Marceline Loridan-Ivens – författare

In 1944, at the age of fifteen, Marceline Loridan-Ivens was arrested in occupied France, along with her father. They were sent to Auschwitz-Birkenau, and forcibly separated. Though he managed to smuggle one last note to her, Marceline never spoke to her father again. But You Did Not Come Back is Marceline's letter to the father she would never know as an adult. This is a breath-taking memoir by an extraordinary woman, and a deeply moving message from a daughter to a father.

Marceline Loridan-Ivens was just fifteen when she was arrested by the Vichy government's militia, along with her father. He prepared her for the worst, telling her that he would not return. They were soon separated. The three kilometres between her father in Auschwitz and herself in Birkenau were an insurmountable distance, and yet he managed to send her a small note via an electrician in the camp - a sign of life.In But You Did Not Come Back, Marceline writes a letter to the father she would never know as an adult, to the man whose death enveloped her whole life. Her testimony is a haunting and challenging reminder of one of the worst crimes humanity has ever seen, and an affecting personal story of a woman whose life was shattered and never totally rebuilt.

Termen "vittneslitteratur" myntades av nobelpristagaren Elie Wiesel på sjuttiotalet, och det är ett försök att ringa in den litteratur som springer ur offrens personliga erfarenheter av totalitära system. Men det finns bara ett fåtal vittnen kvar från Förintelsen, samtidigt som förnekarna höjer sina röster allt mer. Därför känns varje ny vittnesberättelse som kommer dubbelt viktig. En av dessa nya berättelser, och som omedelbart kom att räknas till de främsta i genren, är den franska filmaren Marceline Loridan-Ivens Och du kom inte tillbaka. 1943, när hon var femton år, greps hon och hennes far (modern och syskonen lyckades gömma sig) av fransk milis och via tre franska läger hamnade de till slut i Polen: fadern i Auschwitz, hon i Birkenau. Han lyckades smuggla till henne ett brev, en tomat och en lök. Sedan skildes de åt, och han försvann för alltid. När Marceline återvände till Frankrike, var hon både en främling i sitt eget land - som fortfarande på många sätt levde kvar i krigets antisemitism - och i sin egen familj. Hon hade ingen att dela sina fasansfulla minnen med. Långt senare blev det den här berättelsen, som kan läsas som ett långt brev ställt till fadern, "du" som aldrig kom tillbaka. Marceline Loridan-Ivens (född Rozenberg 1928) har sedan tidigt sextiotal varit verksam som filmare, framför allt med sin man, den nederländske dokumentärfilmspionjären Joris Ivens.

Termen "vittneslitteratur" myntades av nobelpristagaren Elie Wiesel på sjuttiotalet, och det är ett försök att ringa in den litteratur som springer ur offrens personliga erfarenheter av totalitära system. Men det finns bara ett fåtal vittnen kvar från Förintelsen, samtidigt som förnekarna höjer sina röster allt mer. Därför känns varje ny vittnesberättelse som kommer dubbelt viktig. En av dessa nya berättelser, och som omedelbart kom att räknas till de främsta i genren, är den franska filmaren Marceline Loridan-Ivens Och du kom inte tillbaka. 1943, när hon var femton år, greps hon och hennes far (modern och syskonen lyckades gömma sig) av fransk milis och via tre franska läger hamnade de till slut i Polen: fadern i Auschwitz, hon i Birkenau. Han lyckades smuggla till henne ett brev, en tomat och en lök. Sedan skildes de åt, och han försvann för alltid. När Marceline återvände till Frankrike, var hon både en främling i sitt eget land - som fortfarande på många sätt levde kvar i krigets antisemitism - och i sin egen familj. Hon hade ingen att dela sina fasansfulla minnen med. Långt senare blev det den här berättelsen, som kan läsas som ett långt brev ställt till fadern, "du" som aldrig kom tillbaka. Marceline Loridan-Ivens (född Rozenberg 1928) har sedan tidigt sextiotal varit verksam som filmare, framför allt med sin man, den nederländske dokumentärfilmspionjären Joris Ivens.