Mirre Sennehed – författare

Bankomatmordet kallade media det, men vad var det som hände egentligen på Länsmanstorget i Göteborg den där kalla februarinatten?

Jag satt i ett litet rum på Barn- och ungdomspsykiatriska avdelningen i Kisa. Olof tittade tyst på mig och sedan ner i det lilla anteckningsblocket. Under en lång stund pillade jag på mina silverringar, lät dem snurra hundratals varv runt fingrarna. Det minsta lilla intryck och varje liten tanke slogs om min uppmärksamhet. Detta pågår i oändlighet, hela tiden, dygnet runt, hela tiden, utan paus. Inte en enda jävla paus. Kanske inte så underligt att man blir lite trött ibland, va?

Idag är jag en framgångsrik entreprenör och många delar av min adhd är numera en drivkraft och en tillgång, även om det fortfarande är en daglig kamp. Det här är min berättelse om att växa upp med ett kreativt kaos i hjärnan och storslagna drömmar, men det är också en historia som kantas med våld, destruktivitet, identitetssökande, ropen på hjälp men framför allt om den gränslösa kärleken. 

BTJ ger boken ett bra betyg. "Mirre Senneheds självbiografi Bokstavsbarn handlar om hur det kan vara att växa upp med adhd. [...] Det dröjde tills hon var femton år innan hon blev utredd för adhd. Efter gymnasiet jobbade Mirre Sennehed som klubbarrangör, men mådde så dåligt att hon självmedicinerade med amfetamin och alkohol. Efter en överdos på en efterfest bestämde hon sig för att söka hjälp och fick tid hos en psykolog på vårdcentralen. I boken varvas psykologsamtal med tillbakablickar på hennes liv. Bokstavsbarn är en ambitiös och självutlämnande bok som säkert kan intressera många, kanske främst unga, läsare." Lektör Anna Sjöberg, BTJ-häfte nr 11, 2023  

Jag satt i ett litet rum på Barn- och ungdomspsykiatriska avdelningen i Kisa. Olof tittade tyst på mig och sedan ner i det lilla anteckningsblocket. Under en lång stund pillade jag på mina silverringar, lät dem snurra hundratals varv runt fingrarna. Det minsta lilla intryck och varje liten tanke slogs om min uppmärksamhet. Detta pågår i oändlighet, hela tiden, dygnet runt, hela tiden, utan paus. Inte en enda jävla paus. Kanske inte så underligt att man blir lite trött ibland, va?

Idag är jag en framgångsrik entreprenör och många delar av min adhd är numera en drivkraft och en tillgång, även om det fortfarande är en daglig kamp. Det här är min berättelse om att växa upp med ett kreativt kaos i hjärnan och storslagna drömmar, men det är också en historia som kantas med våld, destruktivitet, identitetssökande, ropen på hjälp men framför allt om den gränslösa kärleken. 

Bankomatmordet kallade media det, men vad var det som hände egentligen på Länsmanstorget i Göteborg den där kalla februarinatten?

Philip är en helt vanlig 24-årig kille, om man bortser från det långa, tuperade håret, silverstjärnorna under ögonen och den svarta kajalen. Poprockstilen som Philip bär upp är viktig för honom, precis som favoritbandet Broder Daniel. Det är hösten 2009 och han är hemkommen efter två månader i Los Angeles där han inlett en romans med makeup-artisten Ashley. Utöver sitt arbete på hemtjänsten är det böcker, konserter och festival med vännerna som gäller.  Philip är van vid att hans utseende väcker olika reaktioner. Jävla emo! får han höra ibland, men det är inget han bryr sig om. Det är sådant som händer, men ingen skulle någonsin tro att fördomarna och hatet kunde gå längre än så.

Pojken med stjärnorna är baserad på verkliga personer och händelser. Det är en gripande berättelse om kärleken i ett kompisgäng och hur det är att leva inom en subkultur som vuxen, tills allt förändrades den där söndagen på alla hjärtans dag.