Lotta Lundberg – författare

Berlin 1945. Författaren Hedwig Lohmann är på väg ut ur den sönderslagna staden till ett kloster. Något år tidigare har hennes dotter gjort en helvetesvandring. Var finns hon nu, flickan som hon lämnade bort? Lever hon? 

2005. Ingrid har gett upp sin praktik för att flytta till skärgården och bli prästfru. Maken är sjuk och kräver hennes omsorger. Men på ön finns också Hanna, författaren som Karl Erik verkar komma allt närmare.

1983. Isa klipper sönder sin docka och hamnar som tonåring hos en psykolog. En dag bestämmer hon sig för att göra Det Stora Terapispelet – med stakar, hjärtan och kors. Om man hamnar på fel ruta får man gå i Kaos, men det finns sätt att laga världen.

Skickligt flätar Lotta Lundberg ihop tre röster på ett sätt som för tankarna till Timmarna. Timme noll betecknar krigsslutet, men också en mänsklig erfarenhet av att stå i sin egen ruin. Vad får en kvinna göra? Vad är det mest förbjudna? Får man som människa en ny chans när det allra värsta redan har hänt?

Lotta Lundberg bor och arbetar i Berlin sedan 2004. Hon romandebuterade 1998 med Låta sig hända och har sedan dess skrivit ytterligare fyra romaner och en samling essäer, och medverkar regelbundet i svensk dagspress. Hennes senaste roman Ön nominerades till Sveriges Radios romanpris.

"Ett starkt kvinnoporträtt i en bok om öst mot väst, personligt ansvar och att vägra de enkla lösningarna."Damernas Värld"Lotta Lundberg är inte bara en lysande krönikör i Svenska Dagbladet, hon skriver också lysande romaner. [...] Lundberg skriver levande om livet som ung kvinna på mässen, om livet som korre, om storslagna champagnefester, politik, maktspel och erotik. Hon avlyssnar samtiden med absolut gehör och målar upp en framtid där EU fallit samman och Sverige, Danmark och Norge bildat unionen Scandland." Femina

Sara Lander är utvald.         

Försvarets tolkutbildning har äntligen öppnats för kvinnor och Sara är en av två, i en klass full av manliga meniga. Kalla kriget är över, men de unga löftena sitter fortfarande under vindskydd i skogen och böjer ryska verb. Landet i öster är alltjämt en opålitlig granne.

Två decennier senare är Sara korrespondent i Berlin, kontroversiell men alltid läsvärd. Putin bedriver imperiets expansiva politik, Krim är under ryskt styre, trollfabri­kerna pumpar ut desinformation och kampen om san­ningen finns överallt där nyheter förmedlas.

Sara skriver allt spetsigare om Sverige, på ett sätt som väcker ryssarnas intresse. I den nya tiden är allt i föränd­ring och lojaliteter kan skifta över en natt. Så kommer ögonblicket då uppvaktningen blir konkret. Skulle hon vilja rapportera för den regimtrogna kanalen som går emot västerlandets konsensus om vem som är ond och vem som är god?

I Sara Lander har Lotta Lundberg skapat ett inträng­ande porträtt av en kvinna som avskydde förenklingar, men också drogs till äran och berömmelsen. För att förstå historiens gång, och sin egen roll i den, krävs självrannsa­kan och mod. Men hur tar man ansvar för det man gjort?

”Sällan i svensk prosa har så en sylvass, desillusionerad murvel på dekis fått så kraftfull utväxling i en litterär text. Det är välskrivet och underhållande, man sträckläser utan cliffhangers. /…/ en rivig läsupplevelse av internationellt snitt.” Expressen

”Ett helgjutet personporträtt, gäckande och intressant.”Borås Tidning

”Lotta Lundberg är en originell och alltid tänk- och läsvärd författare, lite på tvärs med givna sanningar och med ett ovanligt gediget intresse för såväl samtiden som historien. /…/ hon lyckas också skapa en alldeles speciell stämning, där texten laddas med en febrig, osäker och galen tidsanda.”GP

”Den första kvinnan är en bok som gjord för att tala om, en roman om ett Europa både långt borta och alldeles nära, och redan att läsa den är faktiskt lite grand som att bevista ett lägenhetsparty med en ovanligt intensiv diskussion i köket.”SvD

”Så roligt att läsa en roman som handlar om något! Ryska verb, till exempel, och förhörsteknik, och kvinnor som gör saker tillsammans, utan att prata om vikten. Men på Lotta Lundbergs språk skulle de kunna prata om tidtabellen. Jag är med på allt. /…/ Det är vasst. Även en feminist kan få myrkrypningar av den feministiska utrikespolitikens dimridåer.”Ulrika Knutsson, P1 Kulturnytt

”Lotta Lundberg lyckas verkligen fånga en tid där gamla sanningar är i upplösning, där den liberala demokratin utmanas av nygamla krafter och där de grå nyanserna tar över sådant som tidigare har varit svart och vitt.”Östersunds-Posten

”Helgjutet, skarpt och underhållande. /…/ Vem skulle skriva den stora samtidsromanen? Det finns flera som bidragit med pusselbitar; Karl Ove Knausgårds skuld och skam, Sara Stridsbergs utanförskap och Johannes Anyurus fadersuppgörelse i all ära, men den där analysen om vart samhället är på väg i elegant romanform är det inte många som lyckats med. Men Lotta Lundberg gör det.”Jönköpings-Posten

Sex kvinnor samlas i Kapstadens hamn för att segla över Atlanten. De är fullständiga främlingar för varandra. De flesta är över femtio, på andra sidan om karriär och familjeliv. En all female crew. En ovanlig syn i en mansdominerad båtvärld. Men förpliktigar det? Och i så fall hur?

Tillvaron är saltstänkt och vindblåst, på en gång bedövande vacker och frustrerande futtig. Exponerad. Livsfarlig, om någon skulle göra fel. Flykt, förlåtelse eller en förbjuden önskan om frihet: var och en har sitt skäl till att söka äventyret.

I takt med att S/Y Malina rör sig genom vågorna blir den trånga båten en scen där det som besättningen bär inom sig spelas upp. I kontakt med elementen – stormen, havets djup, himlens väldighet – faller fernissan snabbt av. Vilka blir vi då?

Sagt om boken:Lotta Lundberg kan det här, skapa intriger, driva handlingen framåt, varva enskilda storartade ögonblick ensam vid rodret i gryningen med kollektivets fördömanden.Kulturnytt, Sveriges Radio

Miljön! Havet, vinden, vågorna. Kammarspelet under den väldiga himlen. Så fria, ändå så instängda med varandra.Nerikes Allehanda

...en kollektivroman som med ett drivet och stigande tempo prövar gemenskapen och ankrar i en oväntat hoppfull slutsats...SvD

Atlantsegling från Kapstaden. Sitta och ha nattvakten under stjärnhimlen. Forsa fram i sex-sju knop. Känna tyngden av båten och kraften i vinden. Ilningarna när man lyfts upp över en vågkam. Sjömil efter sjömil utan ett liv i sikte. Det verkar både fruktansvärt och fantastiskt. Lotta Lundberg vet vad hon talar om.Expressen

En äventyrsskildring till havs och en fascinerande psykologisk berättelseVästerbottens-Kuriren

I Båten bygger författaren ett relationsdrama på 47 kvm där läsaren blir den sjunde deltagaren, betraktaren – hur skulle jag själv agera och reagera? Berättelsen är oavlåtligt spännande. Lundbergs språk forsar fram som en segelbåt med perfekt vind, det finns inga grynnor. BTJ

Freja anländer till Berget, en exklusiv klinik i de schweiziska alperna. Här donerar friska, unga kvinnor sina ägg under mönstergilla former. För Freja är det en spännande kurortsresa, ett avbrott i en tid av sökande, en bildningsresa som kanske kan komma att innebära en möjlighet för en annan kvinna att få det hon drömmer om.

I samma tid är Johan, tillsammans med sin fru Amanda, i Köln på en fertilitetsmässa. På mässan erbjuder världens ledande kliniker medicinsk hjälp till människor som försökt få barn i flera år. Där desperation möter längtan återstår endast detta.

Hösten 1944 får barnmorskan Irmgard, som arbetar under svåra förhållanden på bayerska landsbygden, erbjudande om ett jobb på Heim Hochland. Hemmet är ett mödrahem direkt underställt den tyska staten, där noga utvalda kvinnor från tredje riket föder sina barn. Kan hon där utöva sitt yrke under värdiga former?De aningslösa blottlägger i tre löst sammanvävda berättelser hur idéer om arv och mänskligt värde förändrats i uttryck men lever kvar i människans drömmar.