Inbunden, Svenska, 2013
230 kr
Skickas
Jag jobba i riksdagshuset som sekreterare i Folkpartiets riksdagsgrupp? Du är inte riktigt klok! Jag kan inte stava till politik. Det var 1957. Ola Ullsten, född och uppvuxen på Teg utanför Umeå hade gjort lumpen i Stockholm. Studerat till socionom där, varit aktiv i SSUH och ingått i en stor kamratkrets. Han gillade Stockholm och ville tillbaka till vännerna till varje pris. Även om det skulle ske genom det märkligaste av jobb. Det var vännen Bo E Åkermark som sett jobbannonsen. Bo tjatade och Ola protesterade, men skickade ändå in sina ansökningshandlingar. Så började en politisk karriär som skulle sträcka sig över mer än tre decennier och krönas med uppdraget som statsminister i den första helt liberala regeringen i Sverige sedan början av 1930-talet. I boken berättar Ola Ullsten, med inte så lite självdistans och känsla för roliga detaljer, hur det går till i maktens boningar. Och hur man bär sig åt för att bilda en regering när man har knappt 10 procent av rösterna. Vi får en inblick i den dramatik som föranledde att Fälldins regering från 1976 sprack på grund av kärnkraften, förhandlingarna bland annat med socialdemokraterna som ledde fram till bildandet av fp-regeringen 1978 och hur Fälldins andra regering rämnade på grund av skattefrågan och ledde till att en mittenregering bildades 1981. Ola Ullsten skildrar relationerna till bland andra Thorbjörn Fälldin, Olof Palme och Gösta Bohman och ger sin syn på den aktuella debatten om blocköverskridande regeringsalternativ. Ola Ullsten föddes den 23 juni 19331 och växte upp på Teg, utanför Umeå. Han tog socionomexamen 1957 och blev samma år biträdande sekreterare vid Folkpartiets riksdagsgrupp. 1962-64 var han ordförande i FPU och valdes 1964 in i Riksdagens Andra Kammare. 1975 blev han invald i Folkpartiets partistyrelse och utsågs 1976 till biståndsminister och från 1977 även ansvarig för invandrarfrågorna. Han valdes 1978 till ordförande för Folkpartiet och utnämndes samma år till statsminister i den liberala regeringen. 1979 blev han utrikesminister i Thorbjörn Fälldins andra trepartiregering. 1982 blev det regeringsskifte och 1983 lämnade han posten som partiordförande. 1985 utsågs Ola Ullsten till ambassadör i Ottawa och 1989 i Rom. Han blev 1994 en av två ordföranden i The World Commission of Forests and Sustainable Development. 1999 utsågs Ola Ullsten till hedersdoktor vid University of Guelph I Kanada.