Peter Mosskin – författare

Varför kunde judar, araber och kristna leva tillsammans i Spanien på medeltiden? Hur kunde kristna utan betänkligheter gå ut i strid för att rädda arabiska furstar? Och hur kom det sig att muslimska soldater slogs till förmån för kristna kungar?

Det finns något att lära av medeltidens arabiska Spanien där judar och kristna liksom muslimer fick leva sida vid sida, därför att de enligt koranen alla tillhörde gamla testamentets folk. Det arabiska ljuset från Spanien är en berättelse om 800 år av arabisk civilisation med staden Cordoba som centrum, i det blivande Spanien som då kallades al-Andalus.

När övriga Europa beskrivits som den mörka medeltiden, hade Cordoba niohundra offentliga bad, tiotusentals butiker, hundra moskéer, rinnande vatten, stenlagda och upplysta gator. På kalifens bibliotek fanns fyrahundratusen böcker medan Europas största kristna bibliotek knappt ägde fyrahundra handskrifter. Araberna hade översatt antikens vetenskap och kultur till arabiska, som sen översattes till latin och på det viset lade grunden för renässansen i Europa.

Dessutom var den arabiska civilisationen på den iberiska halvön tolerant. I kontrast till dagens islamister, till Östeuropas nationalfanatiker, Västbankens bosättare eller den kristna högern i USA.

Det är inte ofta medeltiden framstår som ljusare. Därav titeln: Det arabiska ljuset från Spanien.

Peter Mosskin, född 1945, är författare och musiker. År 1968 debuterade han med romanen Ett par jeans i Medelhavet. Han har tilldelats flera litterära utmärkelser för sin trilogi: Skänk åt den fege en hingst (1994), Glöm inte bort att jag finns (1997) och Där stäppen tar slut (2000). Bland annat Tidningen Vi:s litteraturpris och Fackföreningarnas Ivar Lo-pris. 

Fred Åkerström blev Fred med svenska folket, liksom Vreeswijk blev Cornelis. Det lyckades inte ens Bellman med. Fred gjorde en skiva vartannat år, medverkade med sånger på fem samlingsalbum, spelade teater och turnerade land och rike runt, oftast per järnväg eller landsvägsbuss.Freds röst var ett mäktigt instrument. En orgel som genom sina många pipor brusade visor över landet. Mitt i livet skrev han plötsligt några egna sånger som "Oslo" och översatte Tom Paxtons låt till "Jag ger dig min morgon". Fred valde sina sånger ytterst noggrant. När Fred tryckte ner alla röstens tangenter stannade världen ett ögonblick.Författaren och musikern Peter Mosskin berättar hur den hunsade pojken från Norrtullsgatan blev till en av sin tids stora konstnärer. Musiker som spelade med Fred berättar om hur man arbetade tillsammans. Biografin innehåller scener från den stora visvåg som drog igång med Olle Adolphson och Sven-Bertil Taube, förtätades av Fred och Cornelis, svallade vidare med proggen och med Freds unga kollegor på Metronome, artister som Pugh Rogefeldt och John Holm.Fred Åkerström gick sin egen väg men blev också del av en tid när man sjöng om livet, politiken och kärleken.

I den här självbiografiska texten berättar Peter Mosskin om Europa, landsbygden och fabriken som varit hans universitet. Boken tar oss med till sextiotalets Frankrike, till diktaturens Grekland, till en svensk landsbygd där en bonde kunde försörja sig på fem kor och skogsarbete på vintern, och till Volvos verkstadsklubb, en gång landets största. Den skildrar hur man kunde campa sig runt hela europeiska Sovjetunionen och dansa sardana på torget i Perpignan. Han berättar också om sitt liv, och om vad han lärde sig. 

Peter Mosskin debuterade 1968 med Ett par jeans i Medelhavet och har sedan dess skrivit många böcker i olika genrer: romaner och debattböcker, böcker om musik och om Jämtland. Han har också spelat in flera LP-skivor. Trilogin Skänk åt den fege en hingst, Glöm inte bort att jag finns och Där stäppen tar slut har gett honom flera litterära utmärkelser, bland annat Tidningen Vi:s litteraturpris och Fackföreningarnas Ivar Lo-pris. 2017 gav Atlas ut boken Systrarna och hösten 2022 släpptes hans senaste bok, nummer 28 i ordningen, Det arabiska ljuset från Spanien.