Magnus Dahlström – författare

Det är ovanligt kallt. Plötsligt är det snö i juli månad i den trakt där en tandläkare har fått ett kort vikariat – en anställning som nog kan förlängas, vilket är bra, eftersom hans sambo väntar deras första barn. Så går tiden, och tre generationer senare är sjön där man tidigare kunde bada bottenfrusen. "Vinter" är en sträng och ohygglig framtidsvision som på ett suggestivt, dramatiskt och olycksbådande sätt tecknar bilden av en värld i snabb förändring.

Pressröster: "Den här romanen kommer ibland så spöklikt nära att det känns som om den läser ens tankar. En trollbindande läsupplevelse." Expressen

"Med 'Vinter' finner Magnus Dahlström en litterär form för vår tids allomfattande osäkerhet. Det är sammansatt, intelligent och oupphörligt spännande. Trots att boken är 600 sidor lång präglas prosan av ekonomi. Och av stor skönhet." Göteborgs-Posten

I Hem hittas en tioårig flicka död på ett industriområde. Tre andra barn förefaller vara inblandade. Myndigheterna startar en utredning om omständigheterna. Vad är det som händer egentligen?Magnus Dahlström, född 1963, debuterade 1986 både som författare och dramatiker med novellsamlingen Papperskorg och pjäsen Skärbrännaren. Han har vidare skrivit romanerna Fyr (1987), Nedkomst (1993), Hem (1996) och Spådom (2011). Parallellt med prosan har han etablerat sig som en både respekterad och omdebatterad dramatiker, inte minst med Järnbörd (1989), om en grupp människor som bekänner de mest gruvliga brott för varandra.

”Han petade på den med spetsen på skon, men den rörde sig inte, petade igen, rörde sig inte, igen, inte – öppnade dörren i alla fall tills den slog mot kroppen – bara en glipa gick upp – rörde sig inte. Sparka till drog han tillbaka benet, spände musklerna – hejdade sig sedan: någonting var fel, stämde inte riktigt.”

Magnus Dahlström, född 1963, är en svensk författare och dramatiker.   Han erhöll Aftonbladets litteraturpris 1987.

I Hem hittas en tioårig flicka död på ett industriområde. Tre andra barn förefaller vara inblandade. Myndigheterna startar en utredning om omständigheterna. Vad är det som händer egentligen?Magnus Dahlström, född 1963, debuterade 1986 både som författare och dramatiker med novellsamlingen Papperskorg och pjäsen Skärbrännaren. Han har vidare skrivit romanerna Fyr (1987), Nedkomst (1993), Hem (1996) och Spådom (2011). Parallellt med prosan har han etablerat sig som en både respekterad och omdebatterad dramatiker, inte minst med Järnbörd (1989), om en grupp människor som bekänner de mest gruvliga brott för varandra.

Pressröster om uppsättningen av Magnus Dahlströms drama Järnbörd på Göteborgs stadsteater:

”Detta är det grymmaste, mest omskakande jag sett på teatern, och samtidigt något av det bästa. /---/ Detta är en text som inte väjer för någonting. Som säger ut det som inte kan sägas, trampar mark som inte får beträdas, öppnar dörrar som inte får öppnas – och som ändå inte låtsas finna vare sig sanningar eller förklaringar."Ingegärd Waaranperä i Dagens Nyheter

”Människan har varit ett långsinnat och vidrigt litet kryp genom årtusendena.Man vill gärna hoppas att hon blivit bättre. Mycket bättre! Den som vill fortsätta med den illusionen ska kanske undvika ’Järnbörd’. De som är sanningssökare måste se den.”Rolf Eklund i Arbetet

På ett fält intill det som ska bli en ny motorväg pågår en arkeologisk utgrävning. Man tror att en äldre boplats har funnits där. Sommarsolen lyser på kvinnorna och männen som skjutsas dit varje dag för att göra det arkeologiska grovjobbet.En kvinna blir lämnad av sin man som gifter om sig med en ny kvinna i samma samhälle. På förskolan där kvinnan arbetar frågar man hur hon mår, om hon är redo för att arbeta efter uppbrottet. Hon intygar att hon mår utmärkt.På ett äldreboende hasar gamla människor omkring i korridorerna. Ett kvinnligt vårdbiträde försöker upprätthålla rutinerna.Om Magnus Dahlströms förra bok, Spådom, skildrade några män i positioner där yrkesrollen gav dem möjlighet att styra andra människors livsöden så kan Sken sägas vara ett givet komplement. Med oefterhärmlig precision fångar Dahlström tre kvinnor som utmanar strukturerna i de miljöer där de befinner sig.

I en tillfällig lokal har en terapeut sin mottagning. Det är en lägenhet där flygplanen syns genom fönstret, barn ibland hörs från innergården. Terapeuten tar emot en patient. De sitter mitt emot varandra. Sin väska placerar kvinnan på golvet bredvid stolen. Hon berättar om branden, det lilla hon minns. En morgonrock. Trädgården utanför huset. Att hon såg någon bland träden. Psykodrama fångar det gastkramande i ordens makt. För att ett samtal ska kunna äga rum krävs minst två personer. Men sen, hur samtalar man – vad berättar samtalet egentligen?

Några främmande personer anländer till en avlägsen trakt. Det är en sen eftermiddag. Deras fordon påträffas därefter till synes övergivet. En orolig rörelse börjar mellan de utspridda gårdarna, i vågor från långt tillbaka. Något omvälvande är på väg att ske.

Första platsen på DN:s kritikerlista fyra veckor i rad!

En civilanställd utredare börjar som ny hos polismyndigheten. Hon tilldelas utan vidare vägledning ett rum. Hennes uppgift blir att följa upp anmälningar av sådant som ingen annan har tid med. Smärre förseelser utan omedelbar påföljd. Men en del ärenden växer oväntat, till något större, mindre självklart. Vad ligger egentligen bakom? Med "Förhör" fångar Dahlström gråskalan som finns i vårt samhälle, mellan "bra" och "dåliga" handlingar, mellan empati och professionalism, mellan ansvar och likgiltighet. Dahlström visar med "Förhör" en mer samhällsaktuell sida av sitt författarskap.

Några timmar före en betydelsefull resa får den kände läkaren och anatomen Vesalius en försändelse som han ombedes undersöka. En hand, förpackad i en låda, försedd med ett brev. Men vem har handen i själva verket tillhört, och vad kan benbitarna förtälja? Resterna tycks utöva en underlig dragningskraft på honom i detta avgörande ögonblick i hans liv, och får honom att ifrågasätta omständigheterna.

Några timmar före en betydelsefull resa får den kände läkaren och anatomen Vesalius en försändelse som han ombedes undersöka. En hand, förpackad i en låda, försedd med ett brev. Men vem har handen i själva verket tillhört, och vad kan benbitarna förtälja? Resterna tycks utöva en underlig dragningskraft på honom i detta avgörande ögonblick i hans liv, och får honom att ifrågasätta omständigheterna.

Det är ovanligt kallt. Plötsligt är det snö i juli månad i den trakt där en tandläkare har fått ett kort vikariat – en anställning som nog kan förlängas, vilket är bra, eftersom hans sambo väntar deras första barn. Så går tiden, och tre generationer senare är sjön där man tidigare kunde bada bottenfrusen. "Vinter" är en sträng och ohygglig framtidsvision som på ett suggestivt, dramatiskt och olycksbådande sätt tecknar bilden av en värld i snabb förändring.

Pressröster: "Den här romanen kommer ibland så spöklikt nära att det känns som om den läser ens tankar. En trollbindande läsupplevelse." Expressen

"Med 'Vinter' finner Magnus Dahlström en litterär form för vår tids allomfattande osäkerhet. Det är sammansatt, intelligent och oupphörligt spännande. Trots att boken är 600 sidor lång präglas prosan av ekonomi. Och av stor skönhet." Göteborgs-Posten

Pressröster om uppsättningen av Magnus Dahlströms drama Järnbörd (1990) på Göteborgs stadsteater:"Detta är det grymmaste, mest omskakande jag sett på teatern, och samtidigt något av det bästa. /---/ Detta är en text som inte väjer för någonting. Som säger ut det som inte kan sägas, trampar mark som inte får beträdas, öppnar dörrar som inte får öppnas - och som ändå inte låtsas finna vare sig sanningar eller förklaringar."Ingegärd Waaranperä i Dagens Nyheter"Människan har varit ett långsinnat och vidrigt litet kryp genom årtusendena. Man vill gärna hoppas att hon blivit bättre. Mycket bättre! Den som vill fortsätta med den illusionen ska kanske undvika 'Järnbörd'. De som är sanningssökare måste se den."Rolf Eklund i Arbetet Det här är en print-on-demand-utgåva. Läs mer på www.albertbonniersforlag.se/pod

Magnus Dahlströms nya roman är en stor händelse. Med samma skärpa som i tidigare pjäser och romaner skildrar han några personer - en läkare, en polis och en socialarbetare - som är fast i sina egna ordningar, sina egna mallar och föreställningar. Spådom är en roman i tre delar, sammanlänkade likt tre delar i ett drama, om myndighetsutövare som inte förmår se gränserna för sin myndighet, inte ens gränserna mellan sig och omvärlden. Det är en bok som bär på en stark känsla av hot, berättelser om det påträngande behovet av förändring.

Magnus Dahlström hälsades som en av de mest lovande författarna i sin generation när han debuterade både som dramatiker med Skärbrännare och novellsamlingen Papperskorg, följd av romanen Fyr, i slutet av åttiotalet. Det är ett löfte som han infriat gång på gång. Det senaste årtiondet har han främst skrivit dramatik. Senaste gången Magnus Dahlström gav ut en prosabok var med Hem 1996, som belönades med Sveriges Radios romanpris. Hans återkomst till prosan är lika stark som den är välkommen.

Magnus Dahlströms nya roman är en stor händelse. Med samma skärpa som i tidigare pjäser och romaner skildrar han några personer - en läkare, en polis och en socialarbetare - som är fast i sina egna ordningar, sina egna mallar och föreställningar. Spådom är en roman i tre delar, sammanlänkade likt tre delar i ett drama, om myndighetsutövare som inte förmår se gränserna för sin myndighet, inte ens gränserna mellan sig och omvärlden. Det är en bok som bär på en stark känsla av hot, berättelser om det påträngande behovet av förändring.

Magnus Dahlström hälsades som en av de mest lovande författarna i sin generation när han debuterade både som dramatiker med Skärbrännare och novellsamlingen Papperskorg, följd av romanen Fyr, i slutet av åttiotalet. Det är ett löfte som han infriat gång på gång. Det senaste årtiondet har han främst skrivit dramatik. Senaste gången Magnus Dahlström gav ut en prosabok var med Hem 1996, som belönades med Sveriges Radios romanpris. Hans återkomst till prosan är lika stark som den är välkommen.

I en tillfällig lokal har en terapeut sin mottagning. Det är en lägenhet där flygplanen syns genom fönstret, barn ibland hörs från innergården. Terapeuten tar emot en patient. De sitter mitt emot varandra. Sin väska placerar kvinnan på golvet bredvid stolen. Hon berättar om branden, det lilla hon minns. En morgonrock. Trädgården utanför huset. Att hon såg någon bland träden. Psykodrama fångar det gastkramande i ordens makt. För att ett samtal ska kunna äga rum krävs minst två personer. Men sen, hur samtalar man – vad berättar samtalet egentligen?