Linda Bonaventura – författare

Stambytet i bostadsrättsföreningen Kastanjen sammanför människorna på oväntade sätt då de tvingas dela kök och dusch i gemensamma utrymmen. Mopsen Malcolm blir förälskad i en operasångerska och inget blir sig likt i den tidigare så stela trappuppgången. I takt med att rören i huset byts ut genomgår även invånarna ett inre stambyte. Plötsligt skapas nya relationer som förändrar allt. Operamopsen är en roman om att våga förverkliga sina drömmar, se sanningen i vitögat och möta sig själv. Författaranduon Disa Åberg och Linda Bonaventura, mor och dotter, debuterar här tillsammans.

Stambytet i bostadsrättsföreningen Kastanjen sammanför människorna på oväntade sätt då de tvingas dela kök och dusch i gemensamma utrymmen. Mopsen Malcolm blir förälskad i en operasångerska och inget blir sig likt i den tidigare så stela trappuppgången. I takt med att rören i huset byts ut genomgår även invånarna ett inre stambyte. Plötsligt skapas nya relationer som förändrar allt. Romanen påminner om succén "Tillsammans är man mindre ensam", där man ofta skrattar högt när man läser. Men också gråter ibland. En roman om att våga förverkliga sina drömmar, se sanningen i vitögat och möta sig själv. Gullan Silfverstierna är en avdankad och alkoholiserad operasångerska som numera har sin största beundrare i mopsen Malcolm. Malcolm ägs av Britta, en lite barsk pensionerad utlandskorre. Hennes hatobjekt är skandalmurveln Affe. I huset bor även Bianca, nyinflyttad från Norrland, med ett olovligt andrahandskontrakt. Ordningen upprätthålls av Gullans man, den nyss pensionerade officeren Per-Fredrik, ordförande i föreningen. Men när Per-Fredriks hemlighet avslöjas börjar kaoset att sprida sig. Hela tiden ser mopsen Malcolm vad som händer och han luktar sig till kärlek och oro i huset. Malcolm, årets charmigaste bokhund, är en hund du blir förälskad i och vill läsa mer om. Författaranduon Disa Åberg och Linda Bonaventura, mor och dotter, debuterar här tillsammans. Berättelsen påbörjades för många år sedan då Linda studerade på Södertörns skrivarlinje. Som nyinflyttad i Stockholm hade hon mycket ensamtid och började umgås med karaktärerna i manuset som var lagom galna, älskvärda och desperata. Samtidigt arbetade Disa som kulturchef och hade annat att tänka på än sina författardrömmar. Men som f.d. copywriter fattade hon tycke för dotterns manus och när Linda hade börjat fokusera på musiken istället tog Disa över skrivandet. Manuset fick ny fart i och med Disas pensionering. Det har tagit sin tid med flera avbrott för det som är livet, som sjukdom och barnafödsel. Men nu är den äntligen här, årets mysigaste och roligaste bok!