Påve Leo XIV – författare

Jag älskar dig (Upp 3:9) [...] Denna kärleksförklaring, hämtad ur Uppenbarelseboken, återspeglar det outtömliga mysterium som påve Franciskus († 2025) mediterade över i encyklikan »Dilexit nos« (2024), om den gudomliga och mänskliga kärleken i Jesu Kristi hjärta. Där såg vi hur Jesus identifierade sig med »samhällets understa skikt« och hur hans kärlek strömmade ut ända till slutet. Han bekräftar varje människas värdighet, i synnerhet deras som är »svaga, föraktade och lidande«. När vi betraktar Kristi kärlek »blir också vi inspirerade till större uppmärksamhet på andras lidande och behov, och vi styrks i våra ansträngningar att medverka i hans befrielseverk som redskap att sprida hans kärlek«. Av denna anledning förberedde påve Franciskus, som en fortsättning på encyklikan »Dilexit nos«, under de sista månaderna av sitt liv en apostolisk uppmaning om kyrkans omsorg om de fattiga, så som Kristus säger dessa ord till var och en av dem: Din kraft är ringa men jag älskar dig (Upp 3:9). Jag är glad att jag får göra detta dokument till mitt eget – och tillägga några tankar – och att få ge ut det i början av mitt eget pontifikat, eftersom jag delar min älskade företrädares önskan att alla kristna ska förstå den intima samhörigheten mellan Kristi kärlek och hans uppmaningar till omsorg om de fattiga. Också jag anser det väsentligt att framhålla denna väg till helgelse, ty i »denna inbjudan att upptäcka honom i de fattiga och lidande uppenbaras Kristi eget hjärta, hans känslor och djupaste val, som varje helig människa söker att efterlikna«. Ur inledningen till påve Leo XIV:s första apostoliska uppmaning. Den första officiella text som en påve publicerar är speciellt viktig och intressant. Den anger ofta hela tonen för hans pontifikat. Vi är tacksamma för att påve Leo genom »Dilexi te« har påmint oss om hur vi kan växa i kärlek till Jesus genom att ta emot honom i de fattiga, genom att bistå och hjälpa dem, så att de i sin tur kan hjälpa oss att en gång få ta emot Guds eviga härlighet och få se Gud sådan han är. Ur kardinal Anders Arborelius förord