Mamon Zaidy – författare

När de fångna knäna blev lösgjorda och den förfärliga tillställningen började blandades vattnet med repstumpar och skrik. Ropen var ihållande, och allt släpades tillbaka till den plats det kom ifrån; färgen skiftade till rött och sedan till brunt och en avskyvärd stank vällde fram. Ett ohejdat vanvett spred sin skrattande skepnad över området. Utan att sticka upp huvudet ryckte man beslutsamt åt sig sin andel utan att bry sig om de döda kropparna som låg i travar runt omkring. Tänder, naglar och armar knuffade varandra och tjuten steg allt högre, utan nåd och utan hopp. Ingen lade märke till när hon grep tag i honom, en gammal kvinna som kom krypande för att leta rätt på sin ranson, medan bitar av kroppar föll ned runt henne, blandade med salt och sand. Han var ett litet naket stycke kött, varmt och fuktigt. Hon lindade snabbt in honom i sin klänning och försökte kravla sig tillbaka till utgångspunkten. Pojken gnydde och skrek, så att het svett började rinna nedför hennes kalla våta panna. Hon betraktade hans krampaktiga blå ansikte, lutade sig lugnt ned över hans spruckna mun och kysste honom. …