En mycket uppmärksammad fartygsolycka, oljetankern Torrey Canyons grundstötning utanför Englands sydvästkust år 1967, ledde till en internationell reglering av ansvar och ersättning för skador orsakade av utsläpp av olja från oljetankers genom två internationella konventioner, vanligen benämnda ansvarighets- och fondkonventionerna. Den förra konventionen behandlar fartygsägarens ansvar, medan den senare har lett till upprättandet av internationella fonder som betalar ersättning när full ersättning inte kan erhållas från fartygsägaren eller dennes försäkringsgivare. En annan konvention behandlar fartygsägarens ansvar för skador orsakade av utsläpp av bunkerolja från andra fartyg än oljetankers (bunkerkonventionen). Det finns också en konvention som reglerar ansvar och ersättning för skador orsakade av utsläpp av andra farliga ämnen än olja (den s.k. HNS-konventionen), men denna konvention har ännu inte trätt i kraft.

I denna bok behandlas dessa tre ersättningssystem. Tyngdpunkten i framställningen ligger på det system som avser utsläpp från oljetankers och den roll som de internationella oljeskadefonderna har spelat för systemets utveckling. De viktigare konventionsbestämmelserna analyseras och de tolkningsproblem som uppkommit diskuteras. En redogörelse ges för den rikhaltiga praxis som har utvecklats av oljeskadefonderna i fråga om vilka skador som är ersättningsgilla, särskilt såvitt gäller rena förmögenhetsskador och miljöskador, och det fåtal rättsfall som finns behandlas. De viktigare bestämmelserna i bunkerkonventionen behandlas också. Slutligen redogörs för det ersättningssystem som kommer att gälla enligt HNS-konventionen när den konventionen träder i kraft.

Måns Jacobsson var direktör och CEO för internationella oljeskadefonderna i London 1985-2006. I denna egenskap spelade han en ledande roll för utvecklingen av de internationella ersättningssystemen. Han var dessförinnan departementsråd och chef för enheten för transporträtt och immaterialrätt vid justitiedepartementet. Han har också varit hovrättslagman i Svea hovrätt. Han är Visiting Professor vid sjöfartsuniversiteten i Dalian och Shanghai i Kina, vid Nottingham University och vid World Maritime University i Malmö samt Visiting Fellow vid Swansea University och vid International Maritime Law Institute på Malta. Han är också Miembro Correspondiente de la Academia Nacional de Derecho y Ciencias Sociales i Buenos Aires. Han var 2007-2014 medlem av styrelsen för Comité Maritime International (CMI). Han har publicerat en bok i patenträtt (med två medförfattare) och ett stort antal artiklar inom olika rättsområden.

Författaren är juris hedersdoktor vid Southampton University.

En mycket uppmärksammad fartygsolycka, oljetankern Torrey Canyons grundstötning utanför Englands sydvästkust år 1967, ledde till en internationell reglering av ansvar och ersättning för skador orsakade av utsläpp av olja från oljetankers genom två internationella konventioner, vanligen benämnda ansvarighets- och fondkonventionerna. Den förra konventionen behandlar fartygsägarens ansvar, medan den senare har lett till upprättandet av internationella fonder som betalar ersättning när full ersättning inte kan erhållas från fartygsägaren eller dennes försäkringsgivare. En annan konvention behandlar fartygsägarens ansvar för skador orsakade av utsläpp av bunkerolja från andra fartyg än oljetankers (bunkerkonventionen). Det finns också en konvention som reglerar ansvar och ersättning för skador orsakade av utsläpp av andra farliga ämnen än olja (den s.k. HNS-konventionen), men denna konvention har ännu inte trätt i kraft.

I denna bok behandlas dessa tre ersättningssystem. Tyngdpunkten i framställningen ligger på det system som avser utsläpp från oljetankers och den roll som de internationella oljeskadefonderna har spelat för systemets utveckling. De viktigare konventionsbestämmelserna analyseras och de tolkningsproblem som uppkommit diskuteras. En redogörelse ges för den rikhaltiga praxis som har utvecklats av oljeskadefonderna i fråga om vilka skador som är ersättningsgilla, särskilt såvitt gäller rena förmögenhetsskador och miljöskador, och det fåtal rättsfall som finns behandlas. De viktigare bestämmelserna i bunkerkonventionen behandlas också. Slutligen redogörs för det ersättningssystem som kommer att gälla enligt HNS-konventionen när den konventionen träder i kraft.

Måns Jacobsson var direktör och CEO för internationella oljeskadefonderna i London 1985-2006. I denna egenskap spelade han en ledande roll för utvecklingen av de internationella ersättningssystemen. Han var dessförinnan departementsråd och chef för enheten för transporträtt och immaterialrätt vid justitiedepartementet. Han har också varit hovrättslagman i Svea hovrätt. Han är Visiting Professor vid sjöfartsuniversiteten i Dalian och Shanghai i Kina, vid Nottingham University och vid World Maritime University i Malmö samt Visiting Fellow vid Swansea University och vid International Maritime Law Institute på Malta. Han är också Miembro Correspondiente de la Academia Nacional de Derecho y Ciencias Sociales i Buenos Aires. Han var 2007-2014 medlem av styrelsen för Comité Maritime International (CMI). Han har publicerat en bok i patenträtt (med två medförfattare) och ett stort antal artiklar inom olika rättsområden.

Författaren är juris hedersdoktor vid Southampton University.