Malin Strand – författare

Dyk ner under ytanHäpnadsväckande bytesjakt, fantastiska förvandlingskonster och giftiga stiletter allt finns med i vår första volym om arter som lever i havet. De två djurgrupperna stjärnmaskar och slemmaskar är inte särskilt nära besläktade men de innehåller båda maskformiga djur som lever i havet. Snäckskal som husStjärnmaskar Sipuncula lever på havets botten, där de gärna gräver ner sig eller bosätter sig i gamla snäckskal. Kroppen är ofta jordnötsformig med en lång indragbar snabel. Längst ut på snabeln sitter en liten tentakelkrans som påminner om en stjärna, därav namnet. Med tentaklerna fångar stjärnmasken föda direkt ur vattnet eller från bottenmaterialet. Världens längsta djurSlemmaskar, eller nemertiner som de också kan kallas, har en extrem förmåga att sträcka ut och dra ihop sig. Faktum är att världens längsta djur, långsnöre Lineus longissimus, finns utanför den svenska västkusten och är en slemmask som helt utsträckt kan bli närmare 50 meter lång. Giftiga djurSlemmaskar Nemertea har kanske inte det mest tilltalande namnet man kan tänka sig, men det har sin förklaring. På kroppsytan finns ett illasmakande och giftigt slem, som gör att de inte behöver gömma sig för rovdjur utan kan ligga utsträckta fullt synliga på havsbottnen. Giftet är inte direkt farligt för människan, men det kan bedöva huden och ge stickningar och svullna fingrar. Karaktäristiskt för slemmaskar är snabeln som ligger i en egen hålighet i kroppen, och som kastas ut för att fånga in och hålla fast föda. Många slemmaskar är aktiva jägare som tar levande byten som mindre kräftdjur och snäckor, och snabeln kan vara försedd med stiletter som punkterar bytet, eller klibbiga strukturer som håller fast det.

Våra märkliga släktingar i havet. Vad är det som har hundratals fötter, saknar huvud och är våra nära släktingar? Svaret är, tagghudingar. Det finns drygt 70 arter av tagghudingar längs den svenska kusten nästan uteslutande längs västkusten. Vanlig sjöstjärna Asteriasrubens kan man hitta på stranden, men de flesta tagghudingar lever ganska djupt nere i havet och det krävs dykutrustning för att man ska kunna studera dem på plats. Till gruppen hör förutom sjöstjärnor och sjöborrar även liljestjärnor, ormstjärnor med slingriga armar och avlånga sjögurkor som gräver sig fram genom bottensedimentet. Det kan vara svårt att inse vad de alla har gemensamt, men både likheter och skillnader berättar vi om i den kommande volymen av Nationalnyckeln. Sjöstjärnor, sjöborrar, sjögurkor, liljestjärnor och ormstjärnor är alla tagghudingar. Gemensamma drag är att de saknar huvud och har hundratals fötter. Många är formade som en stjärna eller boll och de flesta har inte ens något som är fram och bak. Ormstjärnorna saknar analöppning, vilket innebär att avföringen går ut genom munnen. Och sjögurkor andas med rumpan. Faktiskt är tagghudingar närmare släkt med oss själva än vad de flesta andra djur är, även om det kan vara svårt att se likheterna.Om en ormstjärna blir av med en arm, växer det snabbt ut en ny. Många tagghudingar har en mycket god förmåga att återbilda förlorade kroppsdelar. De speciella stamceller som gör detta möjligt intresserar forskare med tanke på tagghudingarnas släktskap med oss människor.