Inte svart eller vitt utan svart och vitt 2012-mars 2014 är en fortsättning på den första boken med samma namn som omfattar tiden 2008-2011. I de båda böckerna berättar miggor - anställda vid Migrationsverket - om vad de ser, hör och upplever som handläggare och beslutsfattare på en av Sveriges största och viktigaste myndigheter. De berättar och avslöjar i boken för allmänheten okända detaljer om asylhanteringen, om vad som händer och hur det kan gå till på det statliga verket. De beskriver autentiska ärenden, asylbedrägerier och lögner och en ofta lätt kaotisk situation där en avdelning eller enhet inte riktigt vet vad den andra gör. Men också glädjen när de i mer sällsynta fall kan bevilja uppehållstillstånd eller flyktingstatus åt människor med faktiskt behov av och rätt till det enligt utlänningslagen. Migrationsverket är ett statligt verk där interna rättsliga ställningstaganden duggar tätt och ibland gör det besvärligt för miggorna att veta vad som för tillfället gäller och vad de egentligen ska följa: utlänningslagen och konventionerna eller nya "påhitt" och tolkningar från ledningen. Den bild av asylinvandringen som ges i svenska medier är inte allsidig och ger därmed inte en korrekt bild av hur det ser ut i verkligheten. Det vill miggorna råda bot på genom att berätta inifrån det tämligen slutna verket. Deras texter visar också att man inte ska tro att sådant som är jobbigt och obehagligt försvinner för att man låtsas att det inte finns. Verkligheten är ju inte enbart svart. Och inte heller helt vit. Den är oftast svart och vit. Samtidigt. Några citat ur miggornas texter: "Jag har så svårt att förstå det kontroversiella i att försöka komma åt fusk och bedrägerier." "Vi lägger ner mindre och mindre tid på varje ärende. Ledningen inbillar sig att vi jobbar smartare, men det är nog marginellt. Å andra sidan så blir de asylsökande ju kvar i landet oavsett vilket beslut de får…” "De flesta flyktingar (alltså som haft flyktingskäl) som jag träffat har faktiskt haft pass, med svensk visering. De har också haft andra dokument som varit äkta och som bekräftat deras berättelse. "En asylutredning ska handla om den asylsökande och hans eller hennes asylskäl. Den ska inte vara en maktstrid mellan det offentliga biträdet och verkets asylutredare." "Vi måste börja polisanmäla asylbedragare! Inte ge dem uppehållstillstånd som tack för att de ljuger och bedrar sig in i landet. Möjligheten att polisanmäla finns, enligt lagen, det är bara att tillämpa den.” "Vad som nu håller på att hända – eller man kan ju faktiskt säga att det redan har hänt – är att en ekonomi/marknad byggs upp kring personer som olagligt befinner sig i Sverige."

Inte svart eller vitt utan svart och vitt 2012-mars 2014 är en fortsättning på den första boken med samma namn som omfattar tiden 2008-2011. I de båda böckerna berättar miggor - anställda vid Migrationsverket - om vad de ser, hör och upplever som handläggare och beslutsfattare på en av Sveriges största och viktigaste myndigheter. De berättar och avslöjar i boken för allmänheten okända detaljer om asylhanteringen, om vad som händer och hur det kan gå till på det statliga verket. De beskriver autentiska ärenden, asylbedrägerier och lögner och en ofta lätt kaotisk situation där en avdelning eller enhet inte riktigt vet vad den andra gör. Men också glädjen när de i mer sällsynta fall kan bevilja uppehållstillstånd eller flyktingstatus åt människor med faktiskt behov av och rätt till det enligt utlänningslagen. Migrationsverket är ett statligt verk där interna rättsliga ställningstaganden duggar tätt och ibland gör det besvärligt för miggorna att veta vad som för tillfället gäller och vad de egentligen ska följa: utlänningslagen och konventionerna eller nya "påhitt" och tolkningar från ledningen. Den bild av asylinvandringen som ges i svenska medier är inte allsidig och ger därmed inte en korrekt bild av hur det ser ut i verkligheten. Det vill miggorna råda bot på genom att berätta inifrån det tämligen slutna verket. Deras texter visar också att man inte ska tro att sådant som är jobbigt och obehagligt försvinner för att man låtsas att det inte finns. Verkligheten är ju inte enbart svart. Och inte heller helt vit. Den är oftast svart och vit. Samtidigt. Några citat ur miggornas texter: "Jag har så svårt att förstå det kontroversiella i att försöka komma åt fusk och bedrägerier." "Vi lägger ner mindre och mindre tid på varje ärende. Ledningen inbillar sig att vi jobbar smartare, men det är nog marginellt. Å andra sidan så blir de asylsökande ju kvar i landet oavsett vilket beslut de får…” "De flesta flyktingar (alltså som haft flyktingskäl) som jag träffat har faktiskt haft pass, med svensk visering. De har också haft andra dokument som varit äkta och som bekräftat deras berättelse. "En asylutredning ska handla om den asylsökande och hans eller hennes asylskäl. Den ska inte vara en maktstrid mellan det offentliga biträdet och verkets asylutredare." "Vi måste börja polisanmäla asylbedragare! Inte ge dem uppehållstillstånd som tack för att de ljuger och bedrar sig in i landet. Möjligheten att polisanmäla finns, enligt lagen, det är bara att tillämpa den.” "Vad som nu håller på att hända – eller man kan ju faktiskt säga att det redan har hänt – är att en ekonomi/marknad byggs upp kring personer som olagligt befinner sig i Sverige."