Linn Gottfridsson – författare

Enligt legenden blev vi bästa vänner första dagen på förskolan när jag bet dig i kinden och du förlät mig. Jag tror att vi var två år. I alla fall är det så länge sen att ingen av oss minns. Sen dess har det varit vi. Vi har gjort allt tillsammans. Alltid.

Lea och Inez är bästa vänner tills de plötsligt inte är det längre. Sommarlovet i Visby är snart slut och Lea undrar varför Inez aldrig svarar på hennes sms. Hon hoppas att de bara haft en paus, som i filmer där nån karaktär säger ”We need a break”, men när de börjar sexan blir det uppenbart: Lea är övergiven, utbytt. Dessutom måste mamma hyra ut deras hus till den irriterande Marcel och hans författarpappa för att klara räkningarna. Marcel, som till skillnad från Lea aldrig verkar rädd för att säga vad han tänker och känner.

Legenden om oss är en rolig, varm och ärlig berättelse om vänskap, svartsjuka och saknad. Om att våga visa vem man är och om att slut faktiskt kan vara början på nåt nytt.

De tre böckerna om Myran En Myras liv (2016), Myran och gåtorna (2017) och Hemliga Myran (2019) kommer nu i en samlingsvolym! Böckerna har älskats av både läsare och kritiker. Små och stora funderingar blandas och Emma AdBåges illustrationer passar på pricken till den roliga men samtidigt allvarliga historien om Myran och hans familj och vänner.

Myran heter egentligen Morgan Andersson, men det är det bara tandläkaren och okända personer som säger. Alla andra säger Myran. Till och med fröken i skolan. Myran är sex år och går i förskoleklass. I de tre berättelserna om Myran möter vi också Myrans bästis Henny, nya grannen Diego som är sju och är jättebra på att hitta på spännande grejer, och så förstås Myrans mamma och pappa, som bråkar på engelska för att Myran inte ska förstå att de vill skiljas.

Varmt, inkännande och charmigt om att gå i sexårs, om att längta jättemycket efter en katt, om varannanveckasliv, och om att det mesta faktiskt ordnar sig till slut.

”En charmig högläsningsbok, skriven med exakt tonträff.” /Ingalill Mosander, Aftonbladet om En Myras liv

Det är långrast och Myran och Henny jobbar med sin nya snigelvärld bakom gympasalen. Arvid har varit där och spionerat och Felicia har gått förbi tre gånger. Tredje gången frågade hon kanske- Får jag vara med?I så fall hörde inte Myran. Om man inte hör att någon frågar är man inte taskig. Men om man hör och ändå säger nej, då är man det. Taskig alltså.Myran heter egentligen Morgan Andersson, men det är det bara tandläkaren och okända personer som säger. Alla andra säger Myran. Till och med fröken i skolan. Myran är sex år och går i förskoleklass. I klassen går också Melker som tycker att allt är äckligt, Eva som bara gillar vit mat och så Myrans bästis Henny såklart. Oftast är Myran glad, men det är jobbigt när Henny leker med Felicia i klassen. Då är det tur att Diego har flyttat in i lägenheten ovanpå. Han är sju år och säger att Myran visst kan få en egen katt, fast mamma är allergisk. Myran är också allergisk, fast inte mot katter utan mot bråk. Särskilt när mamma och pappa bråkar på engelska för att Myran inte ska förstå att de kanske vill skiljas.En charmig berättelse om små och stora händelser i en sexårings liv. Emma Adbåges bilder passar på pricken till Linn Gottfridssons roliga men samtidigt allvarliga historia om Myran och hans familj.

Det är bra att ha en mamma som är kär för hon säger ja till nästan allt. I vanliga fall tycker Myran att mamma kan vara ganska petnoga.Allvarligt talat, suckar hon, fast det bara handlar om pluttgrejer.Nu verkar hon ha glömt hur man blir irriterad och märker knappt att Myrans gympapåse är borta eller att han har missat läsläxan.Äh, det löser sig, säger hon bara.Mamma och pappa bor inte tillsammans längre, och Myran bor varannan vecka. Hos pappa finns Ludde, Myrans katt, men mamma är allergisk så hemma hos henne finns bara Jesper. Myran tycker att han är snäll, men det säger han inte, för då kanske pappa blir ledsen. Fast Myran har inte tid att bry sig så mycket om de vuxnas problem han måste ju hinna jaga Eva på skolgården och panta flaskor med Diego. Och lära sig nya gåtor såklart!Första boken om Myran En Myras liv älskades av både läsare och kritiker, och fortsättningen gör ingen besviken. Små och stora funderingar blandas och Emma Adbåges illustrationer passar på pricken till den roliga men samtidigt allvarliga historien om Myran och hans familj och vänner.

Det är långrast och Myran och Henny jobbar med sin nya snigelvärld bakom gympasalen. Arvid har varit där och spionerat och Felicia har gått förbi tre gånger. Tredje gången frågade hon kanske- Får jag vara med?I så fall hörde inte Myran. Om man inte hör att någon frågar är man inte taskig. Men om man hör och ändå säger nej, då är man det. Taskig alltså.Myran heter egentligen Morgan Andersson, men det är det bara tandläkaren och okända personer som säger. Alla andra säger Myran. Till och med fröken i skolan. Myran är sex år och går i förskoleklass. I klassen går också Melker som tycker att allt är äckligt, Eva som bara gillar vit mat och så Myrans bästis Henny såklart. Oftast är Myran glad, men det är jobbigt när Henny leker med Felicia i klassen. Då är det tur att Diego har flyttat in i lägenheten ovanpå. Han är sju år och säger att Myran visst kan få en egen katt, fast mamma är allergisk. Myran är också allergisk, fast inte mot katter utan mot bråk. Särskilt när mamma och pappa bråkar på engelska för att Myran inte ska förstå att de kanske vill skiljas.En charmig berättelse om små och stora händelser i en sexårings liv. Emma AdBåges bilder passar på pricken till Linn Gottfridssons roliga men samtidigt allvarliga historia om Myran och hans familj.

Det är bra att ha en mamma som är kär för hon säger ja till nästan allt. I vanliga fall tycker Myran att mamma kan vara ganska petnoga.Allvarligt talat, suckar hon, fast det bara handlar om pluttgrejer.Nu verkar hon ha glömt hur man blir irriterad och märker knappt att Myrans gympapåse är borta eller att han har missat läsläxan.Äh, det löser sig, säger hon bara.Mamma och pappa bor inte tillsammans längre, och Myran bor varannan vecka. Hos pappa finns Ludde, Myrans katt, men mamma är allergisk så hemma hos henne finns bara Jesper. Myran tycker att han är snäll, men det säger han inte, för då kanske pappa blir ledsen. Fast Myran har inte tid att bry sig så mycket om de vuxnas problem han måste ju hinna jaga Eva på skolgården och panta flaskor med Diego. Och lära sig nya gåtor såklart!Första boken om Myran En Myras liv älskades av både läsare och kritiker, och fortsättningen gör ingen besviken. Små och stora funderingar blandas och Emma AdBåges illustrationer passar på pricken till den roliga men samtidigt allvarliga historien om Myran och hans familj och vänner.

Det ligger en främling i soffan. Hon skriker och sover och bajsar och ibland vevar hon med armarna. Enligt mamma är hon superstark. Om hon ramlar ut från en helikopter kan hon hänga och dingla i ett rep utan att släppa taget.- Allvarligt talat, tycker Myran.Varför skulle en bebis åka helikopter.Det är sommarlov och Myran åker till en stuga på landet med mamma, Jesper och sin splitternya lillasyster. I skogen träffar han en tjej som är full av hemligheter. Hon har armen i gips och heter Gloria, säger hon i alla fall. Men det är inte alldeles lätt att plötsligt vara storebror och dela mammas uppmärksamhet med ett skrikande, bajsande litet knyte. Myran längtar efter pappa i stan och efter sin kompis Diego. Och kanske känner Diego på sig det, för när allt är som krångligast kommer han och hälsar på. Som vanligt är han full av idéer och som vanligt blir det inte riktigt som Myran tänkt sig. Men det mesta ordnar sig ändå till slut.De två första böckerna om Myran En Myras liv och Myran och gåtorna älskades av både läsare och kritiker, och den tredje och avslutande delen gör ingen besviken. Små och stora funderingar blandas och Emma AdBåges illustrationer passar på pricken till den roliga men samtidigt allvarliga historien om Myran och hans familj och vänner.