Olle Hedqvist – författare

Under närmare sju år har Olympiska spelen i Tokyo sommaren 2020 förberetts på ett omfattande och detaljerat sätt. Nya arenor och tävlingsplatser har uppförts. Och själva staden Tokyo har förberetts för att klara allt för spelen. Det handlar om att välkomna ett stort antal besökare och turister förutom att ta hand spelens deltagare, ledare, press och TV, ordna med information, transporter m.m.. Syftet med boken är att ge en bild av Japan och Tokyo i olika avseenden med betoning på idrott samt vad som kännetecknar Japan och Tokyo som ett modernt land, samhälle och storstad. Också en del om Olympiaden i Tokyo 1964 samt i Stockholm 1912 och berättelsen om ”japanen som försvann” under maratonloppet i Stockholm 1912, en händelse som blivit en film i Japan.

Det var forsen och skogen, som gjorde att Gysinge växte fram som ett samhälle med ett järnbruk. Olika ägare – många adelsfamiljer – drev och utvecklade järnbruket under drygt 230 år. Karl den XI, Sveriges unge kung, stödde tillkomsten av järnbruket vid Gysingeforsen till stor del för att förse den svenska försvarsmakten med krigsmaterial under den oroliga tiden på 1600-talet. Boken vill beskriva utvecklingen av verksamheten, som hade både upp- och nedgångar innan den så kallade bruksdöden kom vid slutet av 1800-talet och ledde till att järnbruket i Gysinge fick sitt slut 1903-05. Spåren från järnbrukstiden finns kvar i en vacker miljö med bruksgator och äldre bruksbyggnader. Gysingeforsen fortsätter sitt flöde omgiven av attraktiva naturområden och vackra broar över Dalälven. En del nya verksamheter har tillkommit och ger fortsatt liv åt samhället om än i mindre skala än under järnbrukstiden. Författarens far var uppväxt i Gysinge men flyttade till annan ort i femton års ålder när järnbruket upphörde 1903.

När Sala blev stad under 1600-talet var Silvergruvan i full drift och präglade staden med bosatta bergsmän, hantverkare och köpmän. Staden hade övertagit den tidens näringsliv, som hade uppstått och verkat i Gruvbyn intill gruvområdet. Efter detta fick Sala ett mer industriellt näringsliv då mindre företag startades i skilda branscher med början vid slutet på 1800-talet. Tillkomsten av järnvägarna i Sala – tre linjer, Norra stambanan, Tillberga – Västerås och Sala –Gysinge – Gävle – gav Sala en skjuts framåt. Ytterligare verksamheter tillkom sedan under första delen på 1900-talet, varav några i större skala. Boken vill skildra den här utvecklingen fram till våra dagar samt ge en bild av nu verkande företag i Sala, även om alla inte beskrivs.

Nissan - 20 mil lång - rinner från ett område söder om Jönköping ner till Halmstad och ut i Kattegatt. Vattenkraften i Nissans olika forsar drog till sig företagsamma personer som tog initiativ till att anlägga verksamheter baserade på kraft via vattenhjul. Till en början kvarnar/sågverk, mindre järnbruk, senare massa och pappersbruk och därefter industrier i allehanda branscher. Boken skildrar den här utvecklingen i ett fågelperspektiv från 16 - 1700-talen fram tills nu.

Nanny, född Johansson 1904, var yngst i en syskonskara på nio flickor och en pojke. På 1950-talet tecknade hon ner vad hon mindes från sin barndom om syskonen, personer, händelser och om miljön som präglade livet på gården. Hon skrev för hand i små anteckningsböcker, det mesta i sin sjuksäng. Nanny avled 1953 efter att i två års tid ha vårdats för sin tbc på sanatoriet i Västerås. Texterna skrevs om till ett manus av sonen Lars Hedqvist. Delar av materialet har tidigare publicerats i Upplands Fornminnesförenings årsbok "Uppland 2011".

Industrianläggningen uppfördes av en tysk industrigrupp inom järn och stål 1872-74 och fick ett kungligt namn 'Oscarshyttan' efter Kung Oscar den Andre som invigde anläggningen. Men tyskarna kom inte igång med framställningen mycket beroende på att världskonjunkturen för järn och stål vek. I stället för järn och stål blev det lantbruksmaskiner från 1898 genom att en industri i Västerås flyttade sin fabrik till Morgongåva. Därmed inleddes tillverkning av lantbruksmaskiner ,i namnet 'Westeråsmaskiner', som drev verksamheten fram till 1988. Efter detta förekom mindre och kortlivade verksamheter innan finansmannen Anders Wall etablerade den s.k. Företagsparken 2001 med tjänste- och handels- verksamheter. Dessa utvecklas nu med framgång och orten Morgongåva har anledning att se fram mot en positiv framtid. Författaren är uppvuxen i Morgongåva under 1940-50-talet.