Mircea Eliade – författare

I den avslutande volymen av det tredelade verket De religiösa idéernas historia fullbordar Mircea Eliade sitt monumentala projekt med att kartlägga mänsklighetens religionshistoria. I kronologisk ordning har Eliade beskrivit de tidiga människosläktena, tidiga civilisationer i bland annat Mesopotamien och Egypten och vandrat vidare mot forntida asiatiska religioner, och grunderna för hellenismen och kristendomen. 

I den tredje delen utforskar Eliade den judiska traditionens utbredning i forntida Eurasien, den fortsatta kristna utvecklingen i Europa och islams formativa period. Liksom i de tidigare verken lägger han extra vikt vid folktro, kulter och subkulturer som han menar ger en mer fulländad förståelse av de abrahamitiska religionerna. 

Denna utgåva ingår i serien Engelsbergsklassiker och har ett nyskrivet förord av Paul Linjamaa, religionshistoriker vid Lunds universitet. 

Mircea Eliade (1907-1986) anses vara en av västvärldens mest uppskattade filosofer och religionshistoriker och har gett ut flera böcker som fått internationell klassikerstatus. Det verk han själv betraktade som sitt främsta är Myten om den eviga återkomsten arketyper och upprepning från 1949 (på svenska 2002, översättning av Dan Shafran och Åke Nylinder). Med den här nyutgåvan av Eliades banbrytande verk lyfts ett omvälvande tankesätt fram på nytt. 

Myten om den eviga återkomsten belyser övertygelser och ritualer i en mängd arkaiska religiösa kulturer och undersöker deras tidsuppfattning. Denna tidsuppfattning förknippas med ett allmänt sätt att tänka, och skänker mening och verklighet åt varje mänsklig handling genom att knyta den till en arketyp, det vill säga något den imiterar. Eliades tes är att mytisk tid inom äldre kulturer ersätter den historiska tiden och att skeenden uppfattas som cykliska snarare än linjära eller progressiva. Det finns en rädsla för historien och tidens gång, därför används riter och ritualer som ett skydd som skapar mening och möjliggör för människan att uthärda plågor och det Eliade kallar historiens fasa . 

Denna utgåva ingår i serien Engelsbergsklassiker, där även Heligt och profant (1957) av Eliade kommer att ges ut på nytt.

Detta är den första av tre volymer där den rumänske religionshistorikern Mircea Eliade (1907 1986) i ett ambitiöst projekt skildrar religionernas historia från början av människoartens existens till det moderna samhällets utformning. Bo Gustavssons översättning från det franska originalet är det första i sitt slag och ger för första gången den svenskspråkiga publiken tillgång till De religiösa idéernas historia.

I volym 1 börjar Eliade med de tidiga människosläktena och skildrar vad man kan och inte kan säga oss om jägar- och samlarmänniskornas begreppsvärld och relation till religion, eller "det numinösa", vilket är det sätt på vilket Eliade ser på religion. Eliade skildrar gudavärldar och religiösa praktiker knutna till tidiga civilisationer såsom de i Mesopotamien, Egypten och Mindre Asien. Judendomens historia och tidiga utformning diskuteras, såväl som tidiga indiska religioner, hinduism och buddhism, samt grekisk och persisk religion (zoroastrism).

Eliade var en mästare på att begripliggöra och konkretisera omfattande sakuppgifter, kombinera dem med djuplodade analyser och intressanta jämförelser ofta på ett lättillgängligt och konkret sätt. Denna utgåva ingår i serien Engelsbergsklassiker och har ett nyskrivet förord av Paul Linjamaa, religionshistoriker vid Lunds universitet.

Mircea Eliade (1907-1986) anses vara en av västvärldens mest inflytelserika filosofer och religionshistoriker och har gett ut flera böcker som fått internationell klassikerstatus. Eliade beskriver själv sin bok Heligt och profant (Le sacré et le profane, 1957, på svenska första gången 1968) som en allmän introduktion till religionshistorien, men dess perspektiv omfattar också filosofisk antropologi, fenomenologi och psykologi då han analyserar religiösa tankar och beteenden.

Boken är en sammanfattning av Eliades tidigare arbeten där han med hjälp av exempel från olika religioner och kulturer visar hur föreställningen om det sakrala kommer till uttryck i upplevelsen av rummet, tiden, naturen, kosmos och själva den mänskliga existensen. Den centrala aspekten, som förenar alla religioner, är upplevelsen av det heliga. Han observerar här att även om samtida människor tror att deras värld är helt profan eller sekulär, befinner de sig fortfarande, ibland omedvetet, förbundna med minnet av något heligt. Enligt Eliade har alla människor en inneboende religiositet, oavsett sin religiösa tro. Vi finner den i vår existentiella jakt efter att skapa mening av vår omgivning.

Denna nyutgåva ingår i serien Engelsbergsklassiker, där även Myten om den eviga återkomsten (2023) av Eliade har getts ut på nytt. Boken har ett uppdaterat förord av Ola Sigurdson, professor i tros- och livsåskådningsvetenskap  vid Göteborgs universitet. 

I volym två av det tredelade verket De religiösa idéernas historia fortsätter Mircea Eliade sitt monumentala projekt med att kartlägga mänsklighetens religionshistoria. Eliade arbetade kronologiskt och detta verk börjar med att utforska forntidens asiatiska religioner: kinesisk religion, hinduism och buddhismens tidiga historia. Sedan vänds blicken åter till antika Medelhavet och grunderna i romersk mytologi och religionshistoria, följt av de samtida kelterna, germanernas religion och till sist grunderna för det som blir hellenismen. Den avslutande delen av boken utforskar judendomens framväxt och slutligen kristendomens formativa period.

En av de stora behållningarna i boken är den rigorösa notapparaten där Eliade kopplar sitt arbete till en stor mängd samtida forskning inom vitt skilda områden. Eliades arbete är en ovärderlig källa för alla som söker förstå religionens djupa kulturella och mänskliga betydelse.

Denna utgåva ingår i serien Engelsbergsklassiker och har ett nyskrivet förord av Paul Linjamaa, religionshistoriker vid Lunds universitet.