Marcos Widung – författare

En ung man reser till Paris för att glömma. Men under den värmande aprilsolen vid ett kafé i Quartier Latin händer något oväntat. En främling sätter sig vid hans bord. Han är allt det den unge mannen inte är: balanserad, världsvan och till synes tillfreds med sig själv. Under en intensiv vecka i den franska huvudstaden flätas deras liv samman. Från de ekande pelargångarna i Notre-Dame till de mörka, kyliga korridorerna i stadens katakomber utforskar de Paris historia tillsammans. Men bakom den nyfunne vännens stabila yttre anas en hemlighet som ska förändra allt för dem båda. ”Du eller jag?” är en atmosfärisk och existentiell novell om förlust, identitet och den ständiga lockelsen i att börja om helt på nytt.

Hur mycket är du beredd att offra för att passa in?Monica är kvinnan som blivit kvar. Hon som inte hänger med längre. Hon som säger fel saker på möten och som jobbar för långsamt. Hon som slutat passa in i den nya världens digitala floskler, självsäkra kollegor och jakt på effektivitet.När den nye chefen börjar montera ner hennes existens bit för bit, ställs Monica inför ett oundvikligt val. Ska hon stanna kvar och låta sig brytas ner, eller äntligen ta steget ut?Utanför boxen är en mörk, vass novell om modet att välja sin egen väg när du förväntas rätta in dig i ledet.

En stilla höstdag i en förortsvilla ekar av det förflutna. Rutinerna dröjer kvar, minnena likaså. Ett äktenskap har formats över årtionden. Dagar passerar med kärlek som inte alltid kräver ord. Medan löven faller och världen utanför barkar åt fel håll, rör sig ett pensionärspar sida vid sida i det bekanta. Huset, trädgården, hunden och den korta promenaden tillsammans. En promenad som leder till något långt större än den borde.“Stjärnor på marken” är en lågmäld och gripande novell om det som dröjer sig kvar när livet förändras. Om kärlek, vemod och närvaro - och om banden som aldrig släpper taget.För visst lyser en del stjärnor som starkast på marken?Omnämnanden från tidiga läsare:”Starkt slut! Jag älskade uppbyggnaden.””Värmande och sorglig på en gång. Jag väntade mig aldrig de sista raderna — älskade dem.”