycket mer som han låter de svenska läsarna ta del av. Och alltid med skarp iakttagelseförmåga och en under-liggande medkänsla med dem som drabbats av samhällets orättvisor.