Per Helge – författare

Ett långvarigt intresse för människans plats i landskapet, och i tillvaron, förenar poeten Per Helge och målaren Sture Meijer. Utifrån konstnärens bilder av mänskliga figurer inplacerade i ett landskap som reducerats för att ge plats åt deras tankar om sin egen belägenhet, har poeten diktat vidare och givit form åt eviga, allmängiltiga frågor och åt våra försök att ständigt besvara dem. Per Helges starkt poetiska stämningar förstärks av Sture Meijers suggestiva landskap. Per Helge är född 1945 i Locknevi i Småland och sedan 1984 bosatt i norra Västmanland. Hans poesi och lyriska prosa har gjort honom känd som en av Landsbygdssveriges viktigaste och mest särpräglade röster. Landskapelser är hans nittonde bok. Sture Meijer föddes 1931 i Skellefteå och bor sedan 1970 i Kåge. Inträngande och måleriskt skickligt skildrar han människan, hennes inre och yttre natur. han finns representerad på en lång rad av våra främsta konstmuseer.

Per Helges andra diktsamling, Den långa resan till nu, utgiven 1976, var hans första i en lång rad skildringar, i diktform och på prosa av den svenska landsbygden. Boken fick lysande recensioner, prisbelöntes, och om den skrev kritikern och författaren Lars Gustafsson, att "till honom kommer man en dag att gå, när man vill förstå tiden." Per Helge har bott större delen av sitt liv på landsbygden. Han har levt med de miljöer och människor han ägnat sina böcker åt, men nuet har fått djup av det gångnas ständiga närvaro. Folksånger är en diktsamling som närmast liknar ett epos. Det gångna, sådant det ännu finns kvar i hans hågkomst, får utspela sig i gränstrakterna mellan minnet och det levande nuet. Gestalter och miljöer ger ljus åt den förtid som med bara en tunn tidshinna är skild från oss och vår tid. Om dikterna i Folksånger har poeten Lennart Sjögren skrivit: "De enskilda gestalterna står som skarpt utmejslade skulpturer, runt dem finns erinrandets tystnad, och de får därigenom en ännu större tydlighet. Men samtidigt går de alla också in i ett stort tema och blir till en lång böljande gobeläng över en epok i svensk historia, ja de sluter upp och bidrar till den långa ordgobelängens lyskraft. De kommer läsaren allt närmare, de sträcker fram händerna som om de ville säga: glöm oss inte, vi levde då, vi hör ihop med er som lever nu." Per Helges andra diktsamling, Den långa resan till nu, utgiven 1976, var hans första i en lång rad skildringar, i diktform och på prosa av den svenska landsbygden. Boken fick lysande recensioner, prisbelöntes, och om den skrev kritikern och författaren Lars Gustafsson, att "till honom kommer man en dag att gå, när man vill förstå tiden." Per Helge har bott större delen av sitt liv på landsbygden. Han har levt med de miljöer och människor han ägnat sina böcker åt, men nuet har fått djup av det gångnas ständiga närvaro. Folksånger är en diktsamling som närmast liknar ett epos. Det gångna, sådant det ännu finns kvar i hans hågkomst, får utspela sig i gränstrakterna mellan minnet och det levande nuet. Gestalter och miljöer ger ljus åt den förtid som med bara en tunn tidshinna är skild från oss och vår tid. Om dikterna i Folksånger har poeten Lennart Sjögren skrivit: "De enskilda gestalterna står som skarpt utmejslade skulpturer, runt dem finns erinrandets tystnad, och de får därigenom en ännu större tydlighet. Men samtidigt går de alla också in i ett stort tema och blir till en lång böljande gobeläng över en epok i svensk historia, ja de sluter upp och bidrar till den långa ordgobelängens lyskraft. De kommer läsaren allt närmare, de sträcker fram händerna som om de ville säga: glöm oss inte, vi levde då, vi hör ihop med er som lever nu."

Den här boken, Bortom tiden, ger en hisnande bild av livet i Sverige in i vår tid genom att i ord och bild berätta om ett gammalt torp i norra Smålands skogsland och dess människor. För över 100 år sedan friköptes det av den siste soldaten där, och han och senare hans familj fortsatte att bruka stället till mitten av 1980-talet. Jordbruket byggde på självhushåll och naturaekonomi. Men familjens liv, i all sin yttre enkelhet och inre förnöjsamhet, var idel rikedom. De begärde inte mer än vad de redan hade. Något isolerat liv var det inte fråga om. Världen gjorde sig påmind. Men de flesta längtade ingenstans. De var redan framme. Berättelsen om Bolöt vill ge oss tillfälle att ägna eftertanke åt den djupare innebörden i deras livsform. Däri finns värden att återvinna, ja att något balansera våra dagars tillvaro med, den som på många sätt blivit modernare än våra drömmar om den ville att den skulle vara. Författaren Per Helge känner den svenska landsbygden från grunden. Större delen av sitt liv har han levt med de miljöer och människor han ägnat sina böcker åt, och nuet har fått djup av det gångnas ständiga närvaro.

Dikterna i den här samlingen bygger alla på minnen, reflektioner, eftertankar av ett slag som var och en av oss naturligt nog ägnar sig åt i många situationer, inte minst i takt med att våra levnadsår blir flera. Nuet blir alltmer sammansatt av ögonblickets impulser och de där minnena, eftersom gränsen mellan dem blir allt otydligare. Under det verklighetens landskap där vi rör oss öppnar sig djupare lager av det som varit, vi återerövrar sådant som vi en gång, ofta för länge sedan, förlorat. Poeten och författaren Per Helge, född 1945 i en gles trakt i norra Smålands skogsbygder, har i hela sitt författarskap utgått från den svenska landsbygden, där han också levt, och skildrat den med detta dubbla perspektiv. I dikterna rör han sig i landskapet och längs landsvägarna, medan äldre tiders stråt och strövstigar öppnar sig i minnets vindlande djup. Per Helge skriver en tillgänglig poesi, dikterna blir gärna små berättelser av hisnande koncentration och skärpa. De omsorgsfulla formuleringarna, inklusive de språkliga bilderna, känns välkomnande, som gamla väl använda verktyg. Den korta dikten ”Käppen” är ett exempel: ”Farfar gick långa dagsmarscher / i landskapet / Han var det äldsta jag då kunde föreställa mig // De liknade varandra, han och vägarna: / gamla, krokiga, skulle åt samma håll / Allt det gångna bar han i sig / Tungt eller inte, / jag minns hans käpp // Det var en bygd där allting levde, / gränsen mellan folkhemmet och historieböckerna / gick över våra gårdsplaner / Nu lever denna bygd i mig, knappt / någon annanstans // Farfars vägar går jag sällan, följer / mina egna, med en käpp som / liknar hans”. Per Helge har fått flera priser, bland annat Werner Aspenströmpriset och De Nios Vinterpris, samt belönats av Svenska Akademien. Om en av hans diktsamlingar skrev författaren och kritikern Lars Gustafsson: ”Till honom kommer man en gång att gå, när man vill förstå tiden.”