Mona Mörtlund – författare

Anne Asplund kirjoitti Ruotsin Kirjastopalvelun luettelossa muun muassa näin tästä kokoelmasta sen ilmestyttyä vuonna 2001: Kirjailijan tyyli on läheistä sukua Rabbe Enckellin yksityiskohtia myöten hiotuille luontokuville muistuttaen japanilaisia tussimaalauksia. Samalla se on sidoksissa perinteisten suomalaisten kotiseutukuvausten niukkasanaiseen ja yksinkertaiseen runomuotoon. Täällä on syviä lähteensuonia alla oleviin vanhakantaisiin merkkeihin ja minimalistisia kuvia menneen ajan arjesta. Vahva debyytti kirjailijattarelta jonka kehitystä mielellään jää seuraamaan. Mona Mörtlund, syntynyt 1957 Kangosen kylässä, Ruotsin Tornionlaaksossa, asuu nykyään Luulajassa. Kirjailija, runoilija ja dramaatikko.

Efter två kritikerrosade diktsamlingar är Mona Mörtlund tillbaka med sin tredje diktsamling, Morgonnatt. Dikter om uppbrott, sorg och en ständig förundran över livets mirakel.

I sina dikter väljer Mona Mörtlund varsamt sina ord. Det ger dikterna såväl sinnlighet som en musikalisk ton. Nu är hon aktuell med ”Vid fjärden”, hennes fjärde diktsamling. Läs, njut.

Mona Mörtlund är med sin poetiska röst uppskattad i såväl Norrbotten som på riksplanet. Förutom att skriva dikter och delta i uppläsningar medverkar hon med betraktelser i Sveriges Radios ”Tankar för dagen”. Från hennes fyra diktsamlingar har vi hämtat dikter till samlingen ”Genom springorna ser jag stjärnorna, stigarna över himlavalvet”, som också innehåller två längre inte tidigare publicerade dikter.

Mamma borde vara hemma nu. Varför kommer hon inte? Hon sa ju att Minna bara behövde vara ensam en liten stund. Det är otäckt att vara ensam hemma, särskilt nu när det är mörkt ute. Minna hör knarrande steg utifrån gården, och vem är det egentligen som ligger där på skotern?

Minna kan inte sova. Fast hon försöker tänka på annat, så ser hon hela tiden chokladen framför sig. Varför var hon så dum att hon tog den?

Mamma pitäis olla kotona nyt. Miksis se ei tule? Sehän sano ette Minna ei tartte olla yksin ko vain vähän aikaa. Oon tylyä olla yksin kotona, peräti nyt ko oon pimeä ulkona. Minna kuulee kitiseviä askelheita kartanolta, ja kukas sielä skuutterin päälä oikeasthaan makkaa?

Minna ei saata nukkua. Vaikka se freistaa hunteerata muuta, niin se sukla tullee koko aijan silmitten etheen. Miksis hään oli niin tyhmä ette hään otti sen?

Minna tycker om att vara ensam, att rita och måla och skriva. Men nu tycker både mamma och fröken att hon ska sjunga eller dansa eller göra något annat på Roliga timmen. Men Minna vill inte. Måste man verkligen göra sånt man är rädd för?

Minna tycker att mamma har förändrats. Hon har inte tid för Minna längre och säger alltid ”Vänta lite” när Minna vill visa henne något. Men sin nya kompis Janne har hon alltid tid för. Honom går hon på bio med och pratar i telefon med hur länge som helst.

När Minnas mamma och pappa träffas är det alltid lite isigt mellan dem, så Minna vill helst vara med dem en och en. Och nu är det dags att åka till pappa. Minna längtar efter att komma iväg.

Minna tykkää olla yksin, piirtää ja maalata ja kirjottaa. Mutta nyt niin mamma ko fröökynä tykkäävät ette hään pitäis laulaa eli tansata eli tehhä jotaki muuta Mukavassa tiimassa. Mutta Minna ei halva. Häätyykös sitä tosihaan tehhä semmosta mitä pölkää?

Minna tykkää ette mamma oon muuttunu. Sillä ei ole aikaa Minnan kans ennää ja sannoo aina ”Oota vähäsen” ko Minna halvaa näyttää sille jotaki. Mutta sillä oon aina aikaa olla uuven kaverin Jannen kans. Mennä piihuun hänen kans ja puhua hänen kans telefoonissa vaikka kunka pitkhään.