Martin Tistedt – författare

”Internet tog aldrig slut. Genom ett nyckelhål såg jag in – som om jag kikade in i Guds kranium genom ögonhålan, in i universums stora sexfantasi.”  Att försöka förstå vad som rör sig där inne – i huvudet, i kroppen – kan vara svindlande. I Martin Tistedts femte roman pulserar prosan av tonårens ångestdrabbande ensamhet och sexuella uppvaknande i ett svagt os av bränt hår. Den första trevande beröringen, fantasispöken som löper amok och ung existentiell oro kantas här av betraktelser av vår uppkopplade samtid.

Världens världslighet är en extatisk roman som utspelas tvärs genom historien, arterna och kontinenterna, från swingerklubbar med gränslös vällust och överdådiga middagar hos makteliten till haitiska revolutioner och lesbiska skolflicksorgier. Här möter vi kort sagt mänsklighetens lycka i all dess grisighet och sublimitet. Misantropin och livsäcklet möter kärleken till existensen och engagemanget; den ömma smekningen förenas med den egoistiska njutningen. Martin Tistedt är en av sin generations mest säregna författare. Vertigo har tidigare publicerat hans omtalade prosaverk Segerhuva (2004) och Lux æterna (2006). Världens världslighet avslutar trilogin.

"Vi ska vara djur med gudars kärleksliv. " Martin Tistedts författarskap har gått från mörker till ljus. Från debuten Segerhuva 2005 med dess djupdykningar i mänskliga avgrunder (som grovt provocerade kritikerna) har han arbetat sig fram till skildringar av lycka och skimrande njutning. Hans förra roman, Världens världslighet, hyllades för sin extas. Nu kommer kärleksberättelsen Vår. Nittonåriga Maja slits mellan den sista gymnasieterminens fyllor och framtidskänslor och sin egen frustrerande isolering och sin längtan efter någon. Hon har sin älskade lillebror och sin mormor, hon har sin egen sexuella kraft och sin dödsångest; men hon är ensam. Så framträder plötsligt en vacker och löftesrik människa ur mörkret. Martin Tistedts roman Vår är som om Ernst Jünger och Edith Södergran hade återfötts i en svensk gymnasieflicka. "Hjärnbarken glittrar kring sin ljuvliga, blodfyllda stam. " Texten ekar av Ovidius förvandlingar, av Brueghels landskap, av barockens pastorala dödsmedvetande, av Bellmans rusighet, av Stagnelius ruttnande skönhet, av den revolutionära romantikens tro på en absolut poesi, av postmodernismens ironiska vantro på textens autenticitet. I grund och botten drivs den av en ungdomlig kraft, förtvivlan och begär efter skönhet och intensivt liv. " Istället för att klippa mig i fingret dunkar jag huvudet i väggen så att badrumsskåpet skallrar, ett par gånger. Ingen i familjen verkar reagera på smällarna, jag lyssnar med pannan blixtrande som en plymprydd hjälm i solen, som om jag befann mig på ett slagfält. " Pressröster om Vår: "Jag vet ingen annan svensk författare som med sådant konsekvent dödsförakt utforskat ytterligheternas existentiella och estetiska domäner. [...] Må det bli årets studentpresent framför präktiga ordböcker." - Aftonbladet "Det här är en bok att bli betagen av, det är en rusig bok som öppnar sinnen och minnen. 'Vår' är en bok att älska för det ungdomliga begär vi alla förtjänar att uppslukas av, åtminstone en gång i livet." - LitteraturMagazinet "Det är vackert och galet, det är svulstigt, barockt och romantiskt. Och det fungerar. Förälskelse och spirande sexualitet är sannerligen inget nytt ämne för skönlitteraturen. Men Martin Tistedts deliriska språk lyckas skänka det nytt liv igen och lyfter denna i grunden vardagliga berättelse om en vanlig tjej i en vanlig svensk förort till närmast mytiska dimensioner." - Svenska Dagbladet "Martin Tistedts nya bok är den vackraste vårskildring jag läst." - Piteå-tidningen "Jag läser den med ungefär samma känsla som jag ser Polanskis Bitter Moon: att det är både utsökt och vrickat." - Björn Kolhström, Bernur

"Vi ska vara djur med gudars kärleksliv." Martin Tistedts författarskap har gått från mörker till ljus. Från debuten Segerhuva 2005 med dess djupdykningar i mänskliga avgrunder (som grovt provocerade kritikerna) har han arbetat sig fram till skildringar av lycka och skimrande njutning. Hans förra roman, Världens världslighet, hyllades för sin extas. Nu kommer kärleksberättelsen Vår. Nittonåriga Maja slits mellan den sista gymnasieterminens fyllor och framtidskänslor och sin egen frustrerande isolering och sin längtan efter någon. Hon har sin älskade lillebror och sin mormor, hon har sin egen sexuella kraft och sin dödsångest; men hon är ensam. Så framträder plötsligt en vacker och löftesrik människa ur mörkret. Martin Tistedts roman Vår är som om Ernst Jünger och Edith Södergran hade återfötts i en svensk gymnasieflicka. "Hjärnbarken glittrar kring sin ljuvliga, blodfyllda stam." Texten ekar av Ovidius förvandlingar, av Brueghels landskap, av barockens pastorala dödsmedvetande, av Bellmans rusighet, av Stagnelius ruttnande skönhet, av den revolutionära romantikens tro på en absolut poesi, av postmodernismens ironiska vantro på textens autenticitet. I grund och botten drivs den av en ungdomlig kraft, förtvivlan och begär efter skönhet och intensivt liv. "Istället för att klippa mig i fingret dunkar jag huvudet i väggen så att badrumsskåpet skallrar, ett par gånger. Ingen i familjen verkar reagera på smällarna, jag lyssnar med pannan blixtrande som en plymprydd hjälm i solen, som om jag befann mig på ett slagfält." Pressröster om Vår: "Jag vet ingen annan svensk författare som med sådant konsekvent dödsförakt utforskat ytterligheternas existentiella och estetiska domäner. [...] Må det bli årets studentpresent framför präktiga ordböcker." - Aftonbladet "Det här är en bok att bli betagen av, det är en rusig bok som öppnar sinnen och minnen. 'Vår' är en bok att älska för det ungdomliga begär vi alla förtjänar att uppslukas av, åtminstone en gång i livet." - LitteraturMagazinet "Det är vackert och galet, det är svulstigt, barockt och romantiskt. Och det fungerar. Förälskelse och spirande sexualitet är sannerligen inget nytt ämne för skönlitteraturen. Men Martin Tistedts deliriska språk lyckas skänka det nytt liv igen och lyfter denna i grunden vardagliga berättelse om en vanlig tjej i en vanlig svensk förort till närmast mytiska dimensioner." - Svenska Dagbladet "Martin Tistedts nya bok är den vackraste vårskildring jag läst." - Piteå-tidningen "Jag läser den med ungefär samma känsla som jag ser Polanskis Bitter Moon: att det är både utsökt och vrickat." - Björn Kolhström, Bernur

världens världslighet är en extatisk roman som utspelas tvärs genom historien, arterna och kontinenterna, från swingerklubbar med gränslös vällust och överdådiga middagar hos makteliten till haitiska revolutioner och lesbiska skolflicksorgier. Här möter vi kort sagt mänsklighetens lycka i all dess grisighet och sublimitet. Misantropin och livsäcklet möter kärleken till existensen och engagemanget; den ömma smekningen förenas med den egoistiska njutningen. Martin Tistedt är en av sin generations mest säregna författare. Vertigo har tidigare publicerat hans omtalade prosaverk Segerhuva (2004) och Lux æterna (2006). Världens världslighet avslutar trilogin.

Martin Tisteds prosalyriska debutroman liknar ingenting vi på förlaget tidigare har läst. Våldsam och vulgär, vidrig och vansinnigt vacker – Segerhuva är en gnistrande välskriven text som väcker det sovande sinnet. Sublima, närmast förromantiska naturskildringar samsas med blodiga excesser som hämtade ur en extrem splatterfilm. Det mytiska anslaget för tankarna till mänsklighetens barndom: grottristningar, offerritualer, subjektslösa initiationer. Människa blir djur blir gud. Influenserna finns hos modernistiska klassiker som greve Lautréamont och Edith Södergran, men också i uråldriga texter som Uppenbarelseboken, Gilgamesheposet och Ovidius Metamorfoser.

I Martin Tistedts Lux aeterna möts livsprocessernas oupphörliga kaos och poesins särskilda stringens. Födelse, förintelse, smuts, renhet, vällust, smärta: det organiska och ickeorganiska varats störtflod vältrar sig fram genom universum och språket – långt bortom gott och ont.