Philippe Collberg - Böcker

Det är välkänt att grundläggande läroböcker i grammatik av pedagogiska skäl behöver utgå från en starkt idealiserad bild av språket och grammatiken. Men efter det alldeles nödvändiga tragglandet av form, funktion och klassificering väcks också nyfikenheten för vad som kan finnas mer att förstå om språkets mönster och principer. Grammatisk fördjupning innebär därför att i viss mån slå sönder flera av de ”sanningar” och föreställningar som den grundläggande grammatiska beskrivningen förmedlar. I 18 kapitel problematiserar författarna en rad olika aspekter av svenskans grammatik och diskuterar grammatikbeskrivningens praktiska och teoretiska nytta. Hur många ordklasser finns det, egentligen? Hur kan man skilja mellan adverb och adjektiv, eller huvudverb och hjälpverb? Och hur gör man med konstruktioner som förekommer i vardagligt språk? Nyanser av grammatik är avsedd för universitetskurser i svenska och nordiska språk samt för ämneslärarutbildning i svenska.

När vi läser texter har vi en stark tendens att försöka skapa samband mellan de satser och meningar som bygger upp texten. Om sambanden är otydliga brukar vi hellre sluta oss till möjliga eller sannolika tolkningar av hur textens delar hör ihop, snarare än att konstatera att t.ex. två satser inte har med varandra att göra. I den här avhandlingen åskådliggörs tolknings-principer av det här slaget med utgångspunkt i konstruktionen satsradning. Det syftar på en typ av meningsindelning där två huvudsatser följer varandra utan att skiljas av varken punkt eller konjunktion, t.ex. och eller men. Den här meningen är en satsradning, den innehåller två huvudsatser som bara skils med kommatecken. För det första diskuteras och undersöks satsradning teoretiskt, med fokus på hur betydelse skapas och tolkas i text. För det andra fokuseras bruket av satsradning i gymnasieelevers texter, och bruket sätts i relation till vilka alternativ till satsradning som förekommer i elevtexterna. Resultaten visar bland annat att satsradning är en komplex konstruktion som typiskt fyller vissa specifika funktioner i skrivandet, ofta att fördjupa framställningen i texten._