Vad händer när den som skulle uppfylla ens drömmar plötsligt drar sig ur? Uthärdar kärleken allt? Ulrika och Jan har köpt en nedlagd skola nära en sjö, renoverat upp den, reparerat bryggan, börjat odla i trädgården, skaffat hundar, bin, katter och barn. När berättelsens tid börjar finns tre barn mellan ett och sju, ett halvrenoverat hus och precisa tankar om fortsatt fullkomning av denna livsplan. Men Ulrika är sjuk. I Utanför huset skildras en längtan efter det normala och vanliga i en tillvaro där den kliniska depressionen sprider sina ringar och skapar medberoende, tabun, hemligheter och en söndertrasad vardag. Ulrika är i stora delar av boken fysiskt frånvarande, och berättelsen fokuserar på Jans blytunga harvande med vardagen och barnen, ekonomin och den allmänna otillräckligheten som allt mer tär på honom.

”Natten mellan den nionde och den tionde maj 2010 hände det största som dittills hänt i mitt liv: Jag blev mamma och ändå inte. Jag fick en liten son och ändå inte. Det här är berättelsen om mig och Alfred. Det är också berättelsen om hur det är att sörja ett barn och bära på ett annat, och om Alfreds lillasyster Rosa. Hur klarar man en förlossning när man vet att barnet i magen inte lever? Hur är det är att vara nybliven mamma, men ändå inte?”I den självbiografiska och drabbande boken Du och jag, Alfred skriver Marie Wetterstrand om hur det är att föda en död liten pojke, lämna honom ifrån sig, sörja honom och begrava honom. Hon skriver om sorgearbetet, om att våga bli gravid igen, om att bära på och föda ett nytt barn och om att långsamt hitta tillbaka till ett liv och en vardag som fungerar, trots den stora förlusten. Du och jag, Alfred är en personlig, men ändå djupt allmänmänsklig berättelse. Den ger igenkänning, förståelse, tröst och hopp för alla föräldrar som förlorat ett efterlängtat litet barn.

Vad händer när den som skulle uppfylla ens drömmar plötsligt drar sig ur? Uthärdar kärleken allt? Ulrika och Jan har köpt en nedlagd skola nära en sjö, renoverat upp den, reparerat bryggan, börjat odla i trädgården, skaffat hundar, bin, katter och barn. När berättelsens tid börjar finns tre barn mellan ett och sju, ett halvrenoverat hus och precisa tankar om fortsatt fullkomning av denna livsplan. Men Ulrika är sjuk. I Utanför huset skildras en längtan efter det normala och vanliga i en tillvaro där den kliniska depressionen sprider sina ringar och skapar medberoende, tabun, hemligheter och en söndertrasad vardag. Ulrika är i stora delar av boken fysiskt frånvarande, och berättelsen fokuserar på Jans blytunga harvande med vardagen och barnen, ekonomin och den allmänna otillräckligheten som allt mer tär på honom.

”Natten mellan den nionde och den tionde maj 2010 hände det största som dittills hänt i mitt liv: Jag blev mamma och ändå inte. Jag fick en liten son och ändå inte. Det här är berättelsen om mig och Alfred. Det är också berättelsen om hur det är att sörja ett barn och bära på ett annat, och om Alfreds lillasyster Rosa. Hur klarar man en förlossning när man vet att barnet i magen inte lever? Hur är det är att vara nybliven mamma, men ändå inte?”I den självbiografiska och drabbande boken Du och jag, Alfred skriver Marie Wetterstrand om hur det är att föda en död liten pojke, lämna honom ifrån sig, sörja honom och begrava honom. Hon skriver om sorgearbetet, om att våga bli gravid igen, om att bära på och föda ett nytt barn och om att långsamt hitta tillbaka till ett liv och en vardag som fungerar, trots den stora förlusten. Du och jag, Alfred är en personlig, men ändå djupt allmänmänsklig berättelse. Den ger igenkänning, förståelse, tröst och hopp för alla föräldrar som förlorat ett efterlängtat litet barn.