Mikaela Sonck – författare

När man är besatt av någonting, är man då rentav lite tokig? Besatthet är att tänka på någonting hela tiden, frivilligt eller ofrivilligt. Besatthet är viljan att lära sig mer om något eller någon, att få träffa denna någon så mycket som möjligt, att få vara på en viss plats så mycket som möjligt eller att om och om igen resa till samma drömmarnas plats. Besatthet kan innebära att man spionerar på någon, att man skapar rutiner som styr över all ledig tid – som Facebook till exempel – men besattheten kan också vara just den avgörande faktorn som gör att man lyckas. Tio tusen timmar krävs det för att bli riktigt bra på något, sägs det. En forskare till exempel är alltid besatt av sin uppgift, annars är hen inte tillräckligt hängiven. Jag utgår alltså från att besatthet kan vara hälsosamt, det handlar bara om att vara besatt av rätt saker. Skillnaden mellan besatthet och passion är egentligen inte stor alls. Passion är bara ett lite finare, mer uppklätt ord för besatthet. Och det är väl inget fel i att vara passionerad? I den här antologin skriver tretton passionerade skribenter lättsamt och finurligt om sin besatthet, eller kanske snarare om sina fixeringar. Texterna är olika både till form och innehåll. Yrsa Stenius skriver om hundarna som alltid spelat stor roll i hennes liv, Thomas Lundin skriver om sin passion för schlager, Marcus Rosenlund skriver om hur Facebook höll på att ta över hans liv, Åsa Brolin är besatt av TV-serier, Erik M Snellman är fixerad av ortnamn och Jeanette Öhman av Los Angeles. Är det solen som styr henne, havet? Eller bara en längtan bort? För Jonas Sundström har besattheten lett till en ovanlig tatuering och Johanna Karlsson är fixerad av den manliga blicken. Wivan Nygård-Fagerudd skriver att hon inte är besatt av trädgården, men att hon behöver den väldigt mycket, och Charlotta Buxton reflekterar kring den demon som sitter inom henne och viskar att hon inte duger, att hon inte är tillräcklig. I min egen novell Familjen Stolt är huvudpersonen Siri besatt av sina grannar, och i Janna Thorströms text tar barnet, den unga Janna, kontroll över sitt eget liv genom att stjäla en röd häst. Det här är en bok om att vara passionerad, men också om passion som gått överstyr.

Det ligger i någons intresse att vi bara ska se mamman i kvinnan. Det är tryggt och på något sätt stärker det just det här att en kvinna är vårdande, att en kvinna är den som tar hand om, och hon är också den där sekreteraren... Kvinnorna kan ha många bollar i luften men egentligen, vad fan är det där, annat än ett svepskäl för att säga att kvinnan är den bästa sekreteraren medan mannen får bestämma.Monika FagerholmKlämtar den biologiska klockan för dig? Klämtar den för alla? Allt flera lever utan barn. Ändå är dagens ideologi mamma, pappa, barn familjismen som Monika Fagerholm kallar den i den här antologin om att leva utan barn, oberoende av varför det har blivit så. Har barnlöshet blivit ett känsligt ämne, ett som inte är rumsrent för att alla blir så besvärade?Här finns de som funderat ut namn på de tilltänkta barnen som aldrig kom och de som aldrig känt av någon mammadrift. Här finns de som på alla möjliga sätt försöker få barn och de som gör allt för att inte av misstag få barn. Här finns de som sörjer och rasar över sin situation och de som har försonats med den. Här finns det frivilliga och de ofrivilliga. Här finns de som fått ompröva vem de är och vad de vill göra i livet. Här finns berättelser om adoption, provrörsbefruktning, abort, fosterbarn, andras barn. Barn kan vara så hett efterlängtade att pappret bränns och de kan väljas bort utan sidoblickar.I boken medverkar Monika Fagerholm, Annvi Gardberg, Harriet Jossfolk- Furu, Sanna Karlsson, Lotta Moring, Susanne Ringell, Micaela Röman, Ann Sandqvist, Mikaela Sonck, Yrsa Stenius, Susanna Sucksdorff och Janna Thorström.