Mats Bergman – författare

Vem är det som bestämmer utbudet av högre utbildning i Sverige? Hur går processen till? Hur stort inflytande har politiken, studenterna själva, lärosätena och arbetsmarknaden? Och går styrningen att förbättra?  

När Mats Bergman i denna rapport undersöker hur utbildningsutbudet huvudsakligen bestäms och borde bestämmas betonar han samhällsekonomiska värden som låter sig mätas och förklaras utifrån individernas nyttovärderingar. Han utgår från aspekter kopplade till lön och sysselsättning, individernas trivsel med sina yrkesval och nyttan av de samhällstjänster som individerna själva antingen producerar i yrket eller finansierar genom att betala skatt.  

Mats Bergman landar i ett antal slutsatser, bland annat att det är rimligt att utbudet i huvudsak styrs genom decentraliserade beslut, inom centralt beslutade budgetramar, av enskilda lärosäten och institutioner, men att besluten i högre grad bör grunda sig på studenternas egna önskemål och arbetsmarknadens behov.  

Mats Bergman är professor i nationalekonomi vid Södertörns högskola.

Rapporten är en del i SNS treåriga forskningsprojekt »Högre utbildning och forskning«.

I Konkurrenslagen. En kommentar behandlas konkurrenslagen (2008:579) och konkurrensskadelagen (2016:964) paragraf för paragraf. Eftersom konkurrenslagen bygger på EU:s konkurrensregler hänvisar kommentaren inte bara till svensk praxis utan även i stor utsträckning till EU-rättslig praxis, framför allt till avgöranden från EU-domstolen och tribunalen. När det gäller svensk praxis refereras främst avgöranden från Patent- och marknadsöverdomstolen och den tidigare Marknadsdomstolen. Därutöver kommenteras de sex olika gruppundantagslagarna, där fem lagar i materiellt hänseende överensstämmer med EU-kommissionens motsvarande gruppundantag, liksom offentlighets- och sekretesslagen, förvaltningslagen och lagen om patent- och marknadsdomstolar i de delar som berör konkurrensrätten.

Nytt i förhållande till andra upplagan av kommentaren är framför allt att en ny domstolsorganisation införts på konkurrensrättens område, att den särskilda skadeståndsbestämmelsen i 3 kap. 25 § konkurrenslagen ersatts av konkurrensskadelagen och att det s.k. ECN plus-direktivet, som syftar till att harmonisera tillämpningen av konkurrensreglerna inom EU, implementerats i svensk lagstiftning.

En stad är en geografisk plats som består av byggnader, infrastruktur och administrativa institutioner. Men staden består också av de människor som genom tiderna har byggt, bott och levt i och mellan husen. Staden har inte blivit till av sig själv. Den har gjorts, och den görs kontinuerligt, av olika grupper av människor med skilda intressen. Denna antologi handlar om att göra stad. 

Staden är inte uniform. Den karaktäriseras snarare av asymmetri, rörelse och dynamik där idéer, tankar, handlingar möter det fysiska och materiella. När Stockholm beskrivs syftas ofta på det centrala eller staden som helhet. Den här antologin tar i stället avstamp i de perifera delarna av Stockholm, i den urbana utkant som i dagligt tal kallas förorten eller orten rätt och slätt.  Genom konkreta exempel från, bland annat, Flemingsberg, Skärholmen, Bredäng, Hagsätra, Järvaområdet och Husby belyser antologin hur människor, företag och institutioner är delaktiga i att göra stad i olika konstellationer, med varierande innehåll och på olika skalnivåer. 

Antologin är skriven av forskare och samverkanspartners knutna till Södertörns högskola i Flemingsberg i södra Stockholm. Under fyra år har de studerat och diskuterat stadens dynamiska utveckling i ett unikt samverkansprojekt.