Liina Talvik – författare

Vad känner Lone egentligen för Erik? Erik som alltid har blöta strumpor och inte alls är som de andra killarna i klassen. Men bara för att han är speciell behöver det väl inte betyda att hon är kär? När han frågar om hon vill vara ihop vet Lone inte vad hon ska svara, och sedan är det kanske för sent. Inte blir det hela heller lättare av svartsjuka bästisar och retsamma klasskamrater ..."Det här är en lågmäld berättelse men full av vardagsspänning: mötet med den första förälskelsen, påfrestningar i relationen till sin bästis, om att känna sig utsatt på gymnastiken, att vara osäker på sig själv och hitta tillbaka till sin styrka igen. Mycket rör sig kring årstiderna, dess skiftningar och hur det påverkar de som bor i en så pass utsatt miljö. [...] Det finns mycket värme mellan människorna i Lone då de har en förmåga att se varandra. " (Karin Karlstrand, Recension Bibliotekstjänst.)"Boken är skriven i tredje person med närvarokänsla och inlevelse i barnets upplevelser, längtan och saknad. [...] Roligt att läsa om ett barn som lever i vildmarksmiljö och dessutom med sin morfar." (Britt Jakobsson, Länstidningen Östersund)Liina Talvik är precis som huvudpersonen Lone uppvuxen i Funäsdalen. Även om böckerna är fiktiva är många händelser hämtade från Liinas egen barndom. 1995 debuterade hon med "Kolla Killar", och därefter har hon bland annat gett ut triologin om maskrosbarnet Coco: "Djävulens gömställe, "Kung Korints nyckel" och "Doften av vanilj." I de fyra böckerna om Lone får vi följa henne under hela år 1968 - året när hennes mamma är i Malawi och jobbar med ett biståndsprojekt. Men det är också året när Lone och morfar klarar sig själva hemma i Funäsdalen, när hon börjar trean och blir kär för första gången och när hon firar både jul och födelsedag utan mamma.

Det har blivit vinter i skogen utanför Funäsdalen och Lone gör ett pärlhalsband med en pärla för varje dag mamma varit borta. Det är snart 100 stycken. Hur ska det gå att fira jul med bara morfar? Och hur blir det egentligen med skolans julspel? Med vintern kommer också ovädret som gör att skolan tvingas stänga. En morgon när Lone vaknar är det strömavbrott och morfars säng är tom ... "Det här är en lågmäld berättelse men full av vardagsspänning: mötet med den första förälskelsen, påfrestningar i relationen till sin bästis, om att känna sig utsatt på gymnastiken, att vara osäker på sig själv och hitta tillbaka till sin styrka igen. Mycket rör sig kring årstiderna, dess skiftningar och hur det påverkar de som bor i en så pass utsatt miljö. [...] Det finns mycket värme mellan människorna i Lone då de har en förmåga att se varandra. " (Karin Karlstrand, Recension Bibliotekstjänst.)"Boken är skriven i tredje person med närvarokänsla och inlevelse i barnets upplevelser, längtan och saknad. [...] Roligt att läsa om ett barn som lever i vildmarksmiljö och dessutom med sin morfar." (Britt Jakobsson, Länstidningen Östersund)Liina Talvik är precis som huvudpersonen Lone uppvuxen i Funäsdalen. Även om böckerna är fiktiva är många händelser hämtade från Liinas egen barndom. 1995 debuterade hon med "Kolla Killar", och därefter har hon bland annat gett ut triologin om maskrosbarnet Coco: "Djävulens gömställe, "Kung Korints nyckel" och "Doften av vanilj." I de fyra böckerna om Lone får vi följa henne under hela år 1968 - året när hennes mamma är i Malawi och jobbar med ett biståndsprojekt. Men det är också året när Lone och morfar klarar sig själva hemma i Funäsdalen, när hon börjar trean och blir kär för första gången och när hon firar både jul och födelsedag utan mamma.

1968 är året då Lone ska börja trean, få en ny fröken och fylla nio år. Det är också året när hennes mamma ska vara långt bort i Malawi och jobba med ett biståndsprojekt. I byn utanför Funäsdalen fortsätter livet som vanligt. Lone sjunger för björnen på väg till skolan, plockar hjortron med morfar och leker med hunden Lövi. Men hon måste också lära sig att klara sig själv – hur ska det till exempel gå för henne när morfar skadar sig och hamnar på sjukhus?"Det här är en lågmäld berättelse men full av vardagsspänning: mötet med den första förälskelsen, påfrestningar i relationen till sin bästis, om att känna sig utsatt på gymnastiken, att vara osäker på sig själv och hitta tillbaka till sin styrka igen. Mycket rör sig kring årstiderna, dess skiftningar och hur det påverkar de som bor i en så pass utsatt miljö. [...] Det finns mycket värme mellan människorna i Lone då de har en förmåga att se varandra. " (Karin Karlstrand, Recension Bibliotekstjänst.)"Boken är skriven i tredje person med närvarokänsla och inlevelse i barnets upplevelser, längtan och saknad. [...] Roligt att läsa om ett barn som lever i vildmarksmiljö och dessutom med sin morfar." (Britt Jakobsson, Länstidningen Östersund)Liina Talvik är precis som huvudpersonen Lone uppvuxen i Funäsdalen. Även om böckerna är fiktiva är många händelser hämtade från Liinas egen barndom. 1995 debuterade hon med "Kolla Killar", och därefter har hon bland annat gett ut triologin om maskrosbarnet Coco: "Djävulens gömställe, "Kung Korints nyckel" och "Doften av vanilj."

Det är sommar och Lone har fått en tam korp – varje gång hon går ut på gården kommer den och sätter sig på hennes axel. Men sedan läser Lone och hennes kusin Fia i en bok att korpar betyder otur. När korpen sedan krossar spegeln Lone fått av sin mamma blir allt ännu värre. Hur många års olycka blir inte det? Fia och Lone måste komma på något för att bryta oturen ...Liina Talvik är precis som huvudpersonen Lone uppvuxen i Funäsdalen. Även om böckerna är fiktiva är många händelser hämtade från Liinas egen barndom. 1995 debuterade hon med 'Kolla Killar', och därefter har hon bland annat gett ut triologin om maskrosbarnet Coco: 'Djävulens gömställe, 'Kung Korints nyckel' och 'Doften av vanilj.' 'Det här är en lågmäldberättelse men full av vardagsspänning: mötet med den första förälskelsen, påfrestningar i relationen till sinbästis, om att känna sig utsatt på gymnastiken, att vara osäker på sig själv och hitta tillbaka till sin styrka igen.Mycket rör sig kring årstiderna, dess skiftningar och hur det påverkar de som bor i en så pass utsatt miljö. [...] Det finns mycket värme mellan människorna i Lone då de har enförmåga att se varandra. ' (Karin Karlstrand, Recension Bibliotekstjänst.)'Boken är skriven i tredje person med närvarokänsla och inlevelse i barnets upplevelser, längtan och saknad. [...] Roligt att läsa om ett barn som lever i vildmarksmiljö och dessutom med sin morfar.' (Britt Jakobsson, Länstidningen Östersund)I de fyra böckerna om Lone får vi följa henne under hela år 1968 - året när hennes mamma är i Malawi och jobbar med ett biståndsprojekt. Men det är också året när Lone och morfar klarar sig själva hemma i Funäsdalen, när hon börjar trean och blir kär för första gången och när hon firar både jul och födelsedag utan mamma.

Coco har flyttat igen. Mitt i terminen. Coco, mamma och pappa bor nu hos en kompis till pappa som också dricker. Coco vill inte vara där. En dag möter han Fredrik. Fredrik har fått stryk och hans mobbare har kastat hans ryggsäck i sopbilen. I ryggsäcken låg alla pengar han samlat in till klassresan. Så här får det inte vara. Nej, det får det inte ... Det blir inte roligt för mobbarna att möta Coco ...Kung Corints nyckel är andra delen i serien om Coco. Tre böcker om vänskap. Om att bry sig om. Och om hur svårt det kan vara att visa hur mycket man bryr sig. Första delen heter Djävulens gömställe och sista delen heter Doften av vanilj.Liina Talvik föddes 1959 och är nu bosatt i Stockholm. Några författardrömmar har Liina Talvik aldrig närt utan hon utbildade sig till barnsjuksköterska. Sen blev det böcker ändå eftersom de, enligt henne själv, 'ville bli skrivna'.

Coco har precis flyttat till Öregrund tillsammans med pappa som dricker som vanligt och mamma som liksom bara finns, men ändå inte finns. Plötsligt börjar det hända märkliga saker ... och Coco förstår att djävulen är ute efter honom. Men varför? För att inte förgöras av djävulen måste Coco hitta honom först. Det blir en livsfarlig - men också livsviktig - kamp mellan Coco och djävulen som gömmer sig. Djävulens gömställe är första boken i serien om Coco. Tre böcker om vänskap. Om att bry sig om. Och om hur svårt det kan vara att visa hur mycket man bryr sig. Andra delen heter Kung Corints nyckel och tredje delen heter Doften av vanilj.Liina Talvik (född 1959) är en svensk barn- och ungdomsförfattare som växte upp i Härjedalen. Hon är utbildad till barn- och ungdomssjuksköterska men är sedan 2000 författare på heltid.

Ännu en gång har Coco flyttat. Han har börjat i en ny klass och går i sexan. I klassen går också Siri. Hon är märklig. Drar sig undan ... Coco ser att någonting tynger henne. Jo, hennes mormor håller på att dö i cancer. Siri kan inte tillåta det och hon gör allt hon kan för att rädda mormor. Nu är hon inte ensam längre. Hon förstår att Coco har rätt, om man ska rädda liv måste man trotsa naturen, skapa en magisk kraft ... den skapar man bara genom att trotsa de fyra naturliga elementen jord, eld, luft och vatten. Men man måste också vara utvald - och Coco säger att Siri är just det - utvald att rädda liv ...Doften av vanilj är sista delen av tre i serien om Coco. Tre böcker om vänskap. Om att bry sig om. Och om hur svårt det kan vara att visa hur mycket man bryr sig. Första delen heter Djävulens gömställe och andra delen heter Kung Corints nyckel.Liina Talvik föddes 1959 och är nu bosatt i Stockholm. Några författardrömmar har Liina Talvik aldrig närt utan hon utbildade sig till barnsjuksköterska. Sen blev det böcker ändå eftersom de, enligt henne själv, 'ville bli skrivna'.

Coco har precis flyttat till Öregrund tillsammans med pappa som dricker som vanligt och mamma som liksom bara finns, men ändå inte finns. Plötsligt börjar det hända märkliga saker ... och Coco förstår att djävulen är ute efter honom. Men varför? För att inte förgöras av djävulen måste Coco hitta honom först. Det blir en livsfarlig - men också livsviktig - kamp mellan Coco och djävulen som gömmer sig. Djävulens gömställe är första boken i serien om Coco. Tre böcker om vänskap. Om att bry sig om. Och om hur svårt det kan vara att visa hur mycket man bryr sig. Andra delen heter Kung Corints nyckel och tredje delen heter Doften av vanilj.Liina Talvik (född 1959) är en svensk barn- och ungdomsförfattare som växte upp i Härjedalen. Hon är utbildad till barn- och ungdomssjuksköterska men är sedan 2000 författare på heltid.

Det har blivit vinter i skogen utanför Funäsdalen och Lone gör ett pärlhalsband med en pärla för varje dag mamma varit borta. Det är snart 100 stycken. Hur ska det gå att fira jul med bara morfar? Och hur blir det egentligen med skolans julspel? Med vintern kommer också ovädret som gör att skolan tvingas stänga. En morgon när Lone vaknar är det strömavbrott och morfars säng är tom ... "Det här är en lågmäld berättelse men full av vardagsspänning: mötet med den första förälskelsen, påfrestningar i relationen till sin bästis, om att känna sig utsatt på gymnastiken, att vara osäker på sig själv och hitta tillbaka till sin styrka igen. Mycket rör sig kring årstiderna, dess skiftningar och hur det påverkar de som bor i en så pass utsatt miljö. [...] Det finns mycket värme mellan människorna i Lone då de har en förmåga att se varandra. " (Karin Karlstrand, Recension Bibliotekstjänst.)"Boken är skriven i tredje person med närvarokänsla och inlevelse i barnets upplevelser, längtan och saknad. [...] Roligt att läsa om ett barn som lever i vildmarksmiljö och dessutom med sin morfar." (Britt Jakobsson, Länstidningen Östersund)Liina Talvik är precis som huvudpersonen Lone uppvuxen i Funäsdalen. Även om böckerna är fiktiva är många händelser hämtade från Liinas egen barndom. 1995 debuterade hon med "Kolla Killar", och därefter har hon bland annat gett ut triologin om maskrosbarnet Coco: "Djävulens gömställe, "Kung Korints nyckel" och "Doften av vanilj." I de fyra böckerna om Lone får vi följa henne under hela år 1968 - året när hennes mamma är i Malawi och jobbar med ett biståndsprojekt. Men det är också året när Lone och morfar klarar sig själva hemma i Funäsdalen, när hon börjar trean och blir kär för första gången och när hon firar både jul och födelsedag utan mamma.

1968 är året då Lone ska börja trean, få en ny fröken och fylla nio år. Det är också året när hennes mamma ska vara långt bort i Malawi och jobba med ett biståndsprojekt. I byn utanför Funäsdalen fortsätter livet som vanligt. Lone sjunger för björnen på väg till skolan, plockar hjortron med morfar och leker med hunden Lövi. Men hon måste också lära sig att klara sig själv – hur ska det till exempel gå för henne när morfar skadar sig och hamnar på sjukhus?"Det här är en lågmäld berättelse men full av vardagsspänning: mötet med den första förälskelsen, påfrestningar i relationen till sin bästis, om att känna sig utsatt på gymnastiken, att vara osäker på sig själv och hitta tillbaka till sin styrka igen. Mycket rör sig kring årstiderna, dess skiftningar och hur det påverkar de som bor i en så pass utsatt miljö. [...] Det finns mycket värme mellan människorna i Lone då de har en förmåga att se varandra. " (Karin Karlstrand, Recension Bibliotekstjänst.)"Boken är skriven i tredje person med närvarokänsla och inlevelse i barnets upplevelser, längtan och saknad. [...] Roligt att läsa om ett barn som lever i vildmarksmiljö och dessutom med sin morfar." (Britt Jakobsson, Länstidningen Östersund)Liina Talvik är precis som huvudpersonen Lone uppvuxen i Funäsdalen. Även om böckerna är fiktiva är många händelser hämtade från Liinas egen barndom. 1995 debuterade hon med "Kolla Killar", och därefter har hon bland annat gett ut triologin om maskrosbarnet Coco: "Djävulens gömställe, "Kung Korints nyckel" och "Doften av vanilj."

Det är sommar och Lone har fått en tam korp – varje gång hon går ut på gården kommer den och sätter sig på hennes axel. Men sedan läser Lone och hennes kusin Fia i en bok att korpar betyder otur. När korpen sedan krossar spegeln Lone fått av sin mamma blir allt ännu värre. Hur många års olycka blir inte det? Fia och Lone måste komma på något för att bryta oturen ...Liina Talvik är precis som huvudpersonen Lone uppvuxen i Funäsdalen. Även om böckerna är fiktiva är många händelser hämtade från Liinas egen barndom. 1995 debuterade hon med 'Kolla Killar', och därefter har hon bland annat gett ut triologin om maskrosbarnet Coco: 'Djävulens gömställe, 'Kung Korints nyckel' och 'Doften av vanilj.' 'Det här är en lågmäldberättelse men full av vardagsspänning: mötet med den första förälskelsen, påfrestningar i relationen till sinbästis, om att känna sig utsatt på gymnastiken, att vara osäker på sig själv och hitta tillbaka till sin styrka igen.Mycket rör sig kring årstiderna, dess skiftningar och hur det påverkar de som bor i en så pass utsatt miljö. [...] Det finns mycket värme mellan människorna i Lone då de har enförmåga att se varandra. ' (Karin Karlstrand, Recension Bibliotekstjänst.)'Boken är skriven i tredje person med närvarokänsla och inlevelse i barnets upplevelser, längtan och saknad. [...] Roligt att läsa om ett barn som lever i vildmarksmiljö och dessutom med sin morfar.' (Britt Jakobsson, Länstidningen Östersund)I de fyra böckerna om Lone får vi följa henne under hela år 1968 - året när hennes mamma är i Malawi och jobbar med ett biståndsprojekt. Men det är också året när Lone och morfar klarar sig själva hemma i Funäsdalen, när hon börjar trean och blir kär för första gången och när hon firar både jul och födelsedag utan mamma.

Vad känner Lone egentligen för Erik? Erik som alltid har blöta strumpor och inte alls är som de andra killarna i klassen. Men bara för att han är speciell behöver det väl inte betyda att hon är kär? När han frågar om hon vill vara ihop vet Lone inte vad hon ska svara, och sedan är det kanske för sent. Inte blir det hela heller lättare av svartsjuka bästisar och retsamma klasskamrater ..."Det här är en lågmäld berättelse men full av vardagsspänning: mötet med den första förälskelsen, påfrestningar i relationen till sin bästis, om att känna sig utsatt på gymnastiken, att vara osäker på sig själv och hitta tillbaka till sin styrka igen. Mycket rör sig kring årstiderna, dess skiftningar och hur det påverkar de som bor i en så pass utsatt miljö. [...] Det finns mycket värme mellan människorna i Lone då de har en förmåga att se varandra. " (Karin Karlstrand, Recension Bibliotekstjänst.)"Boken är skriven i tredje person med närvarokänsla och inlevelse i barnets upplevelser, längtan och saknad. [...] Roligt att läsa om ett barn som lever i vildmarksmiljö och dessutom med sin morfar." (Britt Jakobsson, Länstidningen Östersund)Liina Talvik är precis som huvudpersonen Lone uppvuxen i Funäsdalen. Även om böckerna är fiktiva är många händelser hämtade från Liinas egen barndom. 1995 debuterade hon med "Kolla Killar", och därefter har hon bland annat gett ut triologin om maskrosbarnet Coco: "Djävulens gömställe, "Kung Korints nyckel" och "Doften av vanilj." I de fyra böckerna om Lone får vi följa henne under hela år 1968 - året när hennes mamma är i Malawi och jobbar med ett biståndsprojekt. Men det är också året när Lone och morfar klarar sig själva hemma i Funäsdalen, när hon börjar trean och blir kär för första gången och när hon firar både jul och födelsedag utan mamma.

Ännu en gång har Coco flyttat. Han har börjat i en ny klass och går i sexan. I klassen går också Siri. Hon är märklig. Drar sig undan ... Coco ser att någonting tynger henne. Jo, hennes mormor håller på att dö i cancer. Siri kan inte tillåta det och hon gör allt hon kan för att rädda mormor. Nu är hon inte ensam längre. Hon förstår att Coco har rätt, om man ska rädda liv måste man trotsa naturen, skapa en magisk kraft ... den skapar man bara genom att trotsa de fyra naturliga elementen jord, eld, luft och vatten. Men man måste också vara utvald - och Coco säger att Siri är just det - utvald att rädda liv ... Doften av vanilj är sista delen av tre i serien om Coco. Tre böcker om vänskap. Om att bry sig om. Och om hur svårt det kan vara att visa hur mycket man bryr sig. Första delen heter Djävulens gömställe och andra delen heter Kung Corints nyckel. -

Coco har precis flyttat till Öregrund tillsammans med pappa som dricker som vanligt och mamma som liksom bara finns, men ändå inte finns. Plötsligt börjar det hända märkliga saker ... och Coco förstår att djävulen är ute efter honom. Men varför? För att inte förgöras av djävulen måste Coco hitta honom först. Det blir en livsfarlig - men också livsviktig - kamp mellan Coco och djävulen som gömmer sig. Djävulens gömställe är första boken i serien om Coco. Tre böcker om vänskap. Om att bry sig om. Och om hur svårt det kan vara att visa hur mycket man bryr sig. Andra delen heter Kung Corints nyckel och tredje delen heter Doften av vanilj. -

Coco har flyttat igen. Mitt i terminen. Coco, mamma och pappa bor nu hos en kompis till pappa som också dricker. Coco vill inte vara där. En dag möter han Fredrik. Fredrik har fått stryk och hans mobbare har kastat hans ryggsäck i sopbilen. I ryggsäcken låg alla pengar han samlat in till klassresan. Så här får det inte vara. Nej, det får det inte ... Det blir inte roligt för mobbarna att möta Coco ... Kung Corints nyckel är andra delen i serien om Coco. Tre böcker om vänskap. Om att bry sig om. Och om hur svårt det kan vara att visa hur mycket man bryr sig. Första delen heter Djävulens gömställe och sista delen heter Doften av vanilj. -

Det är sommar och Lone har fått en tam korp varje gång hon går ut på gården kommer den och sätter sig på hennes axel. Men sedan läser Lone och hennes kusin Fia i en bok att korpar betyder otur. När korpen sedan krossar spegeln Lone fått av sin mamma blir allt ännu värre. Hur många års olycka blir inte det? Fia och Lone måste komma på något för att bryta oturen ... "Det här är en lågmäld berättelse men full av vardagsspänning: mötet med den första förälskelsen, påfrestningar i relationen till sin bästis, om att känna sig utsatt på gymnastiken, att vara osäker på sig själv och hitta tillbaka till sin styrka igen. Mycket rör sig kring årstiderna, dess skiftningar och hur det påverkar de som bor i en så pass utsatt miljö. [...] Det finns mycket värme mellan människorna i Lone då de har en förmåga att se varandra. " (Karin Karlstrand, Recension Bibliotekstjänst.) "Boken är skriven i tredje person med närvarokänsla och inlevelse i barnets upplevelser, längtan och saknad. [...] Roligt att läsa om ett barn som lever i vildmarksmiljö och dessutom med sin morfar." (Britt Jakobsson, Länstidningen Östersund) I de fyra böckerna om Lone får vi följa henne under hela år 1968 - året när hennes mamma är i Malawi och jobbar med ett biståndsprojekt. Men det är också året när Lone och morfar klarar sig själva hemma i Funäsdalen, när hon börjar trean och blir kär för första gången och när hon firar både jul och födelsedag utan mamma.

1968 är året då Lone ska börja trean, få en ny fröken och fylla nio år. Det är också året när hennes mamma ska vara långt bort i Malawi och jobba med ett biståndsprojekt. I byn utanför Funäsdalen fortsätter livet som vanligt. Lone sjunger för björnen på väg till skolan, plockar hjortron med morfar och leker med hunden Lövi. Men hon måste också lära sig att klara sig själv hur ska det till exempel gå för henne när morfar skadar sig och hamnar på sjukhus? "Det här är en lågmäld berättelse men full av vardagsspänning: mötet med den första förälskelsen, påfrestningar i relationen till sin bästis, om att känna sig utsatt på gymnastiken, att vara osäker på sig själv och hitta tillbaka till sin styrka igen. Mycket rör sig kring årstiderna, dess skiftningar och hur det påverkar de som bor i en så pass utsatt miljö. [...] Det finns mycket värme mellan människorna i Lone då de har en förmåga att se varandra. " (Karin Karlstrand, Recension Bibliotekstjänst.) "Boken är skriven i tredje person med närvarokänsla och inlevelse i barnets upplevelser, längtan och saknad. [...] Roligt att läsa om ett barn som lever i vildmarksmiljö och dessutom med sin morfar." (Britt Jakobsson, Länstidningen Östersund) -

Det har blivit vinter i skogen utanför Funäsdalen och Lone gör ett pärlhalsband med en pärla för varje dag mamma varit borta. Det är snart 100 stycken. Hur ska det gå att fira jul med bara morfar? Och hur blir det egentligen med skolans julspel? Med vintern kommer också ovädret som gör att skolan tvingas stänga. En morgon när Lone vaknar är det strömavbrott och morfars säng är tom ... "Det här är en lågmäld berättelse men full av vardagsspänning: mötet med den första förälskelsen, påfrestningar i relationen till sin bästis, om att känna sig utsatt på gymnastiken, att vara osäker på sig själv och hitta tillbaka till sin styrka igen. Mycket rör sig kring årstiderna, dess skiftningar och hur det påverkar de som bor i en så pass utsatt miljö. [...] Det finns mycket värme mellan människorna i Lone då de har en förmåga att se varandra. " (Karin Karlstrand, Recension Bibliotekstjänst.) "Boken är skriven i tredje person med närvarokänsla och inlevelse i barnets upplevelser, längtan och saknad. [...] Roligt att läsa om ett barn som lever i vildmarksmiljö och dessutom med sin morfar." (Britt Jakobsson, Länstidningen Östersund) I de fyra böckerna om Lone får vi följa henne under hela år 1968 - året när hennes mamma är i Malawi och jobbar med ett biståndsprojekt. Men det är också året när Lone och morfar klarar sig själva hemma i Funäsdalen, när hon börjar trean och blir kär för första gången och när hon firar både jul och födelsedag utan mamma.

Vad känner Lone egentligen för Erik? Erik som alltid har blöta strumpor och inte alls är som de andra killarna i klassen. Men bara för att han är speciell behöver det väl inte betyda att hon är kär? När han frågar om hon vill vara ihop vet Lone inte vad hon ska svara, och sedan är det kanske för sent. Inte blir det hela heller lättare av svartsjuka bästisar och retsamma klasskamrater ... "Det här är en lågmäld berättelse men full av vardagsspänning: mötet med den första förälskelsen, påfrestningar i relationen till sin bästis, om att känna sig utsatt på gymnastiken, att vara osäker på sig själv och hitta tillbaka till sin styrka igen. Mycket rör sig kring årstiderna, dess skiftningar och hur det påverkar de som bor i en så pass utsatt miljö. [...] Det finns mycket värme mellan människorna i Lone då de har en förmåga att se varandra. " (Karin Karlstrand, Recension Bibliotekstjänst.) "Boken är skriven i tredje person med närvarokänsla och inlevelse i barnets upplevelser, längtan och saknad. [...] Roligt att läsa om ett barn som lever i vildmarksmiljö och dessutom med sin morfar." (Britt Jakobsson, Länstidningen Östersund) I de fyra böckerna om Lone får vi följa henne under hela år 1968 - året när hennes mamma är i Malawi och jobbar med ett biståndsprojekt. Men det är också året när Lone och morfar klarar sig själva hemma i Funäsdalen, när hon börjar trean och blir kär för första gången och när hon firar både jul och födelsedag utan mamma.

Anna går i åttan. Plugget är apa, som ett plågsamt djurförsök. Varför lever man egentligen? Men så träffar hon Henrik. Hela livet förändras. Anna själv förändras. Allt blir både krångligt och lätt på samma gång. Ibland tycker hon att Henrik inte är riktigt klok. Men det spelar ingen roll. Hon är så fruktansvärt kär i honom att hon till och med börjar tycka om sig själv. Så händer det ofattbara ...

Hermann Talvik föddes i Estland och kom som flykting till Sverige 1944. Efter sin högre konstutbildning på Ateneum i Helsingfors, samt studier i Paris, behärskade han både måleriet och grafikens olika tekniker. Hela hans liv kretsade kring konsten. Ett liv, som han avskild från samhällets brus levde i anden och i symbios med naturen. Om honom har det skrivits att han är landskapsmålarens poet, som med sin andliga sensitivitet, kan höra en blommas hjärta slå och hans visionära grafiska blad har beskrivits som våra moderna ikoner. I sin kombination av högst personlig konstnärlig urladdning, och virtuos teknik, förblir Talviks konst tidlös aktuell. Biografin är skriven av hans dotter Liina Talvik. Boken är rikt illustrerad av konst och fotografier och erbjuder ett unikt tillfälle att komma nära, människan och konstnären, Hermann Talvik.

Hermann Talvik föddes i Estland och kom som flykting till Sverige 1944. Efter sin högre konstutbildning på Ateneum i Helsingfors, samt studier i Paris, behärskade han både måleriet och grafikens olika tekniker. Hela hans liv kretsade kring konsten. Ett liv, som han avskild från samhällets brus levde i anden och i symbios med naturen. Om honom har det skrivits att han är landskapsmålarens poet, som med sin andliga sensitivitet, kan höra en blommas hjärta slå och hans visionära grafiska blad har beskrivits som våra moderna ikoner. I sin kombination av högst personlig konstnärlig urladdning, och virtuos teknik, förblir Talviks konst tidlös aktuell.Biografin är skriven av hans dotter Liina Talvik.Boken är rikt illustrerad av konst och fotografier och erbjuder ett unikt tillfälle att komma nära, människan och konstnären, Hermann Talvik.

En stor del av hans konst har sitt ursprung i upplevelser från en värld bortom den fysiska. Kompositionerna är laddade med ett komplext symbolspråk, ibland en gestaltning av en våldsam händelse, ibland ett möte i bländande ljus, andra verk kan vara en illustration av en bibelberättelse. Vad ser du? frågade han. Ofta. Frågan var riktad mot vårt inre. För vad ser vi? Vad ser du och vad ser jag? Vilka är vi? Vet vi egentligen vilka vi är? Du och jag? I den här bokserien, Öppet samtal med, samtalar jag med människor som på olika sätt blivit berörda av Hermann Talviks starkt personliga och känsliga kompositioner. Min förhoppning är att du som läsare ska känna dig inbjuden att mentalt delta i detta samtal. Att du ska tillåta dig att reflektera, ifrågasätta och acceptera, såväl dina tankar som mina tankar och våra tankar. I denna bok möter jag min bror Kristian i ett långt samtal om vår far och hans konst. Hermann Talvik (1906-1984) var en mångsidig konstnär. Både vad gäller tekniker och motiv. Hans måleri sträcker sig från lyriska landskap till kompositioner av andlig karaktär. Grafiken spänner över hela fältet från träsnitt och linoleumsnitt till torrnålsgravyrer och etsningar. Han är också monotypiens mästare, en teknik där målningen från ett plant underlag trycks i ett enda exemplar.

En stor del av hans konst har sitt ursprung i upplevelser från en värld bortom den fysiska. Kompositionerna är laddade med ett komplext symbolspråk, ibland en gestaltning av en våldsam händelse, ibland ett möte i bländande ljus, andra verk kan vara en illustration av en bibelberättelse.Vad ser du? frågade han. Ofta.Frågan var riktad mot vårt inre. För vad ser vi? Vad ser du och vad ser jag? Vilka är vi? Vet vi egentligen vilka vi är? Du och jag?I den här bokserien, Öppet samtal med, samtalar jag med människor som på olika sätt blivit berörda av Hermann Talviks starkt personliga och känsliga kompositioner. Min förhoppning är att du som läsare ska känna dig inbjuden att mentalt delta i detta samtal. Att du ska tillåta dig att reflektera, ifrågasätta och acceptera, såväl dina tankar som mina tankar och våra tankar. I denna bok möter jag min bror Kristian i ett långt samtal om vår far och hans konst.Hermann Talvik (1906-1984) var en mångsidig konstnär. Både vad gäller tekniker och motiv. Hans måleri sträcker sig från lyriska landskap till kompositioner av andlig karaktär.Grafiken spänner över hela fältet från träsnitt och linoleumsnitt till torrnålsgravyrer och etsningar. Han är också monotypiens mästare, en teknik där målningen från ett plant underlag trycks i ett enda exemplar.

Hermann Talvik was born in Estonia and came to Sweden as a refugee in 1944. He studied fine art at the Ateneum in Helsinki and in Paris, developing great skill both in painting and in various printmaking techniques. His whole life revolved around art a life that he lived in the spirit, distant from the clamour of society, and in symbiosis with nature. It has been written about Talvik that he is the landscape painters poet, an artist who, with his spiritual sensitivity, can hear the heart of a flower beating. His visionary prints have been described as modern icons. In its combination of highly personal artistic expression and virtuoso technique, Talviks art remains timeless. The biography was written by his daughter Liina Talvik, who has previously published a number of books for children and young people. Through the authors intimate relationship with her father, and the large number of letters he wrote home from his travels, the reader gains an insight into Talviks innermost thoughts and reflections on life and art. This is a unique opportunity to discover Hermann Talvik both as a man and an artist.

‘What do you see?’ he asked. Often.The question was directed at our innermost being. Because what do we see? What do you see, and what do I see? Who are we? Do we truly know who we are? You and I?In the series An open conversation with ... I talk to people who, in various ways, have been affected by my father Hermann Talvik’s highly personal and sensitive compositions. My hope is that, as a reader, you will feel invited to mentally take part in this conversation. That you will permit yourself to reflect, question and accept your own thoughts as well as my own – and ours. In this book, I meet priest Jenny Sjögreen for a long conversation about the Bible’s influence on Hermann Talvik’s art.Hermann Talvik (1906–1984) was a versatile artist, both in terms of techniques and subject matter. His painting runs from lyrical landscapes to spiritual compositions. His prints span the range from woodcuts and linocuts to drypoints and etchings. He was also the master of the monotype – a technique in which a single copy was made from a painting on a flat surface.Much of his art has its origins in experiences from a world beyond the physical one. The compositions are loaded with a complex symbolic language – sometimes the depiction of a violent event, sometimes an encounter in dazzling light – while others illustrate Biblical stories.He was reluctant to talk about his own vision and what lay behind his works. He preferred not even to name his artworks, as he felt this would get in the way of our personal interpretations. Interpretations that can be coloured by our unique experiences and which are linked to our own spiritual presence.What do you see?

Hermann Talvik was born in Estonia and came to Sweden as a refugee in 1944. He studiedfine art at the Ateneum in Helsinki and in Paris, developing great skill both in painting and invarious printmaking techniques. His whole life revolved around art – a life that he lived in thespirit, distant from the clamour of society, and in symbiosis with nature. It has been written about Talvik that he is the landscape painter’s poet, an artist who, with his spiritual sensitivity, can hear the heart of a flower beating. His visionary prints have been described as modern icons. In its combination of highly personal artistic expression and virtuoso technique, Talvik’s art remains timeless.The biography was written by his daughter Liina Talvik, who has previously published a number of books for children and young people. Through the author’s intimate relationship with her father, and the large number of letters he wrote home from his travels, the reader gains an insight into Talvik’s innermost thoughts and reflections on life and art. This is a unique opportunity to discover Hermann Talvik – both as a man and an artist.

What do you see? he asked. Often. The question was directed at our innermost being. Because what do we see? What do you see, and what do I see? Who are we? Do we truly know who we are? You and I? In this series, An open conversation with ..., I talk to people who, in various ways, have been affected by Hermann Talviks highly personal and sensitive compositions. My hope is that, as a reader, you will feel invited to mentally take part in this conversation. That you will permit yourself to reflect, question and accept your own thoughts as well as my own and ours. In this book, I meet my brother Kristian for a long conversation about our father and his art. Hermann Talvik (19061984) was a versatile artist, both in terms of techniques and subject matter. His painting runs from lyrical landscapes to spiritual compositions. His prints span the range from woodcuts and linocuts to drypoints and etchings. He was also the master of the monotype a technique in which a single copy is made of the paint on a flat surface. Much of his art has its origins in experiences from a world beyond the physical one. The compositions are loaded with a complex symbolic language sometimes the depiction of a violent event, sometimes an encounter in dazzling light while others illustrate Biblical stories. He was reluctant to talk about his own vision and what lay behind his works. He preferred not even to name his artworks, as he felt this would get in the way of our personal interpretations. Interpretations that can be coloured by our unique experiences and which are linked to our own spiritual presence. What do you see?

“What do you see?” he asked. Often.The question was directed at our innermost being. Because what do we see? What do you see, and what do I see? Who are we? Do we truly know who we are? You and I? In this series, An open conversation with ..., I talk to people who, in various ways, have been affected by Hermann Talvik’s highly personal and sensitive compositions. My hope is that, as a reader, you will feel invited to mentally take part in this conversation. That you will permit yourself to reflect, question and accept your own thoughts as well as my own – and ours. In this book, I meet my brother Kristian for a long conversation about our father and his art.Hermann Talvik (1906–1984) was a versatile artist, both in terms of techniques and subject matter. His painting runs from lyrical landscapes to spiritual compositions. His prints span the range from woodcuts and linocuts to drypoints and etchings. He was also the master of the monotype – a technique in which a single copy is made of the paint on a flat surface.Much of his art has its origins in experiences from a world beyond the physical one. Thecompositions are loaded with a complex symbolic language – sometimes the depiction of a violent event, sometimes an encounter in dazzling light – while others illustrate Biblical stories.He was reluctant to talk about his own vision and what lay behind his works. He preferred not even to name his artworks, as he felt this would get in the way of our personal interpretations. Interpretations that can be coloured by our unique experiences and which are linked to our own spiritual presence.What do you see?