Michael Marmot – författare

Gener, livsstil och tillgång till sjukvård är viktiga för hälsan, men andra faktorer spelar många gånger en ännu större roll, nämligen hur vi lever vårt liv i samhället och hur vi har det på arbetet. Michael Marmot undersöker här sambandet mellan status och hälsa – statussyndromet – och belyser betydelsen av bland annat utbildning, inkomst, föräldrabakgrund och yrke. Utifrån nära tre årtionden av forskning lägger han fram häpnadsväckande bevis för hur subtila skillnader i social position kan leda till viktiga skillnader i hälsa och livslängd, beroende på olika möjligheter att ha kontroll över sitt liv och vara socialt engagerad.

Statussyndromet handlar inte om sjukdom för de fattiga och god hälsa för alla andra, utan den handlar om en kontinuerlig variation, en hälsogradient. Redan på 1970-talet började författaren studera de noggrant skiktade brittiska statstjänstemännen i de berömda Whitehallstudierna och fann att sjukdomsfrekvensen ökade ju längre ner man kom på den sociala stegen. Samma företeelse har visat sig finnas runtom i världen, inklusive Sverige. Marmot tar med läsaren på en resa i Europa, till USA och till många fjärran platser när han, varvat med levandegörande exempel och anekdoter, presenterar rikligt med internationell forskning. I boken granskas befolkningar vars hälsa är hårt drabbad, i synnerhet i de tidigare kommunistländerna i Central- och Östeuropa. Här undersöks också befolkningar vars hälsa är anmärkningsvärt god, framför allt den japanska, men också relativt fattiga befolkningar vars goda hälsa tycks strida mot deras brist på pengar, som t.ex. i den indiska delstaten Kerala.

Ett av budskapen är att över en viss nivå av resurser är det vad människor har i jämförelse med andra som är avgörande för hälsan. Betydelsen av pengar, relativ position och makt utforskas. Ett slående exempel är att Oscarsvinnande skådespelare lever i genomsnitt fyra år längre än kollegerna som ”bara” nominerats. Stödjande relationer i den privata sfären och graden av tillit och social sammanhållning i samhället är centrala dimensioner för hälsan, men samhällen varierar i hög grad i fråga om hur de uppmuntrar den typ av relationer som kan skydda mot sjukdom.

Eftersom människor är olika kommer det alltid att finnas ojämlikheter, men omfattningen av deras effekter på hälsan går att kontrollera, skriver Marmot. Med denna fängslande bok ger han kunskapsunderlag för handling som leder till bättre hälsa för alla och samtidigt minskade skillnader.

Boken innehåller ett efterord av Töres Theorell, professor i psykosocial medicin vid Karolinska Institutet och tidigare föreståndare för Institutet för Psykosocial Medicin.

Michael Marmot är en forskare i världsklass som skriver djupsinnigt om liv och död med elegansen hos en essäist i världsklass. Denna betydelsefulla nya bok .../ visar hur skadligt det kan vara med ojämlikhet, hierarki och social isolering. Alla som engagerar sig i vårt samhälles hälsa bör läsa den här boken. Robert D. Putnam, författare till Den ensamme bowlaren och Better together.

Översättning Göran Grip

In this groundbreaking book, Michael Marmot, president of the World Medical Association, reveals social injustice to be the greatest threat to global healthIn Baltimore's inner-city neighborhood of Upton/Druid Heights, a man's life expectancy is sixty-three; not far away, in the Greater Roland Park/Poplar neighborhood, life expectancy is eighty-three. The same twenty-year avoidable disparity exists in the Calton and Lenzie neighborhoods of Glasgow, and in other cities around the world.In Sierra Leone, one in 21 fifteen-year-old women will die in her fertile years of a maternal-related cause; in Italy, the figure is one in 17,100; but in the United States, which spends more on healthcare than any other country in the world, it is one in 1,800 (and now, with the new administration chipping away at Obamacare, the statistics stand to grow even more devastating). Why?Dramatic differences in health are not a simple matter of rich and poor; poverty alone doesn't drive ill health, but inequality does. Indeed, suicide, heart disease, lung disease, obesity, and diabetes, for example, are all linked to social disadvantage. In every country, people at relative social disadvantage suffer health disadvantage and shorter lives. Within countries, the higher the social status of individuals, the better their health. These health inequalities defy the usual explanations. Conventional approaches to improving health have emphasized access to technical solutions and changes in the behavior of individuals, but these methods only go so far. What really makes a difference is creating the conditions for people to have control over their lives, to have the power to live as they want. Empowerment is the key to reducing health inequality and thereby improving the health of everyone. Marmot emphasizes that the rate of illness of a society as a whole determines how well it functions; the greater the health inequity, the greater the dysfunction.Marmot underscores that we have the tools and resources materially to improve levels of health for individuals and societies around the world, and that to not do so would be a form of injustice. Citing powerful examples and startling statistics (“young men in the U.S. have less chance of surviving to sixty than young men in forty-nine other countries”), The Health Gap presents compelling evidence for a radical change in the way we think about health and indeed society, and inspires us to address the societal imbalances in power, money, and resources that work against health equity.