Mats Rosengren – författare

Traduit du suédois par Arthur Rolin « Quel sens donner au fait que toute connaissance qu''il s''agisse de notions théoriques ou d''acquis pratiques ne constitue que notre connaissance ? » Comment parler de vérités ou de connaissances vraies, lorsque tous ces « savoirs » semblent par essence être volatiles, éphémères, composites et parfois contradictoires ? Telle est l''interrogation fondamentale que se pose le jeune philosophe suédois Mats Rosengren dans ce livre. Tout en procédant à une évaluation, dans leur antinomie classique, des termes « doxa » (ce que nous pensons des choses et de nous-mêmes) et « épistémè » (ce qu''il en est dans la réalité), et en soutenant que toute connaissance est intrinsèquement doxique, il montre la nécessité d''élaborer une autre forme d''apprentissage de la connaissance : une « doxologie ». Pour établir un nouveau rapport de l''homme à ses activités cognitives, Mats Rosengren fait ainsi évoluer sa réflexion entre réalité, interprétation, connaissance et savoir. Avec pour point de départ le principe de l''homo mensura de Protagoras qui stipule que « L''homme est la mesure de toute chose », l''auteur réfléchit sur le concept de connaissance et aboutit à un compromis entre le dogmatisme radical et le relativisme le plus complet : une approche doxique de la vérité et de la connaissance au niveau rhétorique.

”Vad betyder det att all kunskap som vi människor har – alltifrån teoretiska insikter till praktiska färdigheter – är just vår kunskap? Genom att vända på värderingen av termerna i den klassiska motsättningen mellan doxa – vad vi tror om världen och oss själva – och episteme – hur det egentligen ligger till – och hävda att all kunskap i grund och botten är doxisk försöker jag skissera ett annat slags kunskapslära – en doxologi.”

Mats Rosengrens essä rör sig mellan fakta, tolkning, kunskap och vetande. Med utgångspunkt i Protagoras homo mensura-sats – ”Människan är alltings mått: måttet för det varande, att det är, och för det ickevarande, att det icke är” – jagar den efter ett användbart kunskapsbegrepp – och finner en kompromiss mellan den eviga, absoluta Sanningen och den totala relativismen: retorikens situerade, doxiska syn på sanning och kunskap.

Tilldelat Pro Linguapriset för ”excellent svensk humanistisk forskning”

Den västerländska filosofin bär sedan sin födelse på den schism som är ämnet för denna text: mot­sättningen mellan retorik och filosofi. Den drabbar filosofin i dess kärna, ty schismen gäller ursprunget och beskaffenheten hos den kunskap, sanning och moral som vi människor kan aspirera på.

Motsättningen ställer oss inför två skilda sätt att ­uppfatta människans förmåga och uppmanar oss att välja sida – upptäcker eller skapar hon sin värld, sin kunskap, sina sanningar och värderingar? Realism eller relativism, absoluta värden eller godtyckliga åsikter – motsättningen framstår ofta som självklar. Men det rör sig om en bedräglig dikotomi, som likväl är och har varit en mycket verksam tankefigur. An­tingen det ena eller det andra – och inget däremellan.

I denna essä visar Mats Rosengren hur motsättningen skapades och vad som då stod på spel – och hur den kan överbryggas.

2:a utgåva 2015.

Den nya retoriken hämtar inte bara begreppen ‘talare’, ‘tal’ och ‘auditorium’ från sina klassiska föregångare, den återupplivar även den sofistiska synen på logos som en oupp­löslig enhet av tanke, tal och förnuft.

“Rosengren lyckas på ett klart och utförligt sätt redogöra såväl för ett av de mest centrala samtida filosofiska problemen som för Platon och Perelman i denna fråga. Resultatet blir en verkligt läsvärd (och tänkvärd) filosofisk skrift om relationen mellan retorik och filosofi som öppnar för en syn på den förnuftiga argumentationens möjligheter bortom den ut­armande dikotomin mellan entydighet och godtycke eller objektivism och subjektivism.”Ola Sigurdson, Signum

”En favorit bland svenska avhandlingar.”Anders Sigrell, Lunds universitet