Max Byström Beydogan – författare

Gnuttarna är många och fluffiga och kan prata alla språk. Det bästa de vet är att lata sig och ha kul och deras omåttliga nyfikenhet leder ofta till äventyr (läs trubbel). Det enda som skrämmer dem är Gnuttätaren, han är ständigt på jakt efter gnuttar att göra smaskig gnuttfärssås på.

Gnuttarna har hört talas om något som heter semester. Det låter som något härligt, men de är inte helt överens om vad det är eller hur man kommer dit. Gammel-Gnutten har alltid svar, även när den inte vet. Enligt Gammel-Gnutten måste man gå genom en magisk portal för att hamna på en vacker plats. Den ritar något på en lapp och sen bär det av på äventyr för Kärleks-Gnutten, Hunger-Gnutten och Super-Gnutten!

Gnuttarna är många och fluffiga och kan prata alla språk. Det bästa de vet är att lata sig och ha kul och deras omåttliga nyfikenhet leder ofta till äventyr (läs trubbel). Det enda som skrämmer dem är Gnuttätaren, han är ständigt på jakt efter gnuttar att göra smaskig gnuttfärssås på.

Hunger-Gnutten vill fylla år och enligt Gammel-Gnutten ska man få tårta och fotboll då. De andra gnuttarna beger sig till återvinningen för att hitta presenter men lyckas istället hamna i en tidsmaskin som tar dem till vikingatiden. Där är det inte bara Gnuttätaren som hotar dem! Hur ska de nu ta sig tillbaka?

I det svaga månljuset såg jag konturerna av en stor man sitta i fåtöljen framför teven. Han vände långsamt sitt ansikte mot mig och tryckte upp sina glasögon på näsan. Det var mannen jag sett på toaletten förut. Jag rusade ut i hallen, fick på mig skorna och flydde ut i trapphuset. Hissdörrarna öppnades. Den grå kvinnan med det smutsiga nattlinnet stod där inne nu också, trots att det var mitt i natten. Jag tog trapporna istället. Sprang vinglande ner för dem, nära att falla huvudstupa. Väl ute ur huset blickade jag mot sandlådan där den lilla flickan med pyjamas satt och stirrade på mig. Jag vände undan blicken och gick en vid båge runt lekplatsen, bort till gatan.

En dag försvinner Doris Kowalskis pappa. Han går ut på isen en tidig morgon och syns aldrig till igen. Fem år senare är Doris 12 år och ingen i hela världen verkar längre vilja ta reda på vad som hände honom. Hennes mamma bestämmer till och med att han ska dödförklaras. Med hjälp av en särskild dödsramsa och en levande orm, försöker Doris och kompisen Tindra få kontakt med pappa en sista gång. Om han faktiskt är död kanske de kan nå honom på andra sidan. Men de slarvar med ritualen och den fungerar inte alls som de tänkt sig. I stället börjar Doris se döda människor överallt. En liten flicka dyker upp på lekplatsen vid Doris hus, i hissen står en kvinna med smutsigt nattlinne och i vardagsrummet sitter vålnaden av en surmulen poliskommissarie och lyssnar på klassisk musik. Kanske kan han hjälpa Doris att ta reda på vad som hände med pappan.

Högt tempo och oförglömliga karaktärer i en berättelse om att säga farväl, släppa taget och gå vidare."Dödsramsan" är nominerad till debutantpriset Slangbellan som delas ut av Sektionen för barn- och ungdomslitteratur, Bult, i Sveriges Författarförbund."Med skicklig hand väver Max Byström Beydogan samman starka teman som berör med en hisnande berättelse där de döda spelar en central roll. Sorg blandas med humor och som läsare dras du med i ett äventyr. Dödsramsan lyckas göra något uppfriskande och överraskande nytt av den traditionella spökhistorien."– Juryns motivering

I det svaga månljuset såg jag konturerna av en stor man sitta i fåtöljen framför teven. Han vände långsamt sitt ansikte mot mig och tryckte upp sina glasögon på näsan. Det var mannen jag sett på toaletten förut. Jag rusade ut i hallen, fick på mig skorna och flydde ut i trapphuset. Hissdörrarna öppnades. Den grå kvinnan med det smutsiga nattlinnet stod där inne nu också, trots att det var mitt i natten. Jag tog trapporna istället. Sprang vinglande ner för dem, nära att falla huvudstupa. Väl ute ur huset blickade jag mot sandlådan där den lilla flickan med pyjamas satt och stirrade på mig. Jag vände undan blicken och gick en vid båge runt lekplatsen, bort till gatan.

En dag försvinner Doris Kowalskis pappa. Han går ut på isen en tidig morgon och syns aldrig till igen. Fem år senare är Doris 12 år och ingen i hela världen verkar längre vilja ta reda på vad som hände honom. Hennes mamma bestämmer till och med att han ska dödförklaras. Med hjälp av en särskild dödsramsa och en levande orm, försöker Doris och kompisen Tindra få kontakt med pappa en sista gång. Om han faktiskt är död kanske de kan nå honom på andra sidan. Men de slarvar med ritualen och den fungerar inte alls som de tänkt sig. I stället börjar Doris se döda människor överallt. En liten flicka dyker upp på lekplatsen vid Doris hus, i hissen står en kvinna med smutsigt nattlinne och i vardagsrummet sitter vålnaden av en surmulen poliskommissarie och lyssnar på klassisk musik. Kanske kan han hjälpa Doris att ta reda på vad som hände med pappan.

Högt tempo och oförglömliga karaktärer i en berättelse om att säga farväl, släppa taget och gå vidare."Dödsramsan" är nominerad till debutantpriset Slangbellan som delas ut av Sektionen för barn- och ungdomslitteratur, Bult, i Sveriges Författarförbund."Med skicklig hand väver Max Byström Beydogan samman starka teman som berör med en hisnande berättelse där de döda spelar en central roll. Sorg blandas med humor och som läsare dras du med i ett äventyr. Dödsramsan lyckas göra något uppfriskande och överraskande nytt av den traditionella spökhistorien."– Juryns motivering

När lampan tändes tog jag ett steg tillbaka. I det lilla rummet stod en vit katt och stirrade på mig med glänsande ögon. Men det var ingen vanlig katt. Den hade långa, lurviga vingar. Som tur var levde den inte. Den bevingade katten var uppstoppad och stod i en glasmonter. På en av väggarna satt en stor Sverigekarta med små nålar fästa vid olika platser och fotografier som föreställde egendomliga, suddiga figurer eller föremål. Under fotografierna stod texter: Stor skugga under havsytan, Storsjön, 1973. Storsjöodjuret? Oidentifierat flygande föremål, Oskarshamn, 1988. Tic-Tac? Apliknande varelse, Karesuando, 1983. Vildman?När Elliots föräldrar åker på konferens tvingas han bo hos den stentrista granntanten Salma, hon som ser ut som om hon svalt en hel citron. Där får man bara lyssna på vetenskapsradio och bläddra i böcker om grodyngel. Det är i alla fall vad Elliot tror. Innan han ens har sovit en natt hos Salma, är han indragen i Sveriges kryptozoologiska sällskap och letar efter håriga varelser med stora fötter. Första boken i en spännande serie med mycket humor om Elliot som av misstag blir medlem i ett hemligt sällskap som försöker hjälpa kryptider som snömän, huvudlösa och andra utrotningshotade varelser. Korta kapitel med högt tempo och cliffhangers, illustrerat av Ludwig Sandbacka. Perfekt för läsovilliga barn 7-12 år!

Max Byström Beydogan är författare och journalist.

Ludwig Sandbacka är illustratör och speldesigner.

Gnuttarna är många och fluffiga och kan prata alla språk. Det bästa de vet är att lata sig och ha kul och deras omåttliga nyfikenhet leder ofta till äventyr (läs trubbel). Det enda som skrämmer dem är Gnuttätaren, han är ständigt på jakt efter gnuttar att göra smaskig gnuttfärssås på.

Gnuttarna har hört talas om något som heter semester. Det låter som något härligt, men de är inte helt överens om vad det är eller hur man kommer dit. Gammel-Gnutten har alltid svar, även när den inte vet. Enligt Gammel-Gnutten måste man gå genom en magisk portal för att hamna på en vacker plats. Den ritar något på en lapp och sen bär det av på äventyr för Kärleks-Gnutten, Hunger-Gnutten och Super-Gnutten!

Gnuttarna är många och fluffiga och kan prata alla språk. Det bästa de vet är att lata sig och ha kul och deras omåttliga nyfikenhet leder ofta till äventyr (läs trubbel). Det enda som skrämmer dem är Gnuttätaren, han är ständigt på jakt efter gnuttar att göra smaskig gnuttfärssås på.

Gnuttarna har hört talas om något som heter semester. Det låter som något härligt, men de är inte helt överens om vad det är eller hur man kommer dit. Gammel-Gnutten har alltid svar, även när den inte vet. Enligt Gammel-Gnutten måste man gå genom en magisk portal för att hamna på en vacker plats. Den ritar något på en lapp och sen bär det av på äventyr för Kärleks-Gnutten, Hunger-Gnutten och Super-Gnutten!

Gnuttarna är många och fluffiga och kan prata alla språk. Det bästa de vet är att lata sig och ha kul och deras omåttliga nyfikenhet leder ofta till äventyr (läs trubbel). Det enda som skrämmer dem är Gnuttätaren, han är ständigt på jakt efter gnuttar att göra smaskig gnuttfärssås på.

Hunger-Gnutten vill fylla år och enligt Gammel-Gnutten ska man få tårta och fotboll då. De andra gnuttarna beger sig till återvinningen för att hitta presenter men lyckas istället hamna i en tidsmaskin som tar dem till vikingatiden. Där är det inte bara Gnuttätaren som hotar dem! Hur ska de nu ta sig tillbaka?