Melanie Hammarström Pedersen – författare

Efter att Wilde och Ylmi räddat hennes pappa ur bergtrollens fängelse och stängt vägen till trollborgen, återvänder de hem med hoppet om att livet äntligen ska bli stilla igen. Men lugnet varar bara tills natten, då marken spricker och porten öppnar sig. En väg, inte till trollborgen, utan till något mycket äldre och farligare. Slungade genom portens olika skikt, världar av levande sten, mardrömslika varelser och drömlika skogar, kämpar de för att nå dess hjärta. Vad är verklighet och vad är inte? Där väntar ett val: att bevara balansen och bli fångar för alltid, eller bryta den och släppa lös något som kan sluka allt. Men även om de lyckas fly tillbaka till sin egen värld, har något följt med dem dit. Något som gömmer sig i skuggorna och bär på ett hjärtslag som inte längre är deras eget. Och bland byns gamla stigar och ruinerna av den stängda trollborgen, börjar det att sakta vakna.

Det handlar om ett liv. En kärlek. Just den otroliga styrka de flesta någon gång känt inom sig själva. Både av förevig eller förlorad kärlek. Om du träffar någon du älskar så mycket att du inte finner de rätta orden, att du älskar någon så mycket att du inte vill leva utan denna person. Kanske till och med någon du känner att du skulle kunna offra livet för. Det var just de hon hade hittat, det var just så det kändes ju. Genom denna bok dras du in i en flickas liv, denna unga och otroligt vackra lilla Emily. Väl medveten om vad dålig kärlek gett henne men helt ovetande över var kärleken kan göra med oss när man är riktigt förälskad. Hoppet om att kärlek finns har helt runnit ur henne och istället spenderar hon sina dagar tillsammans med bästa vännen Adam. Killar var inte bra på kärlek det var bättre på vänskap, det var så hon såg det. Någonting händer dock inom henne när hon börjar 7an på en ny skola. Hon känner sig osäker över vad känslorna inom henne betyder och tilliten till killar gör henne väldigt försiktig. Hon står fast vid att killar inte är bra på kärlek utan är bättre på vänskap, men hur kan man undvika känslor som finns där? Hur ska man bara kunna blunda för de man känner innerst inne och hur ska man kunna dölja känslorna för någonting som kanske är den största kärleken man någonsin kommer vara med om. Men finns den äkta kärleken eller leder den alltid bara till ett slut?