Publius Cornelius Tacitus – författare

"Okuvligare än något envälde är germanernas frihet."Tacitus arbete den förnämsta litterära källan för kännedomen om germanernas levnadssätt och seder. Boken skrevs år 98 e. Kr.I den första avdelningen beskrivs germanerna i allmänheten. I den andra olika folkslag mera specifikt. Där möter vi göterna och svearna (för första gången i litteraturen), men också många andra folk, till exempel finnar, ester och angler (som senare gav namn åt England).Bland mycket annat får vi veta- Att germaner levde efter ett demokratiskt system: "Konungar korar de på grund av hög börd, härförare på grund av tapperhet. Men konungarna tillkommer ingalunda något oinskränkt eller godtyckligt herravälde, och härförarna utövar inflytande fastmer genom föredöme än genom befäl. [...] I ärenden av mera underordnad betydelse rådplägar hövdingarna, i mera maktpåliggande menigheten, dock så att även det, vari allmogen har avgörande, utreds hos hövdingarna. [...] För övrigt må ingen utom prästerna straffa eller fängsla eller ens slå någon."- Att kvinnans ställning var god: "Germanerna tror till och med, att hos kvinnan innebor något slags helighet och siarförmåga, och varken försmår de att inhämta hennes råd eller ringaktar de hennes svar."- Om deras religion: "För övrigt anser de det icke överensstämma med himmelska väsens storhet att inspärra gudar inom väggar eller att avbilda dem i någon gestalt med mänskliga drag. Lunder och hult helgar de."- Spådomsutövning- Rättväsen- Krig och systemet med hirdmän- Jordbruk- Bebyggelse och byggnadskonst- Klädessätt- Äktenskap: "Emellertid hålls äktenskapen där strängt, och i intet hänseende torde germanernas seder förtjäna mera beröm. Bland alla främmande folk står de nämligen nästan ensamma om att nöja sig med endast en hustru."- Moral: "Således lever kvinnorna i tryggad ärbarhet, ofördärvade såväl av skådebanans förförelser som av ett nervretande sällskapsliv. Ytterst sällan förekommer äktenskapsbrott. [...] Ty där ler ingen åt sedeslösheten, och att förföra och förföras skylls ej där på tidsandan. [...] Att avsiktligt begränsa antalet barn eller avliva något av de övertaliga anses såsom en skändlighet. Verksammare gäller där goda seder än på andra håll goda lagar."- Familjens ställning- "Umgänge och gästfrihet utövar intet folkslag mer oinskränkt än detta."- Hemliv och umgänge: "Ty att hålla ut dag och natt i dryckjom länder ingen till skam. De såsom vanligt bland dryckeshjältar titt och ofta återkommande tvisterna ändas sällan med blott trätor utan oftast med dråp och blodviten. [...] Men de avhandlar ävenledes såväl förlikning mellan inbördes ovänner som knytandet av frändskap och antagandet av hövdingar, ja till och med frågan om fred och krig merendels vid sina gillen."- Mat och dryck- Nöjen- Trälar: "En var råder över egen boplats, eget bo. Husbonden ålägger honom att, ungefär såsom en brukare hos oss, lämna en viss mängd säd eller boskap eller vävnad, och blott så till vida är trälen en underlydande. Övriga förrättningar vid gården ombesörjs av hustrun och barnen. Att en träl piskas eller beläggs med bojor och underkastas tvångsarbete inträffar sällan."- Begravningsskick: "Vid deras begravningar låder icke någon flärd. Endast det iakttas, att liken av framstående män förbränns med ved av bestämda trädslag. [...] Med gråt och klagan upphör de snart, med sorg och saknad sent. Kvinnornas sak är det att sörja, männens att minnas."- Om göterna läser vi bland annat att de var "styrda av konungar, visserligen med något stramare tyglar än andra germanska folkstammar, men dock ännu icke med förlust av den medborgerliga friheten".- Om svearna att de "är mäktiga icke allenast genom manskap och vapen utan även genom flottor".

Agricola är ett antikt vittnesmål över diktatur, förtryck och kolonialism, liksom en historia om romarrikets brutala verklighet. Den antika historikern Tacitus skildrar hur Britannien erövras och förslavas på grund av girigheten hos en galen kejsare. Mitt i allt detta försöker befälhavaren Julius Agricola att bevara både sin heder och sitt liv medan han leder sina män mot världens ände