Marina Benjamin – författare

An intense, lyrical, witty, and humane exploration of a state we too often consider only superficially.At once philosophical and poetical, Insomnia ranges widely over history and culture, literature and art, exploring a threshold experience that is intimately involved with trespass and contamination: the illicit importing of day into night.

Boken Mellantid är en ögonöppnare. Brittiska journalisten och författaren Marina Benjamin skriver där avväpnande, lättsamt och idéhistoriskt berikande om klimakteriet.

Maria Domellöf-Wik, Göteborgs-Posten

Det här är en bok för alla som vill spy på självhjälpsböcker med käcka tillrop om att livet börjar vid femtio. Den ser på åldrandet med klarsyn och inte utan sorg, men med en stark vilja att utforska alla aspekter av det. Vad händer med förhållandet till en ännu äldre mor? Vad händer när en dotter börjar bli vuxen? Bland vännerna, som blir ännu viktigare, utspelar sig en tragedi. En av dem drabbas av en aggressiv cancer och går bort, dryga femtio år fyllda. Jämfört med henne har författaren ändå en framtid, vilket drabbar henne med starka känslor av skuld.

Mellantid är indelad i kapitel med rubriker som Hud, Ryggrad, Muskler och Inälvor, men det är en bok som når så mycket längre än att beskriva det kroppsliga åldrandet. Det är en bok om livet. Om den del vi helst inte pratar om.

 

Boken Mellantid är en ögonöppnare. Brittiska journalisten och författaren Marina Benjamin skriver där avväpnande, lättsamt och idéhistoriskt berikande om klimakteriet.

Maria Domellöf-Wik, Göteborgs-Posten

Marina Benjamin har skrivit om [klimakteriet] i en personlig, bildad och skarp essä om ämnet, där hon utgår från medicinhistoria, psykologi – och sin egen svarta humor.

Gunilla Kindstrand, SvD

Störst tröst och mest visdom finner jag i nyutkomna boken ”Mellantid”, en idéhistorisk, filosofisk och personlig bok om övergångsåldern, där den brittiska författaren Marina Benjamin brottas med en kultur som uppmanar kvinnor att dölja och förneka åldrandet.

Åsa Sandell, Sydsvenskan

Marina Benjamin grew up in London, feeling estranged from her family's Middle Eastern ways, refusing to speak Arabic or eat their food. But when Benjamin had her own child a few years ago, she realized that she was losing her link to the past, inspiring a journey to Baghdad and into her family's history. Her discoveries will haunt anyone who seeks to understand a country whose ongoing struggles continue to command the world's attention. By turns moving and funny, "Last Days in Babylon" is an adventure story, a riveting history and a timely reminder that behind today's headlines are real people whose lives are caught in the crossfire of misunderstanding, prejudice and ambition.

In a society obsessed with living longer and looking younger, what does middle age mean today?Spurred by her own brutal propulsion into menopause, Marina Benjamin’s clear-eyed account of our middle years takes inspiration from literature and philosophy to weigh the challenges and opportunities of mid-life. It offers an inspired and expanded vision of how to be middle-aged happily and harmoniously, without sentiment or delusion.

Featured in Stylist’s ‘Can’t Miss’ Books of 2023Sometimes I think that carrying — other people, the continuity of history, generational identity, the emotional load of the everyday — is the main thing that women do.In Marina Benjamin’s new set of interlinked essays, she turns her astute eye to the tasks once termed ‘women’s work’. From cooking and cleaning to caring for an ageing relative, A Little Give depicts domestic life anew: as a site of paradox and conflict, but also of solace and profound meaning. Here, productivity sits alongside self-erasure, resentment with tenderness, and the animal self is never far away, perpetually threatening to break through.Drawing on the work of figures such as Natalia Ginzburg, Paula Rego, and Virginia Woolf, Benjamin writes with fierce candour of the struggle to overwrite the gender conditioning that pulls her back into ‘the mud-world of pre-feminism’ even as she attempts to haul herself out. From her upbringing as the child of immigrants with fixed traditional values, to looking after her mother and seeing her teenager move out of home, she examines her relationships with family, community, her body, even language itself. Ultimately, she shows that a woman’s true work may lie at the heart of her humanity, in the pursuit both of transformation and of deep acceptance.