Peter Handke – författare

Medan han går samlar han det han möter, dag för dag, steg för steg: två korpar vid hans fötter, ett bitet äpple vid vägkanten, flugsvärmen som »flyger på stället«. Däremellan tankar på Odysseus som irrar genom världshändelser och historia, minnen av skogsbrynsormen, ljudet av regndroppar i lövverket, bilden av molnskuggorna. Sedan »skratten från barnen nere vid horisonten«, deras lek som överröstar vägkantens oväsen. Där finner han den fred som inte finns, »i bågen på barnets mun, där råder den«. Slutligen ger den som oavbrutet talar sig av och en annan kommenterar: »Tydligen ska han ha setts till igen för en tid sedan, som den sista passageraren uppkrupen längst bak i den allra sista nattbussen.«

Snö från i går, snö från i morgon är ett teaterstycke, ett drama utan rollväxlingar, en sång utan refräng. Det är som om Peter Handkes figur genom att tala och sjunga försöker lyssna sig in i tystnaden, alltså samtidigt lyssna bort: det för att göra rättvisa åt världen och världsupplevelsen. Berättaren avbryter sig själv, börjar om, och han samlar inte bara upp det han möter på sin väg, utan följer också »efterbilderna när man blundar«. 

Översatt till svenska av Jesper Festin.

Gregor återvänder hem från en annan del av världen. Den »tidigare lant­liga trakten« har blivit en tätort, är på samma gång bekant och främmande. Också familjen har förändrats: även om fadern likt tidigare väntar med spelkorten har systern oväntat ett dibarn i famnen. Han, den äldre brodern, ska bli barnets gudfar. Av lillebrodern Hans återstår bara ett dödsbud som den äldre brodern har undanhållit familjen, och minnen, likt olyckan med brännässlorna. Till och med fruktträdgården har blivit en annan. Den ligger fortfarande på samma plats, men är inte längre möjlig att rädda. Så dras Gregor till gatorna och gränderna, till biografen och fotbollsstadion, till skogen och vidare.

I Peter Handkes roman flätas nutid och dåtid samman, det ena tycks tippa över i det andra och allt står »på en knivsegg«. På sin väg tillbaka till familjen, genom det som en gång var bekanta landskap, stannar berättaren gång på gång upp, barndomsminnen väcks till liv och inre röster träder in i dialogen. Det som en gång var har oåterkalleligt förändrats och förblir ändå bekant.

I Berättelse om ett liv skriver Peter Handke om sin mammas tröstlösa liv och självmord i början av sjuttiotalet. Han berättar om att vara det första barnet med ”fel” man, om ett äktenskap som faller samman och om en uppslitande tillvaro i Österrike och krigets och efterkrigstidens Berlin. Det är ett liv som ingen reagerar på, och som till slut går mot sin upplösning.

Handkes berättelse är också en reflexion över det som berättas, över svårigheterna att skriva.

NOBELPRISET I LITTERATUR 2019

Målvaktens skräck vid straffspark handlar om montören och före detta målvakten Josef Bloch. Josef feltolkar en förmans gest och tror sig avskedad. Han driver omkring i staden med en växande känsla av att vara förföljd och upplever verkligheten alltmer som ett myller av tecken som alla anspelar på hans situation. Misstänksamheten och svårigheten att rätt tolka tecken plågar honom och de mest harmlösa detaljer laddas med betydelser och blir täcknamn och lösenord, indicium och förföljelse.

Kort brev till långt farväl är som ett kärleksbrev till Amerika, där berättaren rör sig genom USA för att komma ifrån sin hustru Judith, efter att deras äktenskap har kollapsat. Han driver per tåg, buss och flyg på flykt från henne och sig själv. Snart upptäcker han att Judith följer honom som en skugga, och de rör sig som i cirklar, inte bara i medvetandet utan också i verkligheten. Till slut möts de och ett slags uppgörelse blir oundviklig.

Långsam hemkomst är en roman om en resande människa som är på väg till sin egen identitet.

Geologen Valentin Sorger vistas nära polcirkeln på den amerikanska kontinenten. Där lever han i utkanten av civilisationen, avskuren från sin familj och sitt förflutna. Han ska snart återvända hem, men stöter på hinder på vägen. När han väl kommer iväg hamnar han på en resa som tar honom genom de stora amerikanska städerna.

Peter Handke, född 1942 i Griffen (Kärnten) och bor idag i Chaville utanför Paris. Hans omfångsrika författarskap omfattar romaner, berättande prosa, teater, dikter och essäer. Han tilldelades Nobelpriset i litteratur 2019.

Under 2022 utkommer följande titlar av Peter Handke: Försök om tröttheten, Försök om jukeboxen, Försök om den lyckade dagen, Försök om den Stilla vrån, Försök om svampdåren och Min dag i det andra landet.

"Det jag rasade mot, förutom inne på min uttjänta kyrkogård fjärran från civilisation, var hela skapelsen, och inte längre bara i byn och i grannbyarna i min stamtrakt, utan över hela landet, som förvisso var litet, och till sist inte heller som med handen för munnen, nej, för full hals, i ett ramaskri, 'utan att bli det minsta hes' (vilket jag senare fick höra, i just den ordalydelsen, från både en och annan)."

En demonhistoria, en poetisk förvandling, en befrielse och en ortsnärvaro  

Peter Handkes Min dag i det andra landet är alla dessa saker. Boken är hans första efter att han mottog Nobelpriset.

Den ene minns en teaterpjäs han sett som barn, kanske inte själva pjäsen, men miljön och kulisserna. Ett slags urbild som vandraren igenkänner i grannstäder, i en lada eller en kyrkogård. Den andre minns sin släkting i skyttegraven, som där umgicks med djuren. 

Dialog är en rörelse mellan röster och minnen.

Jesper Festin har översatt till svenska.

Peter Handke, född 1942 i Griffen (Kärnten) och bor idag i Chaville utanför Paris. Hans rika författarskap omfattar romaner, berättande prosa, teater, dikter och essäer. Han tilldelades Nobelpriset i litteratur 2019.

NOBELPRISET I LITTERATUR 2019

Ett inbördeskrig är slut och en ny tid kan börja. I sitt sökande efter en plats i världen har författaren Gregor Keuschnig slagit sig ned i en anonym förort sydväst om Paris. Han fyller dagarna med anteckningar om sin skaparkris, om den förvandling han genomgått och den förvandling han längtar efter, om de människor han mött och de människor han skilts ifrån. Ännu har han kvar sju vänner, som alla genomströvar ödsliga trakter på olika håll i världen. Han väntar på deras återkomst. En dag ska de alla på nytt sammanstråla i en vänskapsfest på den parisiska förortskrogen.

Mitt år i Ingenmansbukten är ett monumentalverk, Peter Handkes hittills digraste. En blandning av dagbok och reseskildring, full av vardagsmystik och självbiografisk suggestion.

I Frågor i tårar har samlats åtta essäer av den österrikiske författaren och Nobelpristagaren Peter Handke. I centrum står 1990-talets krig på Balkan – från de jugoslaviska inbördeskrigen till Natos angreppskrig på Serbien – och deras efterspel på 2000-talet.

År 2019 tilldelades Peter Handke Nobelpriset i litteratur med motiveringen »för ett inflytelserik verk som med språklig uppfinningsrikedom har utforskat periferin och särdragen hos mänsklig erfarenhet».

Two novellas by Peter Handke—his first works to be published since he won the 2019 Nobel Prize in Literature. The Second Sword and My Day in the Other Land are two novellas by the 2019 Nobel laureate Peter Handke. The first picks up the story where Handke’s last work of fiction, The Fruit Thief (described in The New York Times as “an experience of unadulterated literature”), left off. Here a man has returned to his home in the suburbs of Paris, only to soon set out again. Why? We learn, over the course of a story redolent of Handke’s harrowing A Sorrow Beyond Dreams, that he is seeking to avenge his mother, who has been unjustly denounced in the pages of a newspaper. The Second Sword is a suspenseful work of self-examination: Will the narrator’s journey end in him throwing down the gauntlet?My Day in the Other Land is the first work written by Handke after he was awarded the Nobel Prize. Evoking imagery from the Bible and classical mythology, it portrays a man who has been possessed by demons, causing him to rage endlessly against the inhabitants of his rural village. Aided by his sister, he embarks on a journey to a lake on whose opposite shore lies the “other land.” What ensues is an exorcism of sorts—and one of Handke’s most evocative and original endings. Together, The Second Sword and My Day in the Other Land are essential new entries in a body of work like no other.