Måns Wadensjö – författare

På Karlavägen bor en fotograf som undrar varför hon inte är tillfreds med sina välbetalda lägenhetsfotograferingar och onsdagskurser för tonåringar. I våningen mittemot konstaterar en vinsamlare att champagnen är det enda skälet att fortsätta fylla år – men hur ska han hinna dricka upp sina hundratals flaskor? På Valhallavägen har Matvej äntligen funnit orden som ska ställa allt till rätta med Matilda, men när han ska skriva till henne tappar han dem igen. Hos herrfriseringen vid de gamla artillerikasernerna sitter tre äldre män och väntar på sin tur. Och vid den tömda fontänen på Karlaplan har människorna just överlevt ännu en vinter.

Vardagens små ritualer möter livets stora frågor i "Karlaplanspraktikan" – ett porträtt av en stadsdel och dess invånare, en kollektivroman som vet allt om Östermalm.

"En fullfjädrad kollektivroman ... Wadensjö hade nog kunnat ta vilken stadsdel eller stad som helst att vemodigt förtrolla, men Karlaplan var ett utmärkt val." Dagens Nyheter

”Husen runt Karlaplan blir till levande dockhus där Måns Wadensjö har tagit bort fasaderna. /…/ Det är därtill skönt att få omslutas av något så här välskrivet om okända människor, i stället för att behöva fundera på om det är författarens eget upplevda liv, få andas fri fiktiv luft.” Svenska Dagbladet

"Vindpinade existenser, träffsäkert skildrade med kärlek." Upsala Nya Tidning

"Det är lätt att tycka om den här boken, eftersom dess allvetande berättare tycker om platsen och människorna. Han ser bemedlade som medellösa längta bort, komma till fantastiska insikter som sedan vittrar bort, och gå i små cirklar." Aftonbladet

”Vad betyder Solna för dig?” är frågan som söker svar i Måns Wadensjös nya roman. Här möter vi ett antal förhoppningsfulla, bittra, sentimentala, oroade eller försiktigt positiva människor som vill uttala sig om livet i kommunen: AIK-supportrar, lärare, biluthyrare och schackspelare, Korv Ingvar-nostalgiker och socialarbetare, mäklare, husspekulanter och korsordskonstruktören Å.E.H. – Åke Eriksson i Huvudsta.

Vi får också följa Måns, från inträdet på daghemmet Sädesärlan, till sista besöket på Barnavårdscentralen och vidare genom lågstadiet. Efter ett antal klassrumsdispyter börjar han ana en större konspiration och samlar klassen till motstånd. I samma veva har Måns mamma börjat arbeta i kommunfullmäktige, vilket ger honom en unik möjlighet att närma sig den som verkligen bestämmer över barnen i Solna: kommunalrådet P-O Nilsson.

Under några månader kände jag, varje gång vi gick över bron över de åtta järnvägsspåren inifrån stan, ett oemotståndligt behov av att skrika: ”Dåg! Dåg! Dåg!” ända tills någon svarade mig: ”Ja, titta, där nere går ett tåg.”

Alice börjar som "timmis" på Systembolaget och jobbar sig upp till en tillsvidareanställning. Hon ser nya muskler utvecklas i sin kropp och lär sig ett språk som bara kan användas i Butiken – ett slags organism som lever i samklang med löneutbetalningar, helger och årstider och vars anställda årligen samlar sig till den strid som stavas JULHANDELN. "Monopolet" är Måns Wadensjös fjärde roman.

På Karlavägen bor en fotograf som undrar varför hon inte är tillfreds med sina välbetalda lägenhetsfotograferingar och onsdagskurser för tonåringar. I våningen mittemot konstaterar en vinsamlare att champagnen är det enda skälet att fortsätta fylla år – men hur ska han hinna dricka upp sina hundratals flaskor? På Valhallavägen har Matvej äntligen funnit orden som ska ställa allt till rätta med Matilda, men när han ska skriva till henne tappar han dem igen. Hos herrfriseringen vid de gamla artillerikasernerna sitter tre äldre män och väntar på sin tur. Och vid den tömda fontänen på Karlaplan har människorna just överlevt ännu en vinter.

Vardagens små ritualer möter livets stora frågor i "Karlaplanspraktikan" – ett porträtt av en stadsdel och dess invånare, en kollektivroman som vet allt om Östermalm.

"En fullfjädrad kollektivroman ... Wadensjö hade nog kunnat ta vilken stadsdel eller stad som helst att vemodigt förtrolla, men Karlaplan var ett utmärkt val." Dagens Nyheter

”Husen runt Karlaplan blir till levande dockhus där Måns Wadensjö har tagit bort fasaderna. /…/ Det är därtill skönt att få omslutas av något så här välskrivet om okända människor, i stället för att behöva fundera på om det är författarens eget upplevda liv, få andas fri fiktiv luft.” Svenska Dagbladet

"Vindpinade existenser, träffsäkert skildrade med kärlek." Upsala Nya Tidning

"Det är lätt att tycka om den här boken, eftersom dess allvetande berättare tycker om platsen och människorna. Han ser bemedlade som medellösa längta bort, komma till fantastiska insikter som sedan vittrar bort, och gå i små cirklar." Aftonbladet