Ottessa Moshfegh – författare

Vald till en av årets bästa böcker av New York Times

»Gnistrande litteratur. Som få andra lyckas Ottessa Moshfegh skildra livet som en trång och smutsig bur, och samtidigt få mig att frusta av skratt.« Johanna Frid, DN

»Som en modern Glaskupan. Här finns svärta men också kvickhet och underfundighet. Det krävs en väldig finess för att skriva så.« Lina Bengtsdotter, författare

»Ottessa Moshfegh är utan jämförelse den mest intressanta samtida amerikanska författaren.« The New Yorker

Hon har allt. Hon är ung, snygg, smal, hon är nyutexaminerad från Columbia, lever på ett stort arv och har en lägenhet på Manhattan. I New York år 2000 står den moderna världen på sin absoluta topp, allt är tillgängligt, och det gäller att utnyttja dygnets timmar till max. Att sova, i stället för att arbeta eller njuta, betraktas som svaghet. Men samtidigt skrivs sömntabletter ut som godis.  Då bestämmer hon sig - efter att ha fått sparken för sina timslånga tupplurar på jobbet - för att sova bort ett helt år. Kanske är kemisk dvala den enda utvägen ur en speedad samtid? En sak är säker: hennes psykiatriker hjälper gärna till. Ett år av vila och avkoppling är en skruvad sedeskildring, en undersökning av dygd och och moral i en tid när allt är tillåtet men ingen frihet finns. 

OTTESSA MOSHFEGH är en amerikansk författare från New England. Hennes första roman, Eileen, hyllades unisont i pressen, vann en PEN Hemingway Award i kategorin »Bästa debutroman« och nominerades till både Man Booker Prize och National Book Critics Circle Award. Ett år av vila & avkoppling [My Year of Rest & Relaxation, 2018] Ottessa Moshfeghs senaste roman - valdes till en av årets bästa böcker av New York Times. 

»En av de bästa böcker jag läst i år.« Sandra Beijer 

»Ottessa Moshfegs lysande prosa når nya höjder.« New York Times Book Review 

»Ett illasinnat, varmhjärtat mästerverk.« The New York Post 

»Gnistrande litteratur. Som få andra lyckas Ottessa Moshfegh skildra livet som en trång och smutsig bur, och samtidigt få mig att frusta av skratt.« Johanna Frid, DN

»Eileen är en romanhjältinna som saknar motstycke.« Anna Lundvik, Sydsvenskan

»Eileen är en häpnadsväckande roman, rakt igenom mörk och överraskande.« Washington Post

Det är inte mycket med julen som gör Eileen Dunlop särskilt glad. Hon är en försynt men djupt bekymrad ung kvinna fångad mellan rollen som sin alkoholiserade pappas vårdare och ett dagjobb som sekreterare på Moorehead, ett ungdomsfängelse för pojkar, fullt av sina egna vardagliga fasor.Eileen håller på att förtäras av bitterhet och självförakt, och kompenserar sina dystra dagar med perversa fantasier och drömmar om att fly till storstaden. Samtidigt fyller hon sina nätter och helger med snattande och med att förfölja en fängelsevakt vid namn Randy.  När den smarta, snygga och gladlynta Rebecca Saint John dyker upp som Mooreheads nya kurator blir Eileen hänförd och lyckas inte motstå det som till en början framstår som en mirakulös, knoppande vänskap. I en Hitchcockartad vändning drar hennes tillgivenhet för Rebecca slutligen in henne i ett brott som går bortom hennes vildaste föreställningar. OTTESSA MOSHFEGH är en amerikansk författare från New England, vars noveller har publicerats i The Paris Review och The New Yorker, och för vilka hon fått flera priser. Eileen är hennes första roman, som hyllats unisont i den engelskspråkiga pressen. Boken har vunnit en PEN/Hemingsway Award i kategorin »Bästa debutroman« och nominerats till Man Booker Prize och National Books Critics Circle Award.»Originell, modig, mästerlig.« The Guardian

»Fullmatad med välformulerade meningar jag vill minnas. Moshfegh tar mig som läsare som gisslan.« Karenina.se

Av författaren till den hyllade Ett år av vila och avkoppling

»Alla noveller i Hemlängtan till en annan värld är små mästerverk. Det är till och med det bästa jag läst i år. Moshfegh är så oerhört skicklig på att snabbt dra in läsaren i berättarens sanning.« Annika Wall, Borås Tidning

»Hemlängtan till en annan värld är ett suktande kärleksbrev till friheten.« Sandra Stiskalo, DN

»Det finns en gränslöshet i Moshfeghs skrivande, en gränslöshet som är frigörande. Den kunde kallas omoralisk; den kunde också kallas djupt mänsklig, ett resultat av en författare som läst av och förstått sin omgivning.« Björn Kohlström, Bernur

Med berättelser som är samtidigt oroande, groteska, medkännande och underhållande visar Ottessa Moshfegh med stor skärpa upp det mänskliga självbedrägeriets spektrum. Hennes karaktärer är alla mer eller mindre ostadiga på fötterna. De längtar på sina olika sätt efter samhörighet och bättring, men med sin osäkerhet och sina primitiva impulser sätter de nästan alltid krokben för sig själva. Hemlängtan till en annan värld [Homesick for Another World] är Ottessa Moshfeghs första novellsamling. Den kom ut två år efter hennes mycket uppmärksammade debutroman Eileen, och ges nu för första gången ut på svenska, i översättning av Helena Fagertun.

OTTESSA MOSHFEGH är en amerikansk författare från New England. Hennes första roman, Eileen, hyllades unisont i pressen, vann en PEN Hemingway Award i kategorin »Bästa debutroman« och nominerades till både Man Booker Prize och National Book Critics Circle Award. Hennes Ett år av vila och avkoppling [My Year of Rest and Relaxation, 2018], valdes till en av årets bästa böcker av New York Times.

»Är som att ta på ett elektriskt staket.« New York Times

»Kommer att bränna dig som en blåslampa.« John Waters

»Visar upp Ottessa Moshfeghs mästerskap med hjälp av en uppsjö bisarra karaktärer.« Time

Ny roman av författaren till Ett år av vila och avkoppling

»En sak är säker: för den som vill ha oförglömliga gestalter som blodiglar i läsarminnet – varsågod och läs!« Annika Wall, Borås Tidning

»Jag njuter gott av Moshfeghs ruttna människosyn.« Jesper Strömbäck Eklund, Expressen

»Moshfegh skildrar med blodröd vitalitet djuret människan i sitt kaos.« The Guardian

I Lapvona förflyttar Ottessa Moshfegh sin prosa till en fiktiv medeltid, men utan att förlora det samtida ur sikte. I byn som bär romanens titel – en plats präglad av hungersnöd, våld och teologiskt vanvett – tecknas en grotesk allegori över social kontroll och mänsklig anpassning. Huvudpersonen Marek, ett vanställt och undergivet barn, är inte hjälte utan katalysator: hans kropp, tro och skuld sätts i omlopp i en värld där den gudomliga ordningen är lika rutten som den världsliga. Runt honom rör sig en rollbesättning av övertydligt karikerade men symboliskt laddade gestalter: den blinde profeten, den degenererade lorden, de vidskepliga massorna. Romanen blottlägger med närmast klinisk blick människans förmåga att upprätthålla mening i det meningslösa – en drift att tro, lyda, uthärda, som föder såväl martyrskap som övergrepp. I översättning av Jessica Hallén.

OTTESSA MOSHFEGH är en amerikansk författare från New England. Hennes första roman, Eileen, hyllades unisont i pressen, vann en PEN Hemingway Award i kategorin »Bästa debutroman« och nominerades till Bookerpriset. Ett år av vila och avkoppling [2018] valdes till en av årets bästa böcker av New York Times. I Lapvona visar Moshfegh åter sin unika förmåga att utforska civilisationens mörkaste skrymslen.

»Med Lapvona har Ottessa Moshfegh skrivit en saga utan sensmoral och en roman att ömsom irriteras, ömsom förundras av.« Mikaela Blomqvist, Göteborgs-Posten

And for good reason. There's something eerily unsettling about Ottessa Moshfegh's stories, something almost dangerous, while also being delightful, and even laugh-out-loud funny. Her characters are all unsteady on their feet in one way or another; they all yearn for connection and betterment, though each in very different ways, but they are often tripped up by their own baser impulses and existential insecurities. Homesick for Another World is a master class in the varieties of self-deception across the gamut of individuals representing the human condition. But part of the unique quality of her voice, the echt Moshfeghian experience, is the way the grotesque and the outrageous are infused with tenderness and compassion. Moshfegh is our Flannery O'Connor, and Homesick for Another World is her Everything That Rises Must Converge or A Good Man is Hard to Find. The flesh is weak; the timber is crooked; people are cruel to each other, and stupid, and hurtful. But beauty comes from strange sources. And the dark energy surging through these stories is powerfully invigorating. We're in the hands of an author with a big mind, a big heart, blazing chops, and a political acuity that is needle-sharp. The needle hits the vein before we even feel the prick.

From one of our boldest, most celebrated new literary voices, a novel about a young woman’s efforts to duck the ills of the world by embarking on an extended hibernation with the help of one of the worst psychiatrists in the annals of literature and the battery of medicines she prescribes. Our narrator should be happy, shouldn’t she? She’s young, thin, pretty, a recent Columbia graduate, works an easy job at a hip art gallery, lives in an apartment on the Upper East Side of Manhattan paid for, like the rest of her needs, by her inheritance. But there is a dark and vacuous hole in her heart, and it isn’t just the loss of her parents, or the way her Wall Street boyfriend treats her, or her sadomasochistic relationship with her best friend, Reva. It’s the year 2000 in a city aglitter with wealth and possibility; what could be so terribly wrong? My Year of Rest and Relaxation is a powerful answer to that question. Through the story of a year spent under the influence of a truly mad combination of drugs designed to heal our heroine from her alienation from this world, Moshfegh shows us how reasonable, even necessary, alienation can be. Both tender and blackly funny, merciless and compassionate, it is a showcase for the gifts of one of our major writers working at the height of her powers.

While on her daily walk with her dog in a secluded woods, a woman comes across a note, handwritten and carefully pinned to the ground by stones. “Her name was Magda. Nobody will ever know who killed her. It wasn’t me. Here is her dead body.” But there is no dead body. Our narrator is deeply shaken; she has no idea what to make of this. She is new to this area, alone after the death of her husband, and she knows no one. Becoming obsessed with solving this mystery, our narrator imagines who Magda was and how she met her fate. With very little to go on, she invents a list of murder suspects and possible motives for the crime. Oddly, her suppositions begin to find correspondences in the real world, and with mounting excitement and dread, the fog of mystery starts to fade into menacing certainty. As her investigation widens, strange dissonances accrue, perhaps associated with the darkness in her own past; we must face the prospect that there is either an innocent explanation for all this or a much more sinister one. A triumphant blend of horror, suspense, and pitch-black comedy, Death in Her Hands asks us to consider how the stories we tell ourselves both reflect the truth and keep us blind to it. Once again, we are in the hands of a narrator whose unreliability is well earned, and the stakes have never been higher.