Lotta Holmgren – författare

Liselotte "Lotta" Holmgren är en kvinna som till vardags arbetar som företagsrådgivare i Österåkers Kommun. Lotta har alltid roats av att vara mångsysslare. Kanske har du träffat på henne som politiker, skådespelare, fotograf eller kommuntjänsteman. Nu vill hon, genom denna bok, visa en annan sida, den som författare. Den här boken är en roman med humor, spänning och några stänk av erotik och berättar om livet i det fiktiva samhället Lillängen, från sextiotalet och fram till idag.

Erika och Sven är nygifta och hyr en lägenhet på Rapsgatan 4, på Södermalm i Stockholm. I huset bor en salig blandning av olika personligheter, som alla träffas i husets eget orangeri över ett glas vin med tilltugg på fredagskvällarna.

Allt är frid och fröjd tills Viktoria, en oerhört snygg blondin, flyttar in i huset. Hon flörtar hämningslöst med alla och gör ingen hemlighet av sitt stora intresse för Sven. Som om detta inte var nog dyker plötsligt Lina upp, en sjuklig kvinna ur Svens förflutna som påstår att hon har sonen Elton ihop med Sven.

Vad är det egentligen som händer? Är allt verkligen som det ser ut? Kan Erika lita på Sven?

Orosmoln över Rapsgatan 4 är en gripande, berörande och humoristisk feelgood roman, en fristående fortsättning på boken Rapsgatan 4.

Doris kom till världen, nio månader efter det att hennes mamma blivit våldtagen och växte upp i Vällingby, den nya ABC staden. Efter en tuff barndom, med en mor som inte älskade henne, utvecklades hon till en hårdhudad, tuff tjej. Hon kom att tillhöra de absolut populäraste i skolan, där att mobba var en självklar del av vardagen. Tonårsperioden bestod av partyn, sex och hålligång. Doris utvecklades till en snygg, smart kvinna som utnyttjade männen och deras svagheter. Men alla gillade henne inte och maktens pris är högt. Följ hennes väg i livet, familjen och karriären mot den absoluta toppen där hon blir både älskad och hatad. Hur ska det gå för henne? Kommer hon att lyckas? Lotta (Liselotte) Holmgren är en författare från Stockholmstrakten. Detta är hennes andra roman. Debutromanen "Kommunalrådet som försvann" gavs ut våren 2017.

Larvik, Norge. 1940. Syskonen Grete och Finn står i sin trädgård när de hör bombplanen. Strax efter tjuter flyglarmet och kort därefter följer explosionen. Efter att den första chocken lagt sig sköljer den hemska insikten över dem - Tyskland har ockuperat Norge. Tillvaron förändras för alla i den lilla staden. I skolan måste de lära sig tyska, jobben är få och allt fler tyska soldater inackorderar sig hos de boende. Livet fortsätter men viljan att få leva fria blir allt större. En tyst kamp mot nazismen tas upp. Grete och Finn tvingas ompröva sina värderingar när de inser hur människorna i byn förändrats - vem kan man egentligen lita på?   I "Min mamma har bara så lätt för att bli brun" får vi följa familjen Ivorsen under de fem åren av tysk ockupation i Norge. Vi får lyssna om den förändrade vardagen som får syskonen att ifrågasätta allt de trodde att de visste om livet. Finns det något hopp om en bättre framtid?   Den spännande kontrasten mellan det stora kriget och den lilla byn driver berättelsen framåt. När du väl börjat lyssna kommer du inte kunna sluta innan du har fått veta hur det har gått för familjen.

Efter det hastiga avslutet på samboförhållandet med Totte, mannen som hon trott att hon skulle dela resten av sitt liv med, visste Erika att hon snart måste hitta någon annanstans att bo.

Hur hade hon kunnat vara så naiv att hon låtit honom ensam skriva under hyreskontraktet? Nu hade Totte gjort slut och Erika stod där utan vare sig lägenhet eller sambo. När allt ser som mest hopplöst ut, dimper det plötsligt ner ett kuvert i brevlådan.

Erika läste: "Genom en av bankens uppdragsgivare, erbjuds du att hyra en lägenhet på två rum och kök på Rapsgatan 4, Stockholm"

Detta erbjudande är personligt och går ej att överlåta. 

"Ägaren önskar att tills vidare vara anonym. Vid intresse kontakta oss snarast för ytterligare information. Med vänliga hälsningar Sven Svensson Bankkamrer."

Det var för fantastiskt för att vara sant, tänkte hon skeptiskt och var övertygad om att det rörde sig om ett slags practical joke från arbetskollegorna. Men, om allt stämde, betydde det definitivt lösningen på det akuta bostadsproblemet. Vem i hela världen erbjöd en lägenhet med låg hyra och förstahandskontrakt mitt på självaste Södermalm? tänkte hon.

I bakhuvudet ringde en liten förnuftig klocka som sa henne att om något låter för fantastiskt, är det säkert det. Vem var egentligen denne Sven Svensson och hur kom det sig att någon hade valt ut just henne? Vad har jag egentligen att förlora? tänkte Erika. Hon var beredd att chansa.