Pontus Grate – författare

En ansenlig del av de franska 1700-talsmålningarna har ingått i Nationalmuseums samlingar sedan det grundades 1792 tack var en omvandling av kungliga samlingar till Kungl. Museet, men dessa samlingar har knappast innehållit några franska målningar från 1600-talet. Ett antal franska porträtt från tiden fanns kvar på de olika kungliga slotten och är nu en del av Statens konstmuseer. Dessa är med några få undantag reproduktioner och kopior. Ändå hade Sverige nära politiska och kulturella relationer med Frankrike under 1600-talet och den kungliga familjen och adeln tävlade med varandra om att importera möbeldesign och inredningar från Frankrike liksom allt annat som kunde pryda svenska palats och herrgårdar på det fashionabla franska sättet. Men under perioden efter att den hängivna samlaren drottning Christina abdikerade och lämnade landet 1654 och tog med huvuddelen av den kungliga konstsamlingen till Rom, verkar det som att man bara införskaffade porträttmålningar. På det stora hela var Sverige under Stormaktstiden varken särskilt framstående i konstsamlande eller i estetisk uppfinningsrikedom.

Till skillnad från den samling med franska målningar från 1600-talet som Nationalmuseum erhöll alldeles nyligen, härrör sig 1700-talssamlingen från museets begynnelse, som sammanföll med det samtida förnyade intresset för fransk kultur. Det är med den anledningen som Nationalmuseum har lyckan att vara ägare till en samling bestående av närmare 350 målningar gjorda av mästare såsom Watteau, Chardin, Boucher, Fragonard, Rigaud, Pesne, Oudry och La Tour, samtliga avbildade och beskrivna i denna magnifika bok.

Denna volym ägnar sig åt 1800-talet och Pontus Grate slutför härmed sin översikt över Nationalmuseums samling av franska målningar; en av de mest framstående samlingarna utanför Frankrike. Där de föregående volymerna, som täckte 1600-talet (utgiven år 1988) och 1700-talet (1994), var Grates egna arbeten, samarbetar han i föreliggande volym med Peter Hedström, forskare från en yngre generation. Per Hedström har här ägnat sig åt impressionistmålarna, en uppgift som han är väl kvalificerad för efter att ha arbetat med museets viktiga utställning om impressionismen som hölls år 2003.