Madeleine Hessérus – författare

"Mitt första ”wow” i marginalen kommer redan i romanens allra första stycke, när Madeleine Hessérus på sin vackra och precisa prosa beskriver hur mangårdsbyggnaden Vändesta reser sig ur landskapet."- Therese Eriksson, Vi 

”En fantastisk roman som stilla och vackert skildrar utsatthet, kvinnohemligheter oh vänskap. Språket är en ren njutning, både mättat och fjäderlätt.”- Kerstin Särneö, M-Magasin

.........................................................

En bister vinterdag anländer den artonåriga Harriet Blom till den gamla gården Vändesta, ett hem för unga gravida kvinnor. Här ska hon tillbringa de närmaste månaderna, avskuren från omvärlden och sammanförd med andra unga flickor som liksom hon brottas med frågan, behålla barnet eller lämna det ifrån sig?

Det är tidigt sextiotal, bara några år före ungdomsrevolten, p-pillret och den fria sexualiteten. Samhållet står och väger, men att vara ung, gravid och ogift ses ännu med oblida ögon.

Under den evighetslånga vintern konfronteras Harriet med en rad människor: den upproriska italienskan Sylvia som snabbt blir Harriets förtrogna, den åldrande föreståndarinnan Inez, barnsköterskan Beth med sin förkvävda livslängtan. Medan snön faller och faller sluter sig mödrahemmets stränga regelverk kring dem alla.

Kristallpalatset är en gripande roman om att vara kvinna i en brytningstid, om att snabbt tvingas bli vuxen och tvingas fatta livsavgörande beslut – en roman fylld av tidsatmosfär, skriven med stark gestaltande kraft och språklig lyster.Madeleine Hessérus har sedan debuten 1997 skrivit dramatik, novellsamlingar och romanerna Till Isola, Staden utan kvinnor och Elefantens fot. Hennes böcker har lovordats av kritiker och romanerna har översatts till flera språk.

.........................................................

”Romankonsten är av klassiskt slag, och i en svensk skönlitteratur som inte sällan arbetar med en medveten vaghet är det skönt att som läsare förstå vad som händer. Det är som att på en konstutställning efter en rad konceptuella, snåriga verk se en vackert formad skulptur. Litet utrymme för tolkningar men ack så skön att vila ögonen på.”- Kristian Ekenberg, Gefle Dagblad

”Madeleine Hessérus har inte valt en medelväg. Hon slingrar sig i stället mellan två extrema poler. Och tack för det, för det blir rätt underbart. /.../Det är skickligt att skapa gungfly av den mark man tror är välkänd, osäkerheten hos läsaren växer samtidigt som både form och innehåll tuggar på i var sitt, var för sig förutsägbart men hopslaget komplext, spår. Det skapar svindel hos mig, stundtals så berörande att personliga minnen utan plats i den professionella läsningen tränger sig på. För genom greppet svarar Hessérus på frågan hur en författare kan gripa sig an plattityderna: genom att lämna tillräcklig känslomässigt spelrum för läsaren att själv hitta sina med romanen likställda smärtpunkter. Att tvinga det som ska bulta, att bulta i dig.”- Agnes Lidbeck, Göteborgs-Posten

"Riktigt bra romaner skapar en värld där läsaren gör sig hemmastadd och med Kristallpalatset känns det nästan som att jag får ett eget rum på Vändesta. Närheten till människorna och allt som sker, beror förstås på författarens förmåga att låta en komma nära, men det beror också på att Vändesta är en så tydlig egen liten värld: ett slutet rum med sin särskilda logik./.../Närmast oklanderlig är den här romanen.”- Therese Eriksson, Vi 

Stockholm i en nära framtid: en våg av brutala kvinnomord skakar staden. Efter långvariga stridigheter, där kvinnor och män tar till vapen mot varandra, byggs en mur. I de södra stadsdelarna, bakom den hårt bevakade ringmuren förskansar sig kvinnorna, i de norra lämnas männen kvar i en stad av förfall.

En regnig morgon anländer Jakob Hall till Norra staden. Han tillhör motståndsrörelsen mot muren som har sitt fäste i skärgården. Genom tre unga män dras han in i ett vindlande händelseförlopp i sexhandelns gallerior, i spelkvarteren och i underjordens gångsystem. Det förflutna hemsöker honom och han minns Hedda som han aldrig slutat älska och som försvann när muren byggdes.

Staden utan kvinnor är en visionär och mångbottnad berättelse om en stad lika kusligt bisarr som trovärdig. Madeleine Hessérus fortsätter här att utforska det urbana landskap som hon också gestaltade i den kritikerrosade romanen Till Isola som gavs ut 2004.

Madeleine Hessérus har sedan debuten 1997 skrivit dramatik, novellsamlingar och romanerna Till Isola (2004) och Staden utan kvinnor (2011). Madeleine Hessérus böcker har översatts till flera språk och fått lysande recensioner. Ett ämne som hon ofta återkommer till är människans komplicerade förhållande till civilisation kontra natur, så även i Elefantens fot (2016). 

Staden utan kvinnor är en mäktig och imponerande satsning, ett romanbygge av ovanlig tyngd ... Återigen visar Madeleine Hessérus att hon tveklöst och med självklarhet tillhör de få verkligt betydande och angelägna svenska författarna.

Helsingborgs Dagblad

Staden utan kvinnor är en roman som oroar och skrämmer. Den framtidsvision den målar upp fungerar också som satir över företeelser i vår tid. Läs Madeleine Hessérus också för språkets skull! Det är koncist, laddat och poetiskt.

Svenska Dagbladet

En kusligt siande saga, men också en vidsträckt kärlekshistoria och en hoppfull människoskildring.

Dalarnas Tidningar

Staden utan kvinnor är imponerande självständig, olik det mesta i den svenska samtidsprosan. Madeleine Hessérus röst i den svenska litteraturen är uppfriskande.

Arbetarbladet

Stockholm i en nära framtid: en våg av brutala kvinnomord skakar staden. Efter långvariga stridigheter, där kvinnor och män tar till vapen mot varandra, byggs en mur. I de södra stadsdelarna, bakom den hårt bevakade ringmuren förskansar sig kvinnorna, i de norra lämnas männen kvar i en stad av förfall.

En regnig morgon anländer Jakob Hall till Norra staden. Han tillhör motståndsrörelsen mot muren som har sitt fäste i skärgården. Genom tre unga män dras han in i ett vindlande händelseförlopp i sexhandelns gallerior, i spelkvarteren och i underjordens gångsystem. Det förflutna hemsöker honom och han minns Hedda som han aldrig slutat älska och som försvann när muren byggdes.

Staden utan kvinnor är en visionär och mångbottnad berättelse om en stad lika kusligt bisarr som trovärdig. Madeleine Hessérus fortsätter här att utforska det urbana landskap som hon också gestaltade i den kritikerrosade romanen Till Isola som gavs ut 2004.

Madeleine Hessérus har sedan debuten 1997 skrivit dramatik, novellsamlingar och romanerna Till Isola (2004) och Staden utan kvinnor (2011). Madeleine Hessérus böcker har översatts till flera språk och fått lysande recensioner. Ett ämne som hon ofta återkommer till är människans komplicerade förhållande till civilisation kontra natur, så även i Elefantens fot (2016). 

Staden utan kvinnor är en mäktig och imponerande satsning, ett romanbygge av ovanlig tyngd ... Återigen visar Madeleine Hessérus att hon tveklöst och med självklarhet tillhör de få verkligt betydande och angelägna svenska författarna.

Helsingborgs Dagblad

Staden utan kvinnor är en roman som oroar och skrämmer. Den framtidsvision den målar upp fungerar också som satir över företeelser i vår tid. Läs Madeleine Hessérus också för språkets skull! Det är koncist, laddat och poetiskt.

Svenska Dagbladet

En kusligt siande saga, men också en vidsträckt kärlekshistoria och en hoppfull människoskildring.

Dalarnas Tidningar

Staden utan kvinnor är imponerande självständig, olik det mesta i den svenska samtidsprosan. Madeleine Hessérus röst i den svenska litteraturen är uppfriskande.

Arbetarbladet

Jag läser boken långsamt för att dra ut på njutningen i romanens suggestiva skildring av forskarnas oväntat passionsfyllda vardag.

Inga-Lina Lindqvist, Aftonbladet

Den förbjudna zonen kring Tjernobyl är en ödesmättad och kuslig plats där klockorna stannat och bara geigerräknaren tickar. Men där finns också en natur som med våldsam kraft återtar herraväldet över övergivna städer och byar.

Hit kommer Katarina, en ung biolog, för att arbeta på ett internationellt forskningslaboratorium. Det har gått några år sedan reaktorhaveriet och man försöker nu kartlägga vad som händer i det strålningsdrabbade området.

Bland forskarna finns ukrainaren Grigorij, uppväxt i det forna Sovjet. Han och Katarina förälskar sig i varandra och deras laddade förbindelse utlöser en räcka av händelser som får återverkningar på hela forskarlaget. I mötet med zonens oroväckande natur rör sig Katarina och Grigorij allt närmare en gemensam smärtpunkt, där ett drabbande förflutet gör sig påmint och katastrofen hotar. Vetenskaplig exakthet ställs mot irrationalitet, förnuft mot känsla. 

På en klar prosa, där naturvetenskapen får färga språket, skriver Madeleine Hessérus djupt gripande om kärlek och om människans komplicerade förhållande till civilisation och natur, ett ämne som hon också behandlat i sina två tidigare romaner Till Isola och Staden utan kvinnor.

Madeleine Hessérus har sedan debuten 1997 skrivit dramatik, novellsamlingar och romanerna Till Isola (2004) och Staden utan kvinnor (2011). Hennes böcker har översatts till flera språk och fått lysande recensioner. Inför arbetet med Elefantens fot besökte Madeleine Hessérus tillsammans med ukrainska forskare den förbjudna zonen vid det havererade kärnkraftverket Tjernobyl. 

Betyg: ❤❤❤❤❤ ”Språket i Madeleine Hessérus ’Elefantens fot’ är slående vackert när hon beskriver hur naturen håller på att ta tillbaka zonen, det avspärrade området kring Tjernobyls plomberade kärnkraftverk.

Sanna Svanberg, Femina

Tjernobyl är den tredje huvudpersonen, en tyst och gåtfull närvaro driven av lika delar radioaktivitet och sovjetisk mystik, mycket mer än en fond för huvudpersonernas moraliska uppluckringar och kriser. Madeleine Hessérus har själv besökt den så kallade ”zonen”, det förbjudna området, tillsammans med en grupp ukrainska forskare, och hennes imponerande research märks: zonen framstår som en högst levande plats, förbjuden och lockande just därför, sjudande av envist liv.

Josefin Holmström, Svenska Dagbladet

Jag läser boken långsamt för att dra ut på njutningen i romanens suggestiva skildring av forskarnas oväntat passionsfyllda vardag. Tålmodigt insamlande av data, grubblerier och avundsjuka, de irrationella besvikelserna. /…/ Hessérus gestaltning av forskarnas expeditioner in i zonen är ett litterärt kraftprov. Språket slingrar sig och nästan tränger ut ur sidorna på samma sätt som träden genomtränger övergivna byggnader i den verkliga Pripjat.

Inga-Lina Lindqvist, Aftonbladet

En roman som lockar till tänkande: poetisk och klarsynt, varken ett ord för mycket eller för lite, tydlig som ett fotavtryck men också dunkel som en spådom.

Åm Hellman, Blekinge Läns Tidning

En mycket läsvärd kärleksroman med stort allvar. En viktig berättelse om människans felsteg och dess konsekvenser.

Solveig Halvorsen Kåven, Dala-Demokraten

’Elefantens fot’ är en originell och fängslande roman om kärlek, katastrof och naturvetenskap med fantastiska karaktärer och ett rikt språk skickligt belagt med ett sorgens skimmer. Miljöbeskrivningarna, framför allt av zonen och dess population, är fulländade och makabra på samma gång. Rekommenderas!

Fredrik Malmquist, BTJ

Vår civilisation är något tillfälligt, ett undantagstillstånd i en hungrig natur, i en kall världsrymd. Allt i vår lilla människovärld är provisorier. Så kan det existentiella budskapet i Madeleine Hessérus mycket välskrivna och mångbottnade nya roman sammanfattas

Torbjörn Elensky, Tidningen Vi

Madeleine Hessérus har funnit ett subtilt och oerhört fängslande sätt att skildra hur verklighetsuppfattningen kan vackla.

Bodil Juggas, Arbetarbladet

"Mitt första ”wow” i marginalen kommer redan i romanens allra första stycke, när Madeleine Hessérus på sin vackra och precisa prosa beskriver hur mangårdsbyggnaden Vändesta reser sig ur landskapet."- Therese Eriksson, Vi 

”En fantastisk roman som stilla och vackert skildrar utsatthet, kvinnohemligheter oh vänskap. Språket är en ren njutning, både mättat och fjäderlätt.”- Kerstin Särneö, M-Magasin

.........................................................

En bister vinterdag anländer den artonåriga Harriet Blom till den gamla gården Vändesta, ett hem för unga gravida kvinnor. Här ska hon tillbringa de närmaste månaderna, avskuren från omvärlden och sammanförd med andra unga flickor som liksom hon brottas med frågan, behålla barnet eller lämna det ifrån sig?

Det är tidigt sextiotal, bara några år före ungdomsrevolten, p-pillret och den fria sexualiteten. Samhållet står och väger, men att vara ung, gravid och ogift ses ännu med oblida ögon.

Under den evighetslånga vintern konfronteras Harriet med en rad människor: den upproriska italienskan Sylvia som snabbt blir Harriets förtrogna, den åldrande föreståndarinnan Inez, barnsköterskan Beth med sin förkvävda livslängtan. Medan snön faller och faller sluter sig mödrahemmets stränga regelverk kring dem alla.

Kristallpalatset är en gripande roman om att vara kvinna i en brytningstid, om att snabbt tvingas bli vuxen och tvingas fatta livsavgörande beslut – en roman fylld av tidsatmosfär, skriven med stark gestaltande kraft och språklig lyster.Madeleine Hessérus har sedan debuten 1997 skrivit dramatik, novellsamlingar och romanerna Till Isola, Staden utan kvinnor och Elefantens fot. Hennes böcker har lovordats av kritiker och romanerna har översatts till flera språk.

.........................................................

”Romankonsten är av klassiskt slag, och i en svensk skönlitteratur som inte sällan arbetar med en medveten vaghet är det skönt att som läsare förstå vad som händer. Det är som att på en konstutställning efter en rad konceptuella, snåriga verk se en vackert formad skulptur. Litet utrymme för tolkningar men ack så skön att vila ögonen på.”- Kristian Ekenberg, Gefle Dagblad

”Madeleine Hessérus har inte valt en medelväg. Hon slingrar sig i stället mellan två extrema poler. Och tack för det, för det blir rätt underbart. /.../Det är skickligt att skapa gungfly av den mark man tror är välkänd, osäkerheten hos läsaren växer samtidigt som både form och innehåll tuggar på i var sitt, var för sig förutsägbart men hopslaget komplext, spår. Det skapar svindel hos mig, stundtals så berörande att personliga minnen utan plats i den professionella läsningen tränger sig på. För genom greppet svarar Hessérus på frågan hur en författare kan gripa sig an plattityderna: genom att lämna tillräcklig känslomässigt spelrum för läsaren att själv hitta sina med romanen likställda smärtpunkter. Att tvinga det som ska bulta, att bulta i dig.”- Agnes Lidbeck, Göteborgs-Posten

"Riktigt bra romaner skapar en värld där läsaren gör sig hemmastadd och med Kristallpalatset känns det nästan som att jag får ett eget rum på Vändesta. Närheten till människorna och allt som sker, beror förstås på författarens förmåga att låta en komma nära, men det beror också på att Vändesta är en så tydlig egen liten värld: ett slutet rum med sin särskilda logik./.../Närmast oklanderlig är den här romanen.”- Therese Eriksson, Vi 

En kvinna från Kroatien försöker skapa sig ett nytt liv i ett hemligt rum, på en plats i Sverige där det mesta har dött men där forsen fortsätter att brusa; en mans rutinartade tillvaro bryts sönder när några toner från en cello väcker en okontrollerbar längtan hos honom; ett ungt par utsätter sitt äktenskap för ett prov och en skidutflykt på en vintersportort får ett alltmer obehagligt och skrämmande förlopp.     Tre berättelser där vardagen djupnar in mot de stora livsfrågorna, kärlekens villkor och människans handlingsfrihet. Sinnrikt och färgstarkt berättar Madeleine Hessérus tre samtida sagor där olika tidsplan befruktar varandra, där högt och lågt, vardagligt och fantastiskt blandas och bildar en spänningsladdad helhet.     Den döda drottningen​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​ är Madeleine Hessérus andra bok. Med novellsamlingen Inte vackrare än i Valparaíso (1997) gjorde hon en kritikerrosad debut.