Paula Fox – författare

"Hennes meningar är små underverk av förtätning och exakthet, var och en är en roman i sin egen rätt."Jonathan Franzen"En verklig milstolpe inom efterkrigsrealismen ...  Ett prosaverk som levt kvar med oförminskad styrka, så klart och förfinat att det snarare verkat snidat är skrivet."David  Foster Wallace

Sophie och Otto Bentwood lever ett välordnat liv i Brooklyn i New York, med Goethes samlade verk i bokhyllan och coctailbjudningar i kalendern. Men när Sophie blir oväntat biten av en katt är det ett av många illavarslande tecken i parets liv. Sophie oroar sig för rabies, Otto är frustrerad över att hans partner på advokatbyrån har beslutat sig för att starta eget, en hemlös man somnar i sina egna spyor på gatan utanför, inbrott och krossade rutor överallt.Det är i slutet av sextiotalet, rika och fattiga lever sida  vid sida i New York med brottsligheten inpå knuten. Sophie och Otto känner att världen utanför invaderar deras liv, hotar det, blandar sig med deras egen förtvivlan över det liv de lever tillsammans.Paula Fox (född 1923) är en av efterkrigstidens främsta amerikanska författare. Hon gav ut ett halvdussin romaner från sent sextiotal fram till åttiotalet, men fick aldrig något riktigt publikt genombrott trots översvallande kritik. David Foster Wallace och Jonathan Franzen engagerade sig i hennes författarskap på nittiotalet, och det har nu fått en senkommen renässans. Förtvivlade människor räknas numera som en av de verkliga klassikerna i modern amerikansk litteratur.

"Ett svindlande bra kammarspel ... imponerar stort ... Fox skriver med precisionen hos en neurokirurg. Varje mening är uppmärksam, maximalt effektiv och sätter igång tolkningsspiraler som sprider sig vidare genom romanen ... Det intressanta med Förtvivlade människor är inte att den skildrar borgerskapets spleen och den övre medelklassens självupplevda brist på mening, det har gjorts många gånger förut. Vad som imponerar är hur den med mycket små medel lyckas sätta existentiella frågor i svang ... Det är först när man kommit riktigt nära som man ser att alltihop är ett skådespel. Vrider man huvudet kommer verkligheten rusande. Och likt Otto, som inte förstår varför hans barndomsvän och arbetspartner har lämnat honom och firman, står man handfallen: "Jag kunde inte fatta att han avskydde mig så mycket. Sedan skrek han att inget förtryck någonsin varit så svårt att bekämpa som medelklassens förtryck eftersom det har tusen olika ansikten, till och med revolutionens ansikte, och att det har en omättlig mage som till och med kan livnära sig på det gift som dess fiender lägger ut för att frigöra det. " I de stunderna är Förtvivlade människor svindlande bra ... håller för flera omläsningar. Det är det ganska få romaner som gör."Anna Hallberg, Dagens Nyheter"Sällan har jag sträckläst en roman så glupande, som samtidigt är så exakt. Förtvivlade människor är dialogisk, även om orden de yttrar inte längre betyder något, är urvattnade sin mening. Sällan har jag läst en så finkalibrerad bok, jag tänker på Lena Anderssons Utan personligt ansvar så ensidigt i huvudet på en enda, Ester, här rör sig misstämningen, ensamheten, felsluten, rädslan som en finkornigt damm mellan alla karaktärerna. Paula Fox förmår skildra konsekvenserna av ett enda kattbett och låta ett helt samhällsskikt bryta samman ... Som sagt, sällan har jag sträckläst en roman med samma iver, att skildra uttråkade människor så det inte blir tråkigt är en stor konst."Katarina Wikars, SR Kulturnytt"Förtvivlade människor är ett mästerverk ... Paula Fox bara iakttar och registrerar med kristallklara meningar. Hennes röntgenblick tränger rätt in i själen på medelklassen."Andreas Nordström, Dalarnas tidning"En perfekt studie i äktenskaplig kyla och det bekväma livets obehag."Fokus"Det lågmälda språket övertygar i denna diskreta juvel till roman ... Språket är alltså starkt realistiskt, och kan med sin pendling mellan trivsel och obehag erinra om Raymond Carver, vars noveller är bra på att fånga en liknande stämning, inte minst i den äktenskapliga samvaron ... Sammantaget är det här det slags bok som är oansenlig medan du läser den, där det storartade kommer till dig efteråt, med ett oförglömligt intryck. Det är ett skickligt sätt att berätta, där det är som att Fox infiltrerar sin historia och ger den en tyngd som den inte tillåts ha i sin explicita form. Då hade den tyngts ned av sitt innehåll - som det är nu räcker det med antydningarna och de dunkla ställena, där du som läsare får aktivera din slutledningsförmåga för att se de mönster som avtecknar sig."Björn Kohlström, Värnamo Nyheter "Så, vad är det då som gör Förtvivlade människor så bra? Ett medelklassigt medelålders par som hatar varandra låter ju inte så muntert. Jag skulle säga att det först och främst handlar om prosan (fint översatt av Eva Johansson, måste tilläggas) och de stämningar som Fox lyckas frammana genom densamma. Den är koncentrerad och noga utmejslad, helt renons på transportsträckor. De poetiska miljöskildringarna, de exakta iakttagelserna, ibland kryddade med besk humor, gör mig, trots det tunga ämnet, till en lycklig läsare. Boken är bara på 180 sidor, men bör, precis som Alice Munros noveller, läsas långsamt för att inte gå miste om alla detaljer, skiftningar och, framför allt, för att låta alla frågor som texten väcker sjunka in ... Det kanske låter konstigt att Förtvivlade människor ändå är en bladvändare, men så är det."Oline Stig, Sydsvenskan"Sophies vätskande sår är symbolen för den infektion som drabbat deras välordnade liv: något mörkt, kaotiskt och illvilligt äter sig in i tillvarons kropp. Paula Fox roman är motsatsen till smarrig och hemtrevlig. Men tack vare Jonathan Franzen - som återupptäckt Förtvivlade människor - får denna obehagliga sjuttiotalsklassiker ett välförtjänt nytt liv." Jenny Lindh, M-magasin"... en förtätad bild av välfärdsmedborgarens existentiella kriser mellan materiell trygghet och andlig brist ... den privata tillvaron genomsyras av ett slags inre domning och stumhet inför någon skenbart annalkande katastrof av än värre slag ... På ytan händer inte mycket, men med psykologisk skärpa och förtätade observationer av gestalternas repliker, åtbörder och blickar blir Fox lågmälda och subtilt oroande berättelse en drabbande erinran om sprickorna i muren och det oroliga mullret där bakom."Martin Lagerholm, Kristianstadsbladet"De träder fram som i högsta grad levande människor, inte alltid lätta att förstå, men desto mer intressanta ... Det här är en roman man gärna läser långsamt och gärna läser om. Texten är oerhört förtätad, samtidigt lätt och luftig. Allt ryms på under två hundra sidor ... Kort sagt: en klassiker är (pånytt)född."Daniel Erlandsson, Corren

"Paula Fox lika eleganta som smärtsamma roman fick inget större genombrott då den kom. Men hennes samtida iakttagelser är träffsäkra - då som nu, då den kommer i fin svensk översättning ... Paula Fox skriver om denna inre och yttre dramatik på avskalad prosa, med svalt temperament och med en förbluffande precision och lyhördhet för mänskligt beteende. Förtvivlade människor är, precis som John Williams Stoner, väl förtjänt av sin senkomna blomstringstid. Therese Eriksson, Svenska Dagbladet"Boken är kort, men man får ångest över hur laddat varenda stycke är. Parets främlingskap inför varandra och sig själva – och position i ett samhälle stadd i stark förändring – skildras med minsta möjliga medel, men river upp största möjliga sår ... Boken kom ut 1970, men har först på senare tid – mycket tack vare moderna författare som Jonathan Franzens totala engagemang och lovordande (”Hon är överlägsen Updike, Roth och Bellow”) – rankats som en amerikansk klassiker. Och det med rätta. Sällan har jag läst så noggrant. Man vill helt enkelt inte missa en skiftning i texten, så oerhört exakt är Förtvivlade människor. Att läsa Förtvivlade människor är att bevittna en kantring av tillvaron som inte går att häva ... Och det med rätta. Sällan har jag läst så noggrant. Man vill helt enkelt inte missa en skiftning i texten, så oerhört exakt är Förtvivlade människor."Jonas Kihlander, Upsala Nya tidning

En verklig milstolpe inom efterkrigsrealismen ... Ett prosaverk som levt kvar med oförminskad styrka, så klart och förfinat att det snarare verkat snidat är skrivet.

David Foster Wallace

One of the most powerful memoirs of recent times.Shortly after Paula Fox’s birth in 1923, her hard-drinking Hollywood screenwriter father and her glamorous mother left her in a Manhattan orphanage. Rescued by her grandmother, she was passed from hand to hand, the kindness of strangers interrupted by brief and disturbing reunions with her darkly enchanting parents. In New York, Paula lives with her Spanish grandmother; in Cuba, she wanders about freely on a sugarcane plantation owned by a wealthy relative; in California she finds herself cast away on the dismal margins of Hollywood where famous actors and literary celebrities – John Wayne, Buster Keaton, Orson Welles – glitteringly appear and then fade away.A moving and unusual portrait of a life adrift. Paula Fox gives us an unforgettable appraisal of just how much – and how little – a child requires to survive.

A Great American Novel – from the author of ‘Borrowed Finery’.Otto and Sophie Bentwood live childless in a renovated Brooklyn brownstone. The complete works of Goethe line their bookshelf, their stainless steel kitchen is newly installed, and their Mercedes is parked outside. After Sophie is bitten on the hand while trying to feed a half-starved neighbourhood cat, a series of small and ominous disasters begin to plague their lives, revealing the faultlines and fractures in a marriage – and a society – wrenching itself apart.Includes an introduction by Jonathan Franzen.

A classic American novel from the author of ‘Borrowed Finery’.On the eve of their trip to Africa, Laura Maldonada Clapper and her husband, Desmond, sit in a New York City hotel room, drinking scotch-and-sodas and awaiting the arrival of three guests: Clara, Laura’s timid daughter from a previous marriage; Carlos, Laura’s flamboyant brother; and Peter, a melancholy editor whom Laura hasn’t seen for over a year.But what begins as a bon voyage party soon becomes a bitter, claustrophobic clash of family resentment. From the hotel room to the tiny restaurant to which the five embark, Laura presides over the escalating innuendo and hostility with imperial cruelty, for she is hiding the knowledge that her mother, the family matriarch, has died of a heart attack that morning.Intense and unerringly observed, ‘The Widow’s Children’ is a tour de force from the incomparable Paula Fox.

A classic American novel from the author of `Borrowed Finery’.On the eve of their trip to Africa, Laura Maldonada Clapper and her husband, Desmond, sit in a New York City hotel room, drinking scotch-and-sodas and awaiting the arrival of three guests: Clara, Laura’s timid daughter from a previous marriage; Carlos, Laura’s flamboyant brother; and Peter, a melancholy editor whom Laura hasn’t seen for over a year.But what begins as a bon voyage party soon becomes a bitter, claustrophobic clash of family resentment. From the hotel room to the tiny restaurant to which the five embark, Laura presides over the escalating innuendo and hostility with imperial cruelty, for she is hiding the knowledge that her mother, the family matriarch, has died of a heart attack that morning.Intense and unerringly observed, `The Widow’s Children’ is a tour de force from the incomparable Paula Fox.

One of the most powerful memoirs of recent times.Shortly after Paula Fox’s birth in 1923, her hard-drinking Hollywood screenwriter father and her glamorous mother left her in a Manhattan orphanage. Rescued by her grandmother, she was passed from hand to hand, the kindness of strangers interrupted by brief and disturbing reunions with her darkly enchanting parents. In New York, Paula lives with her Spanish grandmother; in Cuba, she wanders about freely on a sugarcane plantation owned by a wealthy relative; in California she finds herself cast away on the dismal margins of Hollywood where famous actors and literary celebrities – John Wayne, Buster Keaton, Orson Welles – glitteringly appear and then fade away.A moving and unusual portrait of a life adrift. Paula Fox gives us an unforgettable appraisal of just how much – and how little – a child requires to survive.

A Great American Novel – from the author of `Borrowed Finery’.Otto and Sophie Bentwood live childless in a renovated Brooklyn brownstone. The complete works of Goethe line their bookshelf, their stainless steel kitchen is newly installed, and their Mercedes is parked outside. After Sophie is bitten on the hand while trying to feed a half-starved neighbourhood cat, a series of small and ominous disasters begin to plague their lives, revealing the faultlines and fractures in a marriage – and a society – wrenching itself apart.Includes an introduction by Jonathan Franzen.

Poor George gives us George Mecklin, a restless, soft-spoken teacher at a private school in Manhattan. Depressed by his life of vague moral purpose, George discovers a local adolescent named Ernest breaking into his house. Rather than hand the boy over to the police, as his nagging wife insists, George instead decides to tutor him. His life consequently implodes. Filled with vividly acid portrayals of American life in the 1960s, prescient explorations of suburban anomie, and a riotously disturbing cast of supporting characters, Poor George is a classic American novel—further reminder of Paula Fox’s astonishing literary gifts.With an introduction by Jonathan Lethem.

Luisa de la Cueva was born on the Caribbean island of Malagita, of a plantation owner's son and a native woman, a servant in the kitchen. Her years on Malagita were sweet with the beauty of bamboo, banana, and mango trees with flocks of silver-feathered guinea hens underneath, the magic of a victrola, and the caramel flan that Mama sneaked home from the plantation kitchen. Luisa's father, fearing revolution, takes his family to New York. In the barrio his once-powerful name means nothing, and the family establishes itself in a basement tenement. For Luisa, Malagita becomes a dream. Luisa does not dream of going to college, as her friend Ellen does, or of winning the lottery, as her father does. She takes a job as a servant and, paradoxically, grows more independent. She marries and later raises a son alone. She works as a servant all her life. A Servant's Tale is the story of a life that is simple on the surface but full of depth and richness as we come to know it, a story told with consummate grace and compassion by Paula Fox.

Defending herself with despairing stubbornness against personal catastrophe, she is able to save her life and escape. "Enormously touching and wholly believable."—Washington Post Book World

In 1941, twenty-three-year-old Helen Bynum leaves home for the first time and sets out from rural New York to find her Aunt Lulu, an aging actress in New Orleans. There she finds a life of passion and adventure, possibilities and choices. Falling in with a bohemian group of intellectuals, she discovers romance and sex, friendship and risk, her world mirrored by the steamy mystery of the French Quarter.

Otto and Sophie Bentwood live in a changing neighborhood in Brooklyn. Their stainless-steel kitchen is newly installed, and their Mercedes is parked curbside. After Sophie is bitten on the hand while trying to feed a stray, perhaps rabies-infected cat, a series of small and ominous disasters begin to plague the Bentwoods' lives, revealing the fault lines and fractures in a marriage—and a society—wrenching itself apart.First published in 1970 to wide acclaim, Desperate Characters stands as one of the most dazzling and rigorous examples of the storyteller's craft in postwar American literature — a novel that, according to Irving Howe, ranks with "Billy Budd, The Great Gatsby, Miss Lonelyhearts, and Seize the Day."

Newbery Medal Winner: A young Louisiana boy faces the horrors of slavery when he is kidnapped and forced to work on a slave ship in this iconic novel.   Thirteen-year-old Jessie Bollier earns a few pennies playing his fife on the docks of New Orleans. One night, on his way home, a canvas is thrown over his head and he’s knocked unconscious. When he wakes up, Jessie finds himself aboard a slave ship, bound for Africa. There, the Moonlight picks up ninety-eight black prisoners, and the men, women, and children, chained hand and foot, are methodically crammed into the ship’s hold. Jessie’s job is to provide music for the slaves to dance to on the ship’s deck—not for amusement but for exercise, as a way to to keep their muscles strong and their bodies profitable.   Over the course of the long voyage, Jessie grows more and more sickened by the greed of the sailors and the cruelty with which the slaves are treated. But it’s one final horror, when the Moonlight nears her destination, that will change Jessie forever.   Set during the middle of the nineteenth century, when the illegal slave trade was at its height, The Slave Dancer not only tells a vivid and shocking story of adventure and survival, but depicts the brutality of slavery with unflinching historical accuracy.  

Eleven-year-old Clay must find a home on the streets of New York City in this award-winning, heartbreakingly honest novel.  He was eleven years old, and he had never felt so alone in his life.   Clay Garrity lived a normal life until his father lost his job and abandoned the family. Now his pregnant mother has deserted him too, leaving Clay alone in a welfare hotel with a jar of peanut butter and half a loaf of bread. Fearing being placed in foster care, Clay runs away.   Alone in the city, Clay wanders down streets with boarded-up buildings and through dark alleys, until he comes to a small triangular park that looks like an island in a stream. In the light of a street lamp, he sees cardboard boxes, blankets, bundles—and people. Some are lying on benches, others inside boxes. Two of the men, Calvin and Buddy, offer to share their shelter, and Clay is grateful to have a place to stay during the bitter November cold. Before long, Calvin, Buddy, and Clay form a family amid the threatening dangers and despair of the streets.   Clay knows that leaving the streets and going into foster care means that he may never see his parents again. But if he stays, he may not survive at all.   An ALA Best Book for Young Adults, this acclaimed novel offers an intensely moving and candid look at the all-too-real lives of homeless teens.  

A Newbery Honor Book and Winner of the Christopher Award: A young boy fires a forbidden rifle—and must face the consequences.   Ned Wallis’s minister father made him promise not to touch the rifle until he turns fourteen. But the eleven-year-old can’t resist sneaking outside and trying it out, just once. Ned takes aim, and fires—just as a dark shadow passes in front of him. When he looks up, a flickering face passes across the attic window. Someone was watching.   When a feral cat appears outside the house of an elderly neighbor, with dried blood on its matted fur and a missing eye, Ned begins to wonder: Could he have shot this animal that night? Full of guilt and terrified that his secret will come out, Ned starts caring for the one-eyed cat. But will he be able to come clean about his broken promise and the shot in the dark?   Spring brings the chance for redemption and a surprising revelation from an unexpected source in this New York Times Outstanding Children’s Book of the Year.  

Newbery Medal–winning author Paula Fox’s gripping and sensitive portrayal of a teenage girl who discovers her father is not the man she thought he was.   Catherine Ames’s father, Harry, has always been a mystery. Her parents divorced when she was three, and she has spent most of her life in a Montreal boarding school. When Harry suggests a month-long stay with him at his summer cabin in Nova Scotia, Catherine is thrilled. Finally she’ll have the kind of relationship with her father that other girls at school have with theirs.   But the bright summer quickly darkens. Harry drinks—a lot. The more Catherine witnesses his drinking, the more she begins to hate him. Only, Catherine can’t help but love him too. A travel writer with a poet’s tongue, Harry is clever and exciting, and tells wonderful stories—until he drinks again, and the playful father that takes her on picnics becomes someone dark and frightening.   How can the man she grew up wishing to be close to seem so far away? And how can Catherine bring him back to her?   A School Library Journal Best Book of the Year, The Moonlight Man is a lyrical and emotional account of love, acceptance, and the difficult lessons of growing up.  

A hilarious tale from Newbery Medal winner Paula Fox: Maurice loves to collect things—but what happens when he collects too many things?   Eight-year-old Maurice is a collector. It doesn’t matter how big or how small it is—if he likes something, he’ll bring it home with him. His newest addition is a dried octopus hanging by a string from the ceiling. There’s also a bottle of dead beetles, four painted turtles, and practical stuff like nails, screws, and wires.   His parents have tried everything to persuade Maurice to get rid of the junk, giving him trumpet lessons and even a dog, but nothing can compare to the pleasure of discovering treasures in the nooks and crannies of New York City. Then one day, his parents tell him they have a surprise . . .   A humorous and heartwarming story from Hans Christian Andersen Award–winning author Paula Fox, Maurice’s Room is perfect for kids of all ages marching to the beat of their own drums.  

Winner of the Boston Globe–Horn Book Award:A young girl learns some hard truths about human nature in this thought-provoking, beautifully crafted novel.   Tomorrow, Emma’s uncle is coming to take her to his house on Long Island while her father undergoes surgery and her mother stays with him in hospital. For two whole weeks, Emma will be stuck with her father’s half-sister: the strange, bossy Aunt Bea.   Luckily, Emma makes a friend at the beach, Bertie, and the two girls begin building a village made entirely of shells. There’s the mayor’s house, constructed of sand dollars and with a roof of pinecones, and the main street with white bubble shells. Every day the girls add to their village by the sea. Then, just before Emma is to return home, something awful happens.   In this thoughtful novel, Newbery Medal and Hans Christian Andersen Award winner Paula Fox offers an unflinching and candid depiction of forgiveness and unconditional love.  

From Newbery Medal–winning author Paula Fox,an isolated young girl discovers surprising revelations about her grandmother—and herself.   Eleven-and-a-half-year-old Elizabeth Benedict is furious when she finds out she’ll be spending a month with her grandmother in Maine. She’s sure she’s being packed off to a remote island to live in a cottage without electricity or plumbing so that her parents can be alone with her new baby brother.   While her grandmother spends her days painting, Elizabeth explores the island. She is drawn to Aaron, the strange son of their only neighbors. One day, something happens that changes everything—and reveals the real reason she was sent to Pring Island.   A School Library Journal Best Book of the Year, this incandescent novel takes on themes of isolation, creativity, and family as an elderly woman confronts her own mortality with acceptance and dignity.  

National Book Award Winner: A grieving teenager wonders if she’ll ever understand anything—especially the big things—in life.  Time passed, and all the minutes hurt . . .   After her father’s death, Victoria Finch’s life changes completely. To save money, she and her mother move from Boston to a small house in the town of New Oxford. There, Victoria attends school in a building that resembles a train station, where no one pays her much attention.   Then she meets Hugh Todd, the rich kid who runs the school’s theater club. He’s charming, adventurous, and encouraging, and he takes particular interest in Victoria’s writing. Hugh’s presence reinvigorates Victoria’s life. But he needs something as well, and as the months pass, Victoria realizes that his friendship comes at a high price.   A New York Times Outstanding Book of the Year, A Place Apart is a lyrical novel of loss, friendship, and moving on.  

Newbery Medal winner Paula Fox depicts a fateful summer on the mysterious Greek island of Thasos in this “haunting tale” (TheNew York Times Book Review).   Lily Corey and her older brother, Paul, have been summering on the Greek island of Thasos with their parents. For Lily, it’s been fun hanging out with her brother, exploring the island, and studying ancient mythology and archaeology—until they meet Jack Hemmings.   When Paul and Jack become friends, Lily feels left out. She thinks Jack is a show-off and a fake. She also knows he’s sad and lonely, yet she still wishes the boys would include her on their wild adventures. Then, one day, Jack shows off too much and something terrible happens . . .   Amid the wilds of an exotic Greek island, Lily and the Lost Boy is the “beautifully crafted” (Kirkus Reviews) story of a young girl coming of age and discovering her courage and compassion.  

"Hennes meningar är små underverk av förtätning och exakthet, var och en är en roman i sin egen rätt."Jonathan Franzen"En verklig milstolpe inom efterkrigsrealismen ...  Ett prosaverk som levt kvar med oförminskad styrka, så klart och förfinat att det snarare verkat snidat är skrivet."David  Foster Wallace

Sophie och Otto Bentwood lever ett välordnat liv i Brooklyn i New York, med Goethes samlade verk i bokhyllan och coctailbjudningar i kalendern. Men när Sophie blir oväntat biten av en katt är det ett av många illavarslande tecken i parets liv. Sophie oroar sig för rabies, Otto är frustrerad över att hans partner på advokatbyrån har beslutat sig för att starta eget, en hemlös man somnar i sina egna spyor på gatan utanför, inbrott och krossade rutor överallt.Det är i slutet av sextiotalet, rika och fattiga lever sida  vid sida i New York med brottsligheten inpå knuten. Sophie och Otto känner att världen utanför invaderar deras liv, hotar det, blandar sig med deras egen förtvivlan över det liv de lever tillsammans.Paula Fox (född 1923) är en av efterkrigstidens främsta amerikanska författare. Hon gav ut ett halvdussin romaner från sent sextiotal fram till åttiotalet, men fick aldrig något riktigt publikt genombrott trots översvallande kritik. David Foster Wallace och Jonathan Franzen engagerade sig i hennes författarskap på nittiotalet, och det har nu fått en senkommen renässans. Förtvivlade människor räknas numera som en av de verkliga klassikerna i modern amerikansk litteratur.

"Ett svindlande bra kammarspel ... imponerar stort ... Fox skriver med precisionen hos en neurokirurg. Varje mening är uppmärksam, maximalt effektiv och sätter igång tolkningsspiraler som sprider sig vidare genom romanen ... Det intressanta med Förtvivlade människor är inte att den skildrar borgerskapets spleen och den övre medelklassens självupplevda brist på mening, det har gjorts många gånger förut. Vad som imponerar är hur den med mycket små medel lyckas sätta existentiella frågor i svang ... Det är först när man kommit riktigt nära som man ser att alltihop är ett skådespel. Vrider man huvudet kommer verkligheten rusande. Och likt Otto, som inte förstår varför hans barndomsvän och arbetspartner har lämnat honom och firman, står man handfallen: "Jag kunde inte fatta att han avskydde mig så mycket. Sedan skrek han att inget förtryck någonsin varit så svårt att bekämpa som medelklassens förtryck eftersom det har tusen olika ansikten, till och med revolutionens ansikte, och att det har en omättlig mage som till och med kan livnära sig på det gift som dess fiender lägger ut för att frigöra det. " I de stunderna är Förtvivlade människor svindlande bra ... håller för flera omläsningar. Det är det ganska få romaner som gör."Anna Hallberg, Dagens Nyheter"Sällan har jag sträckläst en roman så glupande, som samtidigt är så exakt. Förtvivlade människor är dialogisk, även om orden de yttrar inte längre betyder något, är urvattnade sin mening. Sällan har jag läst en så finkalibrerad bok, jag tänker på Lena Anderssons Utan personligt ansvar så ensidigt i huvudet på en enda, Ester, här rör sig misstämningen, ensamheten, felsluten, rädslan som en finkornigt damm mellan alla karaktärerna. Paula Fox förmår skildra konsekvenserna av ett enda kattbett och låta ett helt samhällsskikt bryta samman ... Som sagt, sällan har jag sträckläst en roman med samma iver, att skildra uttråkade människor så det inte blir tråkigt är en stor konst."Katarina Wikars, SR Kulturnytt"Förtvivlade människor är ett mästerverk ... Paula Fox bara iakttar och registrerar med kristallklara meningar. Hennes röntgenblick tränger rätt in i själen på medelklassen."Andreas Nordström, Dalarnas tidning"En perfekt studie i äktenskaplig kyla och det bekväma livets obehag."Fokus"Det lågmälda språket övertygar i denna diskreta juvel till roman ... Språket är alltså starkt realistiskt, och kan med sin pendling mellan trivsel och obehag erinra om Raymond Carver, vars noveller är bra på att fånga en liknande stämning, inte minst i den äktenskapliga samvaron ... Sammantaget är det här det slags bok som är oansenlig medan du läser den, där det storartade kommer till dig efteråt, med ett oförglömligt intryck. Det är ett skickligt sätt att berätta, där det är som att Fox infiltrerar sin historia och ger den en tyngd som den inte tillåts ha i sin explicita form. Då hade den tyngts ned av sitt innehåll - som det är nu räcker det med antydningarna och de dunkla ställena, där du som läsare får aktivera din slutledningsförmåga för att se de mönster som avtecknar sig."Björn Kohlström, Värnamo Nyheter "Så, vad är det då som gör Förtvivlade människor så bra? Ett medelklassigt medelålders par som hatar varandra låter ju inte så muntert. Jag skulle säga att det först och främst handlar om prosan (fint översatt av Eva Johansson, måste tilläggas) och de stämningar som Fox lyckas frammana genom densamma. Den är koncentrerad och noga utmejslad, helt renons på transportsträckor. De poetiska miljöskildringarna, de exakta iakttagelserna, ibland kryddade med besk humor, gör mig, trots det tunga ämnet, till en lycklig läsare. Boken är bara på 180 sidor, men bör, precis som Alice Munros noveller, läsas långsamt för att inte gå miste om alla detaljer, skiftningar och, framför allt, för att låta alla frågor som texten väcker sjunka in ... Det kanske låter konstigt att Förtvivlade människor ändå är en bladvändare, men så är det."Oline Stig, Sydsvenskan"Sophies vätskande sår är symbolen för den infektion som drabbat deras välordnade liv: något mörkt, kaotiskt och illvilligt äter sig in i tillvarons kropp. Paula Fox roman är motsatsen till smarrig och hemtrevlig. Men tack vare Jonathan Franzen - som återupptäckt Förtvivlade människor - får denna obehagliga sjuttiotalsklassiker ett välförtjänt nytt liv." Jenny Lindh, M-magasin"... en förtätad bild av välfärdsmedborgarens existentiella kriser mellan materiell trygghet och andlig brist ... den privata tillvaron genomsyras av ett slags inre domning och stumhet inför någon skenbart annalkande katastrof av än värre slag ... På ytan händer inte mycket, men med psykologisk skärpa och förtätade observationer av gestalternas repliker, åtbörder och blickar blir Fox lågmälda och subtilt oroande berättelse en drabbande erinran om sprickorna i muren och det oroliga mullret där bakom."Martin Lagerholm, Kristianstadsbladet"De träder fram som i högsta grad levande människor, inte alltid lätta att förstå, men desto mer intressanta ... Det här är en roman man gärna läser långsamt och gärna läser om. Texten är oerhört förtätad, samtidigt lätt och luftig. Allt ryms på under två hundra sidor ... Kort sagt: en klassiker är (pånytt)född."Daniel Erlandsson, Corren

"Paula Fox lika eleganta som smärtsamma roman fick inget större genombrott då den kom. Men hennes samtida iakttagelser är träffsäkra - då som nu, då den kommer i fin svensk översättning ... Paula Fox skriver om denna inre och yttre dramatik på avskalad prosa, med svalt temperament och med en förbluffande precision och lyhördhet för mänskligt beteende. Förtvivlade människor är, precis som John Williams Stoner, väl förtjänt av sin senkomna blomstringstid. Therese Eriksson, Svenska Dagbladet"Boken är kort, men man får ångest över hur laddat varenda stycke är. Parets främlingskap inför varandra och sig själva – och position i ett samhälle stadd i stark förändring – skildras med minsta möjliga medel, men river upp största möjliga sår ... Boken kom ut 1970, men har först på senare tid – mycket tack vare moderna författare som Jonathan Franzens totala engagemang och lovordande (”Hon är överlägsen Updike, Roth och Bellow”) – rankats som en amerikansk klassiker. Och det med rätta. Sällan har jag läst så noggrant. Man vill helt enkelt inte missa en skiftning i texten, så oerhört exakt är Förtvivlade människor. Att läsa Förtvivlade människor är att bevittna en kantring av tillvaron som inte går att häva ... Och det med rätta. Sällan har jag läst så noggrant. Man vill helt enkelt inte missa en skiftning i texten, så oerhört exakt är Förtvivlade människor."Jonas Kihlander, Upsala Nya tidning

En verklig milstolpe inom efterkrigsrealismen ... Ett prosaverk som levt kvar med oförminskad styrka, så klart och förfinat att det snarare verkat snidat är skrivet.

David Foster Wallace