Nicolai Lilin – författare

By the age of six, Nicolai Lilin had been given his first 'pike knife' by an uncle, and by the age of twelve, he had been convicted of attempted murder . . . Nicolai Lilin gained his 'education' as a member of the Siberian Urkas - a small and tight-knit community of 'honest criminals' in a forgotten corner of Eastern Europe . . . Siberian Education is his tale of an extreme childhood - exotic, violent and completely unique.

Free Fall tells the brutal engrossing story of the Second Chechen War, through the eyes of a young Russian Soldier. Nicolai Lilin was trained as a sniper in an unorthodox Russian Special Forces regiment called the Saboteurs. This hardened and close-knit band of brothers, operating beyond the control of military code, faced mercenary fighters, anti-personnel mines and torture of the most extreme kind.Free Fall offers a sniper's-eye view of one of the most controversial wars in living memory. It is unflinching, unforgiving and unputdownable.

I det omstridda och laglösa Transnistrien, beläget mellan Moldavien och Ukraina, lever en tätt sammansvetsad grupp »hederliga kriminella« en gång deporterade av Stalin i enlighet med strikta koder för ritualiserad respekt och kompromisslös lojalitet. Här berättar tatueringar historien om en människas liv, »hederliga« vapen särskiljs från »syndiga« och auktoritet är något som alltid bör misstros. Utom kontroll för alla regeringar, och utanför samhällets gränser såsom vi känner det, upprätthåller URKA-kulturen värden som djup respekt för de äldre och ett orubbligt fasthållande vid sanningen, en hållning som utövas med passion och ofta med brutalt våld.I Sibirisk uppfostran. Om kriminell heder, klankrig och tatueringar - en roman i gränslandet mellan memoar och fiktion - skildrar Nicolai Lilin denna extrema miljö, där han själv växte upp.»Jag ville berätta historier som annars riskerade att gå förlorade, som få personer känner till, och göra dem kända för flera. Historierna om mitt folk, som förstördes av dagens kapitalism, folk som hade heliga regler, som levde efter vissa värdenormer.« Nicolai Lilin intervjuad i Roberto Savianos förord»Befriad från egoismen och poserandet hos all annan gangsta-litteratur. Fylld av en äkta längtan efter en högre sanning. En njutning att läsa.« IRVINE WELSH, författare till Trainspotting»Hypnotiskt fängslande odyssé… En outplånligt levande biografi, berättad med precisionen hos en pistolkula.« METRO, UK»Nicolai Lilin må ha fötts till brottsling, men han har blicken hos en antropolog, och han fäster den på sederna och bruken i en kriminell kultur som är lika ritualiserad och moralistisk som vilken religion som helst.« THE NEW YORKER

»Nicolai Lilin må ha en kriminell bakgrund, men har blicken hos en antropolog.« The New Yorker »En outplånligt levande biografi, berättad med precisionen hos en pistolkula.« Metro, England I det omstridda och laglösa Transnistrien, beläget mellan Moldavien och Ukraina, lever en tätt sammansvetsad grupp »hederliga kriminella« – en gång deporterade av Stalin – i enlighet med strikta koder för ritualiserad respekt och kompromisslös lojalitet. Här berättar tatueringar historien om en människas liv, »hederliga« vapen särskiljs från »syndiga« och auktoritet är något som alltid bör misstros. Utom kontroll för alla regeringar, och utanför samhällets gränser såsom vi känner det, upprätthåller URKA-kulturen värden som djup respekt för de äldre och ett orubbligt fasthållande vid sanningen, en hållning som utövas med passion och ofta med brutalt våld. I Sibirisk uppfostran. Om kriminell heder, klankrig och tatueringar – en roman i gränslandet mellan memoar och fiktion – skildrar Nicolai Lilin denna extrema miljö. Med ett förord av Roberto Saviano. I översättning av Ulla Trenter. NICOLAI LILIN föddes 1981 och växte upp i Transnistrien, som förklarade sin självständighet som republik 1990, men aldrig erkänts internationellt. Lilin lämnade barndomshemmet för den ryska armén och deltog i kriget i Tjetjenien. 2003 flyttade han till Turin, Italien, där han tog arbete som tatuerare. Sibirisk uppfostran är Nicolai Lilins debut som författare.

I det omstridda och laglösa Transnistrien, beläget mellan Moldavien och Ukraina, lever en tätt sammansvetsad grupp »hederliga kriminella« en gång deporterade av Stalin i enlighet med strikta koder för ritualiserad respekt och kompromisslös lojalitet. Här berättar tatueringar historien om en människas liv, »hederliga« vapen särskiljs från »syndiga« och auktoritet är något som alltid bör misstros. Utom kontroll för alla regeringar, och utanför samhällets gränser såsom vi känner det, upprätthåller URKA-kulturen värden som djup respekt för de äldre och ett orubbligt fasthållande vid sanningen, en hållning som utövas med passion och ofta med brutalt våld.I Sibirisk uppfostran. Om kriminell heder, klankrig och tatueringar - en roman i gränslandet mellan memoar och fiktion - skildrar Nicolai Lilin denna extrema miljö, där han själv växte upp.»Jag ville berätta historier som annars riskerade att gå förlorade, som få personer känner till, och göra dem kända för flera. Historierna om mitt folk, som förstördes av dagens kapitalism, folk som hade heliga regler, som levde efter vissa värdenormer.« Nicolai Lilin intervjuad i Roberto Savianos förord»Framkallar rysningar och en kick som man inte glömmer i första taget.« Nicolai Lilin intervjuad i Roberto Savianos förordNICOLAI LILIN föddes 1981 och växte upp i Transnistrien, som förklarade sin självständighet som republik 1990, men aldrig erkänts internationellt. Lilin lämnade barndomshemmet för den ryska armén och deltog i kriget i Tjetjenien. 2003 flyttade han till Turin, Italien, där han tog arbete som tatuerare, för att nyligen debutera som romanförfattare med Sibirisk uppfostran.»Befriad från egoismen och poserandet hos all annan gangsta-litteratur. Fylld av en äkta längtan efter en högre sanning. En njutning att läsa.« IRVINE WELSH, författare till Trainspotting»Hypnotiskt fängslande odyssé En outplånligt levande biografi, berättad med precisionen hos en pistolkula.« METRO, UK»Nicolai Lilin må ha fötts till brottsling, men han har blicken hos en antropolog, och han fäster den på sederna och bruken i en kriminell kultur som är lika ritualiserad och moralistisk som vilken religion som helst.« THE NEW YORKER